När man väl kommit över den värsta separationsångesten inser man att tio timmar, utan att prata med en själv, utan att störas av någon – inte är så tokigt ändå. Han se både ”Joy” ” En man som heter Ove” och ”The Danish girl” och grät som en bebis till alla tre; skönt att få släppa ut allt när man ändå är igång och känner sig så där separations-hudlös.
På kvällen: middag med Johanna! Bara hon och jag! Inga barn! Under massor AB timmar. På mig nästa gång jag sla flyga till Sverige och håller på att lila ihjäl mig – att det är ganska så härligt också!
