Jag kan i och för sig kanske tycka att vi svenskar är lite väl förtjusta i svart, och att klä oss i svart från topp till tå. Men! Med detta sagt: En dag när håret är fel, man tittar sig i spegeln och undrar vad det är för gammalt troll som står där och bligar tillbaka och man helt enkelt inte har självförtroendet i sig att bära upp garderobens edgigare plagg: Då är helsvart ett säkert och tryggt kort.

Idag har jag ett set från A Part of The Art – byxor och skjorta som förstås går  lika bra att bära var för sig, och The La Brea High, som är mina cheat shoes. Alltså, de ser för jäkla sharp ut, men är sköna som tofflor. På huvudet vinterns mössa: En varm keps med öronskydd som kan fällas ned, från Stetson.

Sen är det ju alltid härligt att slänga över ett rivigare ytterplagg när mam safear lite med resten?

Något självutnämnt relationsproffs tänker jag inte bli, kände jag först när Elle undrade om de kunde intervjua mig och Per om karriär, relation, familj och hur vi gör vårt bästa för att navigera genom det. Och det tänker jag fortfarande inte bli, men tackade ändå ja till intervjun när jag insåg att efter tretton år, tre barn en utlandsflytt och ett äktenskap som burit genom allt, är det ju ändå ett och annat man lärt sig genom åren. Hur som! Läs gärna nedan!

Så var det söndag igen, och en ganska så perfekt helg på många sätt ligger bakom. I fredags firade jag verkligen lilla födelsedagen, med massor av kul och härligt på schemat. För att kunna få loss tid och göra saker som varken är jobb eller familjerelaterat, utan mest handlar om mig själv och mitt eget mående – behöver jag inte sällan stöka undan massor dagarna innan. Långa kvällar och mycket arbete vissa veckor, men för mig känns det ändå värt det, för att ha en dag i veckan som känns lyxig på det viset som fredagar brukar få göra för mig är så värt det. Det är inte alla veckor det går, ska erkännas, ibland måste Lilla Födelsedagen KNÖS in bland lite för mycket jobb, men inte i fredags. Då var det bara fullt med härligheter!

Började fredagen med en helt perfekt, lång tur i skogen med hundarna. Oktober är verkligen min favoritmånad. Det sprakar och doftar och är så levande, fastän allt sakta förbereder sig för vila. När vi kom tillbaka behövde jag ändå jobba några timmar, men det var verkligen okej efter den underbara starten på dagen.

Efter lunch mötte jag upp ett gäng kvinnor jag brukar spela paddel med. Johanna, Nina och Tesso. Vi är ett stort gäng och deltagarna på banan varierar lite, men vi brukar få till att spela en eller ett par gånger i veckan. Jag blir sakta bättre och det är så väldigt kul att kombinera motion med socialt liv som det blir när man är fyra på planen. Alltid lite mysigt för och eftersnack också.

Efter paddeln åkte jag och hämtade upp Rio. Remy och hundarna och åkte till stallet. Det var kanske lite överdrivet optimistiskt att tro att jag skulle ha koll på en bjäbbig hund (Mona, som har lite att träna på när det gäller sitt beteende mot andra djur), en klåfingrig 5-årig, två oerhört envisa hästar, en nybörjarryttare (Rio) och att få lite egen tid för ridning mitt i allt detta. Det blev stundtals en nervpärs att jonglera alla dessa individer inklusive mig själv, men stundtals också underbart. Och det är så kul att se Rio rida, hon är verkligen superduktig!

Rent fick prova att rida också, han är en oerhört fnissig person och när han fick uppleva skumpet på ryggen på en travande häst första gången, skrattade han så att jag trodde han skulle trilla av. Alltså skrikskrattade samtidigt som han uppmanade mig att springa mer och mer, runt runt med hästen på ridbanan. Vi kom inte hem förrän lagom till Idol började på kvällen, och en underbar dag slutade på bästa sätt i tv-soffan.

Lördag! Johanna har pratat så mycket om hur härligt Nationalmuseum är efter att det renoverats, och nu var det dags a ge både mig själv och döttrarna en dos kultur och historia. Efter en lång frukost tog vi tåget mot stan. Jag och två barn som plötsligt blivit väldigt engagerade i sin stil och som absolut inte vill se ut som andra (men heller inte vara pinsam eller helt fel)  – kan känna igen mig själv till ungefär 1000 % i den åldern.

Nationalmuseum var verkligen fantastiskt bra, särskilt pedagogiskt och bra var att all konst och design sattes i en tidsmässig kontext och med relevanta kommentarer i faktarutan, vilket gjorde att vi lärde oss massor och fick en helt annan gåshudsnära relation till verket, i jämförelse med när det bara står det vanliga årtalet och namn på konstnären.

För att kompensera all denna kultur och ge dem en liten morot inför fler och liknande äventyr, blev det elskoter och churros i Gamla Stan efter detta. Sen hemåt! På kvällen hade Bonnie övernattning med sitt fotbollslag i klubbstugan, och på oklart vis var det plötsligt jag som var föräldern (plus två till) som skulle sova där tillsammans med de nitton tjejerna. Alltså, jag har mina ljuspunkter som förälder, men när det gäller engagemang i sport och läxor, där kan jag verkligen bli bättre. Eller, vi kan säga så här: När det gäller sport och läxor ger jag barnen mycket eget ansvar? Min pepp inför det här med att sova i klubbstugan var alltså, ja, sval om vi ska vara ärliga. Jag trulade med mig riktig madrass för sova dåligt tänkte jag i iallafall inte göra. Men väl på plats var allt förstås superkul och mysigt och inte var det så farligt att sova där heller!

På söndagsmorgonen skulle hela laget iväg på cup, och jag åkte hemåt från klubbstugan mot övriga familjen och en god frukost och en brasa som brann.

Våra Kalifornien-kompisar som just flyttat till Sverige dök upp med sin hund och så gav vi oss ut i skogen med massor av ”Swedish fika” i ryggsäcken, och fastän solen sken, det haglade och vinden piskade om vartannat var amerikanerna idel lyckliga, så där som man är när man är precis i början av ett äventyr och på en ny plats och tyckte allt var awesome och förundrades över naturen nästan mer än mig. Just när vi ändå till slut började frysa så att läpparna literally blev blå, hoppade vi in i bilen och körde till Monrads och åt lunch med ett glas vin till det. Ah! Kontrasterna i livet, vad jag älskar det! Kan man alltid få in lite av varje i jämna strömmar så här, så är jag nog som nöjdast ändå.

Efter sen lunch lämnade vi amerikanerna åt sitt öde och åkte mot kompisar i Saltsjö-Boo på söndagmiddag,

Vi promenerade runt i området, barnen Pokemon Go-ade, sedan var vi iskalla (igen! Kanske dags att börja ladda på med lite fler lager kläder??) och gick in till brasa, mulligt gott rött vin och en riktigt riktigt god och gräddig pasta med tryffelsås. Och nu då! Ligger man hemma i soffan med en påse lakrits på magen och funderar på om jag ska sova direkt eller kanske kolla på något kul först?

Imorgon är det måndag hörni! Det brukar bli bra på sitt sätt det med!

Det blir så lätt när kylan kommer att man kliver in en massa outfits som fyller sitt syfte som varma, men som ändå snabbt känns lite tråkiga. Jeans, tröja, kofta – typ. Mitt smartaste knep för att komma runt denna tråkiga känsla kring den egna garderoben, är att bygga lager inåt, mot kroppen. Alltså – börja med att tunt lager i cashmere närmast kroppen till exempel en polo i kashmir  (reklamlänk via Apprl) och kanske ett par strumbyxor i samma material? Förra året slet jag fullkomligt ut ett Swedish Stockings strumpbyxor i kashmir, så vansinnigt skönt att bära närmast kroppen! Ovanpå ett sådant här lager av total tryggmys, är det bara att bygga vidare. Idag hängde jag en av sommarens mest använda klänningar över. En skjortklänning i tung viscose och världens skönaste The Camden i kromfritt ekoläder och med dragkedja bak. Kepsen i ull och Kashmir med nedfällbara öronlappar kommer från Stetson och köptes på Naturkompaniet.

Second hand köpt kappa över, och färg i form av knallrosa väska. Var varm och bekvämt beklädd, men kända mig samtidigt fin! Bästa kombon!

Den här vintern har jag hyrt Remys uppsättning kläder från Hyber. Hur himla smart är inte det? Någon har redan tänkt ut ett perfekt kit, Remy får använda det hela säsongen, till våren byter vi ut till säsongens ytterkläder och till nästa vinter tar ett annat barn över kläderna Remy haft. Cirkulärt, hållbart och ekonomiskt! Det är det som är så sjukt bra med så många hållbara lösningar: att de också är så fantastiskt bra för den egna ekonomin! Seså. Tipsa nu alla ni känner som har barn om Hyber. Så smart grej!

Vi håller just nu på att flytta in i Blankens nya lokal i Gamla stan – det ska bli vårt kontor och showroom, och emellanåt ha öppet som butik. På väggarna kommer vi att ha konst från Karolina Nolin. Av massor med anledningar! För att vi älskar hennes konst och för att hennes färger känns är i total synk med vårt ställe och det rutiga golvet vi har. Och som löken på laxen är Karolina också en Blankens-kund och gillar det vi gör. Det var meant to be helt enkelt! För ett par veckor sedan träffade jag Karolina i Karlstad för första gången, och blev helt golvad av hennes härliga person och fantastiska stil. Så jag ställde ett par frågor till henne som hon var busig nog att svara på, och jag tänker att Karolina både med sina ord och i bild får stå för dagens stora och härliga dos stilinspiration!

Hej Karolina! Du, att vara konstnär och ha en stark personlig stil verkar hänga ihop, stämmer det?

JA! I min värld hör konst och mode verkligen ihop, ibland så mycket att jag inte vet vilket som kommer först. – plagget eller bilden? Utifrån min personlighet (introvert, visuell och känslig) och känsla för bild och form kan miljöer i min omgivning ge mig visuellt skav om det inte finns en balans eller stämmer färgmässigt. Jag mår inte bra och får en direkt önskan om att göra om och göra rätt – eller behöva gå därifrån. När det tvärtom är åt andra hållet när jag ser miljöer, klädkollektioner som har ett tema, en röd tråd där allt stämmer och blir vackert njuter jag och kan få gåshud. Att ligga inne med en sån känslighet kan i vissa situationer vara en gåva/en egenskap som gör mig duktig på olika områden men samtidigt får jag passa mig eftersom det också tar mycket energi och kan utan att ja knappt märker det (på grund av mitt engagemang) göra mig väldigt trött. Styrka och svaghet på samma gång.

Vad betyder stil och kläder för dig?

Konst är känsligt så jag behöver kläder som skydd. Kläder som går att röra sig i, som gör mig trygg och säker. Vissa kläder är så övergripande bra att jag kan bära samma plagg när jag är lärare, när jag har vernissage, är ledig eller jobbar i ateljén. Det handlar mest om att byta accessoarer (skor, smycken, väskor) till respektive tillfälle.

Jag är introvert men med åren har jag övat upp min extroverta sida vilket funkar så länge jag får återhämtning och var ifred mellan varven, Men för att spela rollen bra behöver jag skydd och det är där kläderna kommer in i bilden. Det har blivit mer och mer viktigt att klä mig efter tillfälle. Ju färgstarkare kläder desto bättre skydd. När jag var yngre bar jag uteslutande svarta kläder och kände mig trygg i det. Nu räcker inte det längre och jag har närstan helt övergått till starka färger. Inte helt otippat följer mina bilder efter. Från grafiska svarta bilder med visserligen spår av färg har mitt bildskapande övergått mer och mer åt det abstrakta hållet med massor av starka färger. Som med allt annat i livet, och det här är ju mitt liv, behövs balans och jag tycker mig hittat flera olika spår att uttrycka mig på – hela gråskalan från vitt till svart finns med likaså alla starka kulörer. Det gör mig hel.

Vad inspirerar dig? Både i din konst men också stilmässigt?

Jag har många förebilder. Ofta landar det av en anledning på personer som gör saker. De som lyckas hålla över tid. De som får hela ”görandet” inbakat i vardagen och dessutom får ihop det. Att uttryckssättet genomsyrar personens liv. Artister. Konstnärer. Formgivare. Modeskapare. Kreativa människor. Nära vänner som är målmedvetna, drivna och styrs av lusten till att få göra det de tror på – och gör det. De som skapar sina egna jobb, sin tillvaro.

Mitt intresse har aldrig varit att försöka återskapa samma sak som någon annan. Därför kan det vara bra att ta inspiration från flera olika yrkeskategorier (inte bara andra konstnärer). Det är självklart svårt att inte ta intryck av andra men jag tänker att det är lite som att laga mat. Vissa personer använder sig exempelvis av recept när de lagar mat och de blir lyckliga när det lyckas gör exakt som det står – sån är inte jag. Jag gillar kokböcker, men främst som inspiration där jag sedan måste få göra på mitt eget sätt och där jag lägger till eller drar ifrån någonting och skapar mitt eget recept, och det är exakt samma med konsten och stilen/kläderna. Det är härligt att bli inspirerad av andra men mitt resultat måste bli personligt och eget.

Vad är ditt bästa tips för att skapa en kul och personlig garderob?

– Våga färg och gärna rätt färg. När jag tog steget bort från svart och vågade bjuda in färger i garderoben hände det grejer. Eftersom jag är intresserad av färg på många sätt så tog jag grundligt reda på vilka färger som jag verkligen passade och kom till min rätt i. Det kändes genast mer personligt att bära en färg som lyfter mig än smälta in bland alla andra i svart.

– Skor har alltid varit basen i en lyckad outfit. Ibland börjar jag med vilka skor jag känner för och bygger utefter det. Jag har enormt mycket skor och är duktig på att använda dem.

– Rensa och prova igenom din garderob ofta. Våga sälja det som inte känns bra.

– Vintage. Blanda in udda plagg som ingen annan har.

– Smycken. Gärna udda och stora smycken. Jag gillar silver och kan ha på mig 5 halsband på samma gång och örhängen och ringar och armband och klocka!!

– Att ha många ytterplagg har blivit en grej för mig och till det jobbar jag med olika färgstarka halsdukar och mössor.

För mer än 20 år sedan bodde jag och Theresa tillsammans i en liten lägenhet i Farsta. Vi var tjugo allt var väldigt oklart men också väldigt kul. Moralen var inte alltid hög. Spola framåt till nu, när vi flyttar in med Blankens som vi driver tillsammans. i en lokal i Gamla Stan där vi håller på att landa med vårt kontor och ganska snart förhoppningsvis ska kunna ta emot de första kunderna i vad som också kommer vara butik. En modern butik. Vilket betyder att vi kommer att ha öppet dygnet runt på blankens.com  men ganska begränsade öppettider i den fysiska butiken. Vi börjar så iallfall! Känns det som att det funkar vågar vi kanske ha öppet mer och på sikt!

Hur som helst är det otroligt mysigt att flytta in här tillsammans med Theresa, känns lite som tiden i Farsta. I dag har vi spikat upp en hel vägg med Karolina Nolins konst – som man också kommer att kunna köpa här – tagit emot en hylla och snart ska vi börja fylla på med skor! Vi har också målat väggar, fixat ett litet kök och börjat forsla hit lite olika små vintagesaker som vi vill sälja i butiken också. Med lite tur kan vi hålla öppet första dagen torsdagen den 5:e november!

Så ruggigt väder i dag! Klädde mig varmt och mysigt i kashumirstrumpbyxor, läderkjol och Blankens vattentäta och ullfodrade boots i ekoläder, The Alexia low.

Köpte nya jeans – bootcut och hög midja från Levis – så kul med jeans i fullängd och bootcut igen alltså! Och blev i veckan påmind om varför det heter bootcut. Herregud så snyggt till boots!

Trevlig helg på er hörni!

Det är söndag och vi dyker ner bland mobilbilder som vanligt, en liten rapport från helgen som gick! Bilder ja! Blev oerhört begränsat med sådana taget. Har unnat mig att knappt tänka en tanke på jobb, måsten eller borde – och det brukar alltid betyda färre bilder, eftersom fotograferande ofta blir så förknippat med material som ska in på någon blogg eller instagram, och helt plötsligt blir det då ändå lite måste-känsla. Så färre bilder brukar betyda mer ledighetskänsla – vilket ju ändå är något bra!

Vi börjar med fredagen! Fredagar i stallet med Rio och hästen Fia och hästen Piggelin är ju som ni förstår veckans höjdpunkt. Gud så mysigt vi har det alltså. Och den här gången gick det dessutom väldigt bra att rida! Hon är ett hyperkänsligt fullblod, Fia som jag rider. Gammal, listig och luttrad är hon också. Och lättskrämd. Och extremt kommunikativ. Det betyder alltså att om jag har en dålig dag, är lite nervös, blir rädd för att ramla av (ramlade av en häst och blev trampad på för lite drygt ett år sedan och den skräcken sitter liksom i, fortfarande litegrann) så känner Fia allt detta, eftersom jag spänner mig och vibrerar in min rädsla i hennes kropp, vilket betyder att hon blir otrygg och vips har vi en enda ond cirkel. Men i fredags var allt det där som bortblåst efter ett par veckors ridning när vi verkligen bara gått åt fel håll i utvecklingen, och det gjorde mig på så bra humör att vi stannade på vägen hem och inte bara köpte barnens favoritmat Orange chicken, utan också påsvis med snacks och Marabou. Per jobbar varje fredagkväll på hösten, med Idol, och det kollar vi ju då så klart på hemifrån soffan.

Ungefär så här ser det ut då. Mysbyxor på och totalslapparläge. Så skönt!

Ja, nu var det ju mobilbilder ni skulle få, och här har vi beviset på det. En suddig bild på en stor gul och halv måne som Rio tog på vägen hem.

Lördagen då? Har visst inte en enda bild från den här dagen, så låt mig få beskriva med ord istället . Efter en lång och härlig sovmorgon åt vi frukost, städade lite, uträttade ett par ärenden och sedan ringde det på dörren och mina systrar Karin och Elin med familjer dundrade in. Vi är inte biologiska systrar, men vi har vuxit upp ihop och kallar varandra systrar helt enkelt. För att det är så det är och känns. Sedan hade vi en oerhört härlig och fnissig kväll med ungar som röjde runt i hela huset massor av gott vin, rödbetstartar till förrätt och Palak Paneer till huvudrätt. Det är ju en sådan dunderlyx att ha en familj som är så jäkla kul alltså.

Söndag morgon: Sovmorgon igen!  Jag gick till Coop och handlade croissanter och Nutella som vi åt till frukost hela gänget, medan vi gjorde upp lite planer för dagen. Ingen var särskilt sugen på större strapatser, utan det var mysigt att hänga hemma bestämde vi. Men en liten tur till 4H-gården Rönninge by blev det.

Hästar, getter, kor och en mysig promenad blev det. Och soppa med våffla till efterrätt till lunch. Sen hemåt igen. Mot pingisbordet som vi har i källaren och som gick varmt även igår. Och brasan som sprakade när det ruskade utanför, massor av familj och ungar i huset – räkor med vitt vin, och efter det bastade vi, gick upp igen och åt en sen middag. Barnen hade redan ätit pizza som de fixade själva i en sån där elektrisk pizzaugn, vi åt en storfavorit: Grillat surdegsbröd med cheddarost och surkål. Och öl till. SÅ gott efter bastun!

Den här veckan är det höstlov och då är jag alltid lite extra tacksam över att kunna jobba så fritt som jag gör. Vi ska till stugan en sväng och hänga där och fira Rios födelsedag med! Men vi ses här i bloggen och på instagram som vanligt!

Hej och välkommen hem till mig. Och då menar jag inte hem till mig som till mitt hus, utan mer än så egentligen –  hem till mig som hem till min garderob, det absolut käraste jag har, rent materiellt. Här finns vardagsfavoriter, högt älskade men kanske inte så ofta använda second hand-juveler, kläder som bär på minnen och historia, plagg som får mig att känna mig snygg, plagg som får mig att känna mig trygg, plagg som höjer mig när jag behöver en boost, plagg som mina barn kommer minnas som ”mamma” när de blir äldre. Det här är lite min själ, men också väldigt mycket min lekstuga.

Rent praktiskt då; I ett rätt knepigt utrymme med delvis snedtag under trappan ner mot vårt souterrain-plan fanns ett utrymme som vi först tänkte skulle vara förråd eller kanske städskrubb. Samtidigt var ytan  lite för stor för att slösas bort så, och kanske att med lite smart planering – tänkte jag – kunde detta bli min drömgarderob? Enter Elfa. Elfa fick måtten på mitt utrymme och skissade upp ett helt otroligt förvaringssystem helt efter mina behov (jag fick till exempel frågan: har du många långa klänningar? För i så fall behöver vi en stång som bitvis har lite mer yta under. Att ens tänka på en så smart sak??). Och så snyggt blev det dessutom. Systemet är ett Klick in-system som går att justera och variera efter hur ens behov kanske utvecklas och varieras med tiden, och den grå färgen heter Graphite, en ny varmgrå nyans som framtgen unikt för Elfa. En favoritdetalj är de översta lådorna med olika fack för mina smycken och mindre accessoarer.  Jag bytte också ut den vanliga dörren mot en skjutdörr som skapade mer plats. Det här är min Womancave. Här råder perfekt ordning och här är det så mysigt. Jag är alltså helt tokig i min nya garderob, det har ni märkt vid det här laget va?

Har du kanske också ett utrymme hemma som skulle kunna göras om till drömförvaring? Här kan du boka in ett möte där Elfa hjälper dig att kostnadsfritt rita upp ett förslag på en garderobslösning som passar dig och ditt utrymme.

Är i stugan under höstlovet och njuter så klart fullt ut av det. Älskar enkelhet och samhörigheten här.

Jag har börjat med en grej på morgnarna som jag märkt att jag nästan längtar till. Väldigt ofta börjar jag dagen med en tur i skogen med hundarna. Det är härligt förstås, men också lite stressigt – allt som behöver göras och mailen som väntar ligger ibland och pockar och det är svårt att helt njuta av morgonunnet, luften och dofterna. Min nummer ett favoritkänsla (efter att känna mig älskad, respekterad och uppskattad möjligtvis) är att vara invirad i mjuka kläder och bra material när det är regn och rusk runt omkring. Det kan vara i en filt framför brasan hemma när det stormar ute, eller att vara proffsigt klädd och varm i regn utomhus. Det får mig att känna mig trygg och stark, och mysfaktorn går i taket. Be mig inte förklara varför, det bara är så.  Det var med den känslan i mig som jag för ett tag sedan började sätta mig ner mitt i skogen under de där morgonpromenaderna. För att känna den kalla våta marken, alla dofter och ljud och ändå vara varm och ombonad trots rusk. Det började med att jag verkligen ansträngde mig för att lite så där meditativt bara sitta där och njuta av stunden, och älskade det, men ganska snabbt ändå började verkligheten göra sig påmind, mail som måste svaras på och alla idéer och tanker som poppar upp när man sitter där och som måste förverkligas. I början kände det fel. Som att svära i kyrkan. Vad är man för människa om man sitter i naturens mäktiga lugn och jobbar? Kändes nästan som en parodi på den moderna människan. Men sen kom jag på att det ju egentligen är rätt perfekt, och precis det som är fördelarna med våra mobila kontor och det nya jobba hemma-livet: att vi kan försöka använda det för att må så bra som möjlighet i den verklighet vi nu lever i.

Så sedan ett tag tillbaka klär jag på mig varmt och skyddad från fukt och regn, och har kanske ett sittunderlag med mig, och så kör jag jag första jobbtimmen från en mossig klippa mitt i skogen. Svarar på mail, planerar och funderar ut svar på sådant som måste lösas. Och jag älskar det! Men! Jag försöker göra en stund av promenaden helt fri från jobb också, bara gå där med hundarna och känna den där stilla lyckan och tacksamheten som nästan undantagslöst smyger sig på varje gång. Och sen när det är dags att vakna ur den bubblan, bara hitta en mjuk plats och köra skogskontoret någon timma innan det är dags att vandra hemåt.

Sugna? Eller tack nej, inget för mig?

Remy är verkligen pappas pojke. Han är så otroligt förtjust i sin pappa, så har det alltid varit, och jag är så glad att de har en så nära relation. Tänker att det blir bra män av pojkar som lärt sig bli män av bra och närvarande pappor?

Han är överlag mycket förtjust i att hänga med andra killar: snälla äldre män som ser honom och ger honom uppmärksamhet belönas med vänskapen  från det mest trofasta, snälla och lojala lilla pojkhjärtat jag stött på. Allra allra mest förtjust är han just nu i Jonas. Son till vår granne i stugan. Jonas är 50 plus, kan allt om Pokémon Go, coachar Remy i spelet och ger honom så generöst av sin tid. Har alltid tid för ett Facetime samtal på helgen när Remys saknad blir för stark.

Härom dagen fick Remy en liten minilego Pikachu som överraskning från Jonas med posten. Den blev snabbt trampad  på av en yngre kusin, några bitar försvann i röran och Remy smsar Jonas från Pers telefon med all sin kärlek och respekt och rädsla för att Jonas ska bli besviken på honom. Vilket han så klart inte blev.
Jag brakar ihop av kärlek av de här smsen och all den kärlek som ges och fås mellan generationer och dessa två som egentligen inte har så mycket gemensamt i livet  och Jonas som ger utrymme för Remy på ett så fint sätt.

Ville bara dela denna fina lilla grej från mitt liv.

Ofta när jag provar mig fram i garderoben brukar jag fota mig själv, för att komma ihåg vissa outfits jag gillar – och ibland postar jag dem tillsammans med en massa veliga tankar och pröv av olika kombinationer innan jag blir nöjd – i min stories på Instagram. Hej från Garderoben kallar jag det då. Nu postar jag några av garderobsbilderna här och tänker att det kanske kan vara en liten hög inspiration för någon att gräva ur?

Vi börjar med denna! Kjol är ju alltid lite kul, men svårt matcha ibland på vintern. Här testade jag en längre läderkjol från Dagmar med Blankens varma, vattenresistenta The Alexia boot. En oväntat lyckad kombination som jag  nog egentligen inte trodde så mycket på, men fick ändå för mig att prova. Och så bled det himla bra faktiskt! Tycker alltid man kan göra så. Prova. Ibland blir de där oväntade kombinationerna de bästa! Halsduken är ett Fendi-fynd från Vestiare.

Här har vi samma outfit utan ytterkläder. En tunnstickad tröja i kashmirblandning från Ellos som jag verkligen använder megamycke (reklamlänk via Apprl) t.

Vad har vi här då? Jo, en artig look som dressats till med skjorta och lyxig kappa. Combatbrallor och Blankens vintriga sneaker The Lynda är en drömkombo – för att inte helt halka över på sportsidan balanserar vi upp med en krispig skjorta. Älskar sådana här outfits som är hur bekväma som helst, men som samtidigt känns lite intressanta och kul. Fendi-halsduken igen och second hand-köpt kappa till.

Ah! Det är kul att kolla tillbaka på de här bilderna för jag minns liksom hur mycket jag trivdes i plaggen tillsammans och längtar nästan efter att bära dem igen. Bootcut läderbyxor som köptes begagnat för många år sedan, The Lynda igen och en stor skjorta från By Malena Birger som jag också använt otroligt mycket i höst. Fin att slänga över och till det mesta!

Oj då, här hade kanske spegeln mått bra av lite damning, men nu blev det inte så, och det klarar ju ni, eller hur? Villa bara visa bilder på de stora smyckena till. Också ett så lätt sätt att variera och få fart på sina outfits. Stora smycken som inte precis skäms för sig.

Vad har vi här då? Mina Corona-jeans (har ni också plagg som ni för alltid kommer minnas som Corona-plagg? I början av pandemin, i mars, när allt liksom frös och tiden och precis allt stod still, och jag själv också var sjuk förresten, så hade jag samma outfit på mig, varje dag. Det blev något tryggt i det. Dessa gamla supermjuka och stretchiga Acne-jeans och en stickad grå tröja. Men här var den alltså till cerise overshirt, min ull och kashmir-keps från Stetson och ett väskprov från Blankens som jag funderar på att göra verklighet av och ta i produktion. Är man inte så sugen på små färgklickar?

Denna roliga ja! Den måste jag också använda igen. Stickad klänning från Hope under stickad väst från Isabell Marant (båda köpta begagnat) och The Alecia eco laced på fötterna till igen!

Vad jag vill skicka med är kanske att vad kul det är med kläder hörni? Det är i allafall så det ska kännas kan jag tycka. Inte kravfyllt eller hämmande, utan uttrycksfullt och lekfullt! Och känns det inte så, så kanske något på något sätt kan justeras så att det känns mer så för dig? Jag menar, kläder ska vi ju ändå ha på oss, lika bra att göra något härligt av det, kan ha tycka!

Hej från helgen! Höstlovsledigt, det var inte dumt det! Vi åkte till stugan och jag gled snabbt in i vad som känns som en parallell tid när jag är där. Saker som brukar vara viktiga blir mindre viktiga. Små saker, som att gå till en viss klippa som jag älskar så mycket, att elda oerhört med brasa, att ha på sig sina konstigaste stugkläder – blir det enda som spelar roll. I fredags åkte vi tillbaka till Stockholm, och lämnade ett grått, dimmigt och sanslöst vackert Kinnekulle, barnen ville fira Halloween med sina kompisar, och sedan har jag och Rio vårt ansvar i stallet på fredagar också.

Lördagmorgonen blev precis så där som de kanske borde vara lite oftare. Väldigt långsam och kvar i sängen nästan hela förmiddagen innan vi alla till slut masade oss upp.

Sen vet jag knappt vad om hände: tror knappt vi gjorde något alls, ändå försvann liksom dagen i ett nafs? Men det är ju också så det känns nu när dagarna år så korta, ett liter ögonblink så har den kommit och gått. Iallafall delen med dagsljus.

Jo! Jag och tjejerna – både de med två och fyra ben i familjen – drog till skogs. Det är ju konstigt hur peppen inför skogspromenad är så kop-i-öst låg från alla andra håll än min och hundarnas, och sen när vi går där och snackar, flamsar och pratar och litet och stort så trivs alla så himla bra. Det känns liksom i luften. Bästa praten händer alltid här och då. En vacker dag kanske de börjar det utan att jag måste tjata och påminna också, vem vet?

Under veckan medan vi var borta har vi fått en ny tapet i hallen också. Det här är en mellanhall mellan två halvplan där vi har kontor, garderob och utgång till garaget. En passage helt enkelt! En lite tråkig plats som kändes kul att spralla till med en rätt otrolig tapet. Nu ska vi bara sätta upp lite hyllor också!

På kvällen var vi bortbjudna till kompisar i kvarteret, men jag klädde upp mig som om det var århundradets utgång på gång. För ibland är det kul att känna sig snygg. Och kul. Och man känner för läppstift och kanske en klack och herregud vad man kan uppskatta att det ens finns genvägar till att få känna så?

Barnen trick or treatade hos några hus i närheten som godkänt besök (på avstånd) och sedan delades allt upp med extrem rättvisa inom gruppen. Tuffa förhandlingar om byten mellan Dumle och kexchoklad pågick där borta.

sedan gick de stora barnen hem, med varsin kompis som skulle sova över, och vi hängde kvar länge och åt oerhörda mängder mat och pratade inte ett ord om Corona. Vilket var skönt. Känner ibland att jag bara vill leva i dem här acceptansens jag någonstans känner men där någonstans får det räcka. Är så oerhört trött på att ens prata om det nu. Det är vad det är. Ibland finns det en tröst i de orden kan jag känna.

Söndag och Remy hade en skolkompis över, sedan åt vi favoriten surdegsbröd med cheddarost och surkål som grillas i grillpanna med majonnäs på utsidan så det blir så där krispigt och gott, till lunch.

Svärmor Anita och hennes syster Ylva kikade förbi på eftermiddagen och vi åt middag tillsammans och firade Rio som nyss fyllt 10. Vi har fortfarande antikroppar allihop, vilket i den här otroligt oklara situationen med detta virus ändå känns som någon slags bra grej, åtminstone när det gäller att träffa äldre släktingar. Men kramar och att nudda varandra håller vi oss ändå ifrån. Nej men nu pratade jag ju om det ÄNDÅ!  Omöjligt att inte kanske? Så vi kanske ska?

Hur känner ni just nu? Trött på Corona? Hangin in there? Eller vad är status? Kan vi inte snacka lite om saken här i kommentarsfältet? Det vore väl mysigt?

Jag fick just skicka ett sms med rubriken How To survive Sweden in November till en amerikansk kompis som just flyttat hit. För er som också kanske behöver påminnas vill ni kanske läsa ett inlägg jag skrev på temat i november förra året? Det finns i så fall HÄR!

Härom dagen dök det upp en liten (vänlig och mycket fin, så är det ju faktiskt nästan alltid här och det är jag så glad för) diskussion i kommentarsfältet som kortfattat handlade om samarbeten och er och min inställning till dessa. Jag menade att från min sida kan jag bli lite tjurig när folk ba buuuu så fort jag gör ett samarbete i bloggen, men samtidigt tycker det är rätt najs att hänga här (och på andra ställen, får man anta) utan att behöva betala något. Jag kan ju inte skriva gratis, menade jag? Och sen har jag tänkt på det där och haft en liten klump i magen och oroat mig för att det kanske uppfattades som att jag egentligen vill vara någon annanstans, göra något annat, men inte detta. Inte blogga. Inte om jag inte får betalt iallafall. I nästa tanke bannade jag mig själv och min egen kvinnofälla som ändå lite någonstans skäms över att jo, klart jag vill ha betalt för jobb jag gör, även om den är bloggen nu varken är det snyggaste man sett, det smartaste man läst eller det mest bildande i bloggväg. Det är ju kanske iallafall trevligt? Och inspirerande emellanåt?

Men så bestämde jag mig i allafall för att landa i ett litet kärleksbrev till er. Jag älskar att ni hänger här. Att ni kommenterar, tycker till, är där i det tysta eller bara dyker upp ibland. Det är en fin liten gemenskap som jag hoppas ni känner inte bara är envägskommunikation utan att den här platsen även om det nu är jag som skriver till stor del skapas av oss tillsammans.

Med det sagt så ja, efter drygt 15 års bloggande med inlägg flera gånger i veckan så har det absolut funnits stunder när inspirationen trutit. Och det kan jag lova er att det inte är inte precis en fet lön som fått mig att ända kravla mig upp ur döhålet och skriva några poster till för att till slut faktiskt hitta suget igen, nej bitvis har ”lönen” varit ingenting, ibland pinsamt usel och andra gånger helt okej – utan det är NI som gjort att jag ändå stånkar på här. Vecka ut och veckan in, relationen med er och den här bloggen är en av de längre relationerna i mitt liv inser jag nu? Så tack för allt, för att ni är här och för att ni ger energi och för att ni är så snälla. Jag tycker så mycket om både er och den här lilla platsen i världen!

Vaknade i morse intrasslad i ett svettigt täcke, hela kroppen var klibbig och käkarna var liksom fastlåsta i ett spänt bett. Huvudet bankade och hela kroppen hade tagit sig igenom någon slags strid under natten. Det är en så gräslig känsla att vakna och ha sovit men ändå känna sig allt annat än utvilad. Är säker på att det är USA-valet, och Coronan och lite andra större beslut i mitt liv som spökar. Jag minns dagen för fyra år sedan så tydligt. Chocken när vi insåg att han faktiskt vann. Och den oerhörda besvikelsen, jag var verkligen helt inställd på att kunna fira den första kvinnliga amerikanska presidenten tillsammans med mina döttrar. Vanligtvis så tjoiga amerikanska grannar och föräldrar på skolan stirra ner i marken. Vi kramades tyst när vi sågs på skolgården morgonen därpå. Vissa grät. Hur det ska gå i dag orkar jag knappt ens tänka på. Dagtid. Hanterar det tydligen på nätterna i stället.

Något betydligt roligare och mer upplyftande är alla de hållbara företagsideer som inte bara poppar upp utan vinner stor mark just nu. Det gör mig oändligt glad att företag som inte har hållbarhet som en självklarhet i sitt DNA liksom knappt klarar sig längre. Som till exempel ReRobe. Jag älskar ju kläder, min garderob och att köpa begagnat, allt detta vet ni. ReRobe är en begagnat site och app med massor av kul fynd. Jag sålde till exempel nyligen av massor med fint här (men litegrann finns kvar!)

Ett ytterligare tips: Med mitt företag Blankens öppnar vi snart vår Womancave. Det är vårt kontor och showroom, men också en plats att nätverka kunder, vänner och folk i vårt lilla community emellan. Ibland slår vi till och öppnar upp platsen och gör den till en butik! Detta händer bland annat på torsdag den här veckan, och för att undvika trängsel och otrivsamhet har vi öppet by appointment only, den här dagen. Du får alltså boka din tid om du vill komma förbi, men då får du också hela lokalen (och mig!) för dig själv! Skicka DM till @yourblankens om du vill pipa förbi! Håller förresten på att sätta ihop en Womancave-spellista som är riktigt bra, den kan du lyssna på här.

Sist! Instagram, så himla bra och trevligt när man hamnar rätt. Jag gillar alltid @monikakichau för härlig stilispiration, och har nyligen hittat till @saskiacort som har en härlig transparens och fin pepp och samhörighetskänsla som jag gillar! Kolla in båda dessa kvinnor vetja!

Ibland – eller ja, ofta, kanske jämt? – när jag postar bilder på mig själv i mina kläder hinner jag tänka ungefär, ”gamla människa, sluta sjåpa dig och skaffa ett riktigt jobb”. Men får hoppas ändå att det inte bara är jag om tycker att det här med kläder och stil är den lelle guldkanten i livet. Med det här vill jag kanske inspirera någon och säga att 1. Gillar kombinationen lack eller läderbyxor med sneakers. 2. Knasiga jackor i starka färger – hittar du sådana second hand ska du inte tveka att slå till, världens bästa grej att för att variera sin stil. Här kan du läsa ett annat inlägg jag skrev om mina second hand-jackor en gång. Hugger alltid till när jag ser en, kanske för att det gör att jag kan använda mina älskade basplagg utan att känna mig för tråkig? En bra balans jag brukar jobba med är antingen lite mer vågad outfit till neutralt ytterplagg, eller tvärtom; ytterplagg om tar plats och basplagg under. 3. Barena Venezia. Ett underbart men otroligt dyrt italienskt märke som jag fallit för. Så lyxiga material och härliga modeller. Denna tunnstickade polo i kashmir hittade jag på Vestiare Collective.

Jag har alltså en helt egen liten avdelning, två lådor, i min garderob för myskläder. Eller ja. Myskläder låter faktiskt inte helt värdigt. Svinsköna plagg som matchar den nedvarvningskänsla jag helst vill landa både i mitt yttre och inre när jag kommer hem och är ledig. Om ni inte har provat Filippa K soft sport än vill jag på inget vis hetsa er, utan mest bara vänligt men bestämt intyga att det är en upplevelse. Jag har till exempel deras mesh leggings med hä (reklamlänk via Apprl) l och de är ungefär det underbaraste som finns, och så detta. Detta lilla set om byxor (reklamlänk via Apprl) samt hoodie (reklamlänk via Apprl) i cashmere. I just it leave it there. Men Filippa K Soft sport. Jag rekommenderar er varmt att inte missa det!

Nu en helt annan sak. Motsatsen till mjuk cashmere kan man säga: De tre senaste nätterna har jag vaknat av att mina käkar varit totalt ihopkrampade. Alltså jag biter ihop käkarna så hårt och så länge, vad det verkar, att jag får huvudvärk och blir helt öm. Kan knappt gapa ordentligt på dagarna utan att det gör svinont.  Hur kan jag få mig själv att sluta med denna oerhört dumma ide?

Ni vet ju att söndagar brukar betyda ett litet djupdyk bland helgens mobilbilder, men idag har jag visst glömt bort bloggen! Kom på nu, och ligger redan nedbäddad i sängen, och trotsar regel nummer 1 när det gäller sömnstörda människor som jag: att absolut inte under några som helst omständigheter ha skärm i sängen eller ens sovrummet. Så! Jag får fatta mig kort här, och ruckar på rutinen. Istället för den vanliga söndagsrapporten får ni stå för innehållet. Antingen berättar ni helt enkelt om er helg, och känner ni inte för det kanske ni vill ställa en fråga som jag kan svara på ett inlägg imorgon? Någon efterfrågade frågestund här i bloggen förra veckan: och här kommer tillfället! Fråga på! Gärna sådant som inte kräver en avhandling som svar, utan som jag kan återkomma på lite kortfattat? Mest för att det ska vara uthärdligt att läsa även för dem som inte är superintresserade av just den frågan?

Så! Berätta och/eller fråga på! Kör!

Men gud så kul frågor ni ställer! Här kommer svar:

Jag undrar om du kan ge dina bästa recept/tips på vegomat till jul? Minns också att du förut lade ut en julplaylist. Finns den kvar? Jag peppar för att julen 2020 blir så bra som möjligt!

Oh, är själv väldigt peppad både på julen och på att utveckla de vegetariska delarna av julbordet. Förutom att alltid göra potatisgratäng i stället för Jansson, och massor med Brysselkålsallad med honung och dadlar har jag ingen superfavorit jag ständigt återkommer till tyvärr. Men är som sagt själv på jakt, och känner mig väldigt säker på att jag kommer kunna plocka upp en hel del tips från Sofia Woods bok Vinter hos Wood. Julspellistan hittar du här! 

Stiltips: hur tänker man runt örhängen när man har glasögon? Stora, små eller struntar man i det. Kan ibland känna att det blir lite too much med stora örhängen.

Det där är ju så klart personligt hur man känner, men själv står jag inte ut med att ha både stora örhängen och glasögon. Har jag glasögon har jag små eller inga örhängen!

Vilken är din främsta kroppsliga förmåga? Min är exempelvis en mage av plåt som klarar att äta typ vad som helstutan att bli kass.

Haha, gud vilken kul fråga. Och! Det där har faktiskt alltid lite varit en dröm, att ha ett riktigt bra partytrick. Men jag är tyvärr extremt average när det gäller det fysiska. Medellängd. Snittvikt. Normalstora fötter. Mage som funkar. Hår som funkar.  Jag har i och för sig alltså otroligt torra fötter som behöver enormt mycket pyssel och omsorg för att inte braka ihop. Men det är ju inget jag skryter med precis? Men! När jag var liten var jag faktiskt (jag har till och med dubbekollat med bästis Kristin om mitt minne stämmer eller om jag gjort en bra historia bättre, hon sa att det stämmer) nära nog en naturbegåvning vad gäller friidrott. Hoppade en bra bit över 4 meter i längd i mellanstadiet, utklassade alla killar på 60 meter och sprang på 8 sekunder vill jag minnas? Är typ sur över att min mamma inte riktigt såg det där och uppmuntrade mig att börja träna. Tävlade en gång om året med skolan och då vann jag jämt allt. Varenda gren. Slog till och med dem som tränade friidrott. Jaja. Det var då det. Nu har jag bara de där torra fötterna att skryta med.

Om det inte är för privat för dina barn, hur tycker de att det är att bo i Sverige? Skolan, vänner, kulturen, naturen osv? Du har så fina barn och det är alltid lika roligt att läsa om dem.

Bild från den första månaden i USA, 2013, då vi hyrde ett hus där Justin Bieber bott precis innan oss. Vi fick till och med hans post dit! Barnen ja! De är ju sannerligen ett gäng riktiga kämpar! Så klart det fanns både oro och sorg inför tillbakaflytten till Sverige för snart ett och halvt år sedan, men de har verkligen hållet humöret uppe tycker jag. De gillar friheten i Sverige. Att de kan cykla till kompisar och får leva sina egna liv lite friare, men saknar vädret och kanske att det var lite mer go i amerikanska barn. De tycker ibland att svenska barn kan vara lite svåra att få med på sång, dans, garv och skratt. Tjejerna kan vara lite som små duktiga vuxna och killarna bryr sig bara om sport (deras ord alltså, inte mina). Samtidigt har de verkligen tagits emot med öppna armar i Enebyberg där vi bor! Helt lätt har det inte varit alla gånger att hitta sina roller och platser i redan sammansvetsade klasser, de har nog fått kämpa en del. Men de har begåvats med en avundsvärd självkänsla i grunden alla tre, så de brukar inte ta åt sig för mycket de gånger de känt sig lite utanför. En annan sak de saknar massor är teatergrupperna de var med i LA. Varje termin spelade de teater, och herreminGUD vad det satsades, barnen var så sjukt duktiga även från sex, sju års ålder, fick så mycket ansvar i de där pjäserna, och tog så ,mycket ansvar. Det var solosång och kostymer och monologer på tio minuter i föreställningar som faktiskt var riktigt, riktigt bra. Det vi har här är väl, milt uttryckt, ungefär ljusår ifrån samma nivå. Men men. Det var ju ändå Hollywood vi bodde i så kanske inte så konstigt att nivån var en annan.

Dina sju bästa inköp i livet? Måste vara sju tillsammans. Tänk att allt inkluderas, från klädesplagg, möbel, investering i annat (ex fastighet, aktier), köksredskap, resa. Ja supersvårt på ett sätt, men ändå inte Och givet dina sju sämsta såklart inom samma Fråga 2. Ge oss dina BÄSTA skönhetstips, tre produkter. Likaså inom smink. 

Sju bästa köp:

Huset i North Hollywood, det var ett underbart hem och blev en bra affär.

Huset i Farsta, det var ett underbart hem och blev en bra affär.

Huset på Kinnekulle, vår sommarstuga, har aldrig älskat något icke-levande lika mycket som jag älskar den platsen

Goldie (hoppas nu aldrig att Mona läser detta) vår första hund. Hon är världens bästa hund. Så är det bara.

Corbusier LC4-fåtöljen som jag haffade på Valley Value center för 30 dollar. Liggstolen till vänster i bild, där den stod i gamla huset i USA. Nu finns den i vårt vardagsrum i Enebyberg!

Hela min garderob? Får jag säga det? Den är ju under ständig utveckling och brings me mycket joy, som Marie Kondo sagt.

Tesla. Usch. Det låter ju vräkigt, men vi har kört Tesla i sex år nu (vi hämtade ut den 2014 när Remy var en vecka gammal, det spöregnade över LA och Elon Musk HIMSELF var i butiken på besök samtidigt om vi var där) och varje tur med den är fullkomligt ljuvlig. Det är en otroligt bra, genomtänkt, snygg, kul och cool bil. Vi gillar bilar både jag och Per, rent ekonomiskt är ju bilar så klart aldrig en bra affär, men detta blev ändå en lösning som känns värd varenda krona för oss.

Sju sämsta köp

Detta kan jag inte svara på för att 1. De dåliga köpen som görs i vår familj vill jag hävda att Per oftare ligger bakom. Jag gör nämligen oerhört mycket förarbete genom att googla, tänka, googla, tänka, googla, tänka, googla, tänka i månader. Det betyder inte att jag är petig för jag är ofta snabb och kan vara flexibel, men själva grunden för ett köp brukar jag ha lagt väldigt mycket tid på innan jag slår till. Anledning nummer 2 till att jag inte kan svara på detta är att jag är väldigt snabb på att OM det nu ändå mot förmodan blir så att det jag köpt inte var rätt, så glömmer jag och går vidare. Ältar inte utan skippetihoppar glatt mot framtiden i stället.

Skönhetstips:

Olja! Använder det både för att tvätta ansikte och smörja in ansiktet. Har sedan jag började med det i stort sett aldrig torr hy längre.

Footmender. Fotsalvan. Anledningen finns i annat svar ovan. Förbrukar sinnessjuka mängder av denna.

Har flera produkter jag gillar massor, men mitt allra allra bästa skönhetstips ‘är ändå att tro att du är lite snyggare än du är, för då blir du lite snyggare än du är. Jag lägger ärligt talat väldigt lite tid på att kritisera mitt utseende. Så har det alltid varit. Jag är som en snubbe. Väljer att se mig själv ut min snyggaste vinkel jämt. Det är så jag alltid ser ut intalar jag mig. Utåt gör det förstås ingen skillnad, men det är för jäkla gött att gå runt och vara rätt nöjd med hur det blev. Torr hy, krokig näsa och små små små ögon till trots.

Jag har länge tänkt fråga om hur barnen tog allt kring sverigeflytten. Hur gamla var alla när ni flyttade, hur tog dom det när ni berättafe att de skulle flytta? Hur gick det väl på plats i sverige? Dela så mycket du vill och känner dig bekväm med. Vi går i flyttastankar men är oroliga för hur vår äldsta ska ta det, han säger att han vägrar lämna sina vänner, han är 10 år

Se svar ovan, men i övrigt kan jag lägga till att jag tycker att man lärt sig genom åren att förändringar oftast är jobbigast inför. När man inte vad vad man ska byta till. Vi gav barnen väldig mycket tid att vara ledsna och prata, vara arga och besvikna. Vi berättade ett halvår innan flytten att det skulle ske, så de fick gott om tid att vara ledsna. Och sen när vi väl flyttade var det som att det allra jobbigaste var borta och de kunde foka med nyfikenhet på det nya istället! Din son kommer klara det toppen! Hundra procent garanterat!