Stickat! Det är jag helt jävla tokig i hörni. Finns det något bättre än en jättemysig stickad tröja? Hur mycket jag än kan gilla att sticka ut på små stilmässiga äventyr, så kommer jag alltid tillbaka till detta: Jeans, boots och stickad tröja.

Jag har snokat runt och hittat ett gäng andra stickade favoriter jag vill tipsa er om (tröjan jag har på mig här köpte jag på Malena Birger-rean i somras)

En clean, blå kofta är aldrig fel. Denna kommer från Filippa K (reklamlänk via Apprl)

Joseph – mästarna på stickat. Denna halsduk ger mig plågsamma ha-begär. (reklamlänk via Apprl)

En stickad hoodie kanske? Jag har en svart i cashmere som jag älskar att mysa runt i behålöst på helgerna. Denna såg ju heller alls inte pjåkig ut. (reklamlänk via Apprl)

Polotröjan! Den lelle godingen ska vi inte glömma bort! (reklamlänk via Apprl)

Har du en slant över så är ju denna tröga med fransar från Stella McCartney i sanning ett litet mästerverk. Har ett snabbt växande sug efter den här blå färgen. 90-talets återuppståndelse at its finest!

Är detta säsongens mesta it-knit? (Oh my god, kom jag just på en ny grej? It-knit?) Är själv också mycket intresserade av denna långa härliga från Toteme. (reklamlänk via Apprl)

Kan ha tipsat om denna innan – men då får det bli en repris: Exuviance Bionic Oxygen Facial – vilket jäkla glow man får de dagar man börjar sin morgonrutin med denna alltså. Wow. Wow. Wow.

Sia och David Guettas låt Lets Love – kan vi börja snacka om titeln? Så enkel och genialisk och fantastisk! Och sen låten. Vilken jädra hit hörni!

Slutligen: Har ni läst Där kräftorna sjunger?  Jag tyckte verkligen verkligen om den. Perfekt innan-man-ska-somna läsning, gillade miljöerna och älskade slutet (även om det kändes lite snabbt? Ihopsnabbat liksom, sista kapitlet?) – och diskuterade den på en middag härom dagen, där min kompis Johanna tyckte att det var bland de värsta böcker hon läst. Gräslig! Hon gillade inte hur huvudkaraktären beskrevs rent utseendemässigt, att det blev för mycket fokus på det. Men hon hade också läst boken på engelska. Kanske har den svenska översättningen tonat ner de bitarna något? Uppfattade det inte helt så, men höll med om att om det var en man som skrivit boken hade man stört ihjäl sig på just betraktarperspektivet.

Vaknade i morse och var på ett jävulskt humör. Var arg också i går kväll, Analyze this – men jag tror att det är någon slags posttraumatisk stress (nåja, inte den riktiga sorten som folk lider av på riktigt, men i brist på bättre ord) som händer när jag är själv med barnen nu för tiden. Per jobbar ungefär dygnet runt den här veckan. Det gjorde han även när barnen var mindre och vi bodde i USA. Som när Remy var nyfödd, Bonnie och Rio var sex och fyra, Per såg man knappt bara till på helgerna och exakt hela ansvaret för familjen och alla små barn låg på mig. Det var sen så där några år. Jag lagade mat, skjutsade barn, hade kontakt med barnens kompisars föräldrar, städade, tvättade, nattade, löste syskonkonflikter, volontärjobbade i skolan (för att man förväntades göra det) till förbannelse och drev samtidigt ett nystartat Blankens på distans och med extremt lite tid till godo, snittade 3-4 timmars sömn per natt. Mitt väsen var krympt till en liten smula av en föräldraroll som jag egentligen inte på något sätt var rustad att klara. Så där känner nog många under småbarnsåren tänker jag. Och jag saknar det inte. Den där nästan krampaktiga stressen och otillräckligheten i kombination med att ändå känna sig konstigt understimulerad jag bitvis kände då, dyker upp i mig som små vindpustar och påminner om de där känslorna en sådan här vecka.

Det var morgonen det.

Sedan fastnade jag i en massa jobb och när jag sedan insåg att det var dags att åka mot stan hade jag inte ätit lunch. Men allt vände till otrolig lycka när jag hittade en nästan helt orörd godispåse från för säkert flera år sedan i en gammal jackficka. Åt den på cykeln mot stan,

Lyssnade på den här fantastiska spellistan ihopsatt av Stedsans där vi var i somras ,kände solen värma mot ansiktet och långsamt ljusnade allt och jag kände mig glad. Dagen blev sedan inte sämre när jag åkte förbi Blankens nya HQ i Gamla stan som vi snart flyttar in i. Otroligt mysig lokal!

Sista mötet för dagen blev sedan ja, inte bra. Kan man kanske säga. Utan att hänga ut någon så satt jag plötsligt på ett kontor med tre främmande människor och diskuterade ett ämne med sådan intensitet och ilska att jag till slut kände den där förhatliga stockningen i halsen när man är så upprörd att tårarna tycker det är läge att göra entre. Herregud. Ibland önskar jag att jag fortfarande hade en podd så att man kunde prata mer om sånt här där man behöver vara två, och inte ensam röst i en text.

Cyklade hemåt igen. Och där var barnen. Hur kunde jag någonsin vara irriterad på dem? Rio hade gjort kladdkaka och Bonnie och jag gjorde pizza och Remy ritade en teckning av sin Pokemon-väska som var det mest fantastiska jag sett. Faktiskt ovan att känna så mycket kämslor som jag gjort idag. Är oftast rätt jämn liksom. Glad, Resonlig, Och så bam dimper det ner en dag som kräver helt andra sidor.

Om nackdelen var att jag behövde bli så att att jag till och med fortfarande känner mig skakad, så var den stora fördelen i iallafall att all ilska jag kände på hemmaplan i morse var förbytt mot kattungemjuk kärlek och tacksamhet.

Det är söndag och vi djupdyker bland mobilbilderna och helgen som gick. Fredag! Jag var faktiskt lite omtumlad även denna dag efter min extremt kassa torsdag. På förmiddagen hade jag en massa telefonmöten, och så var det ett par jobbgrejer som strulat ihop sig som jag tog på mig att lösa för att ha en perfekt anledning att få sitta i bilen och kombinera möten med mjuk bilkörning (elbil! Lägger jag till för din skull, du som kanske bara kikar in här i bland och blir provocerad av att jag ena dagen skriver om hållbarhet, nästa dag pratar bilkörning) och bra musik på hög volym. Det hjälpte! Sedan åkte jag hem och hämtade upp Rio och åkte till stallet. Kan verkligen inte förklara varför jag nästan aldrig tar några bilder i stallet? Jo. Det kan jag nog förresten. Vi är där och mockar, förbereder mat, hämtar i hagen, borstar, rider, pratar hästar med de andra tjejerna i stallet och tänker faktiskt knappt en sekund på telefonen eller något annat utanför stallet. Så fotandet faller liksom ifrån i samma slag. Väljer att se det som ett sundhetstecken! Men här kommer ändå en bild på hästen Fia från en annan vecka. Ett 22-årigt fullblod och gammal galopphäst så ni kan tänka er att det är en del att hantera. Men hon är en så fin själ, en så stark personlighet, med en mule som är så varm och trygg och trösterik.

Efter stallet köpte vi med oss mat och sladdade hem till Bonnie och Remy som varit själva hela eftermiddagen och hittat på en massa mysigt ihop bara de två. Älskar att ha större barn. Älskar det verkligen! Barnen älskar man ju alltid, oavsett deras ålder, men föräldrarollen är så mycket mer begriplig för mig när de är lite större. Vi kröp ihop i soffan, åt vår hämtmat och kollade på Idol och det blev trots sina sköra start en helt perfekt fredag i slutändan.

Lördag: Fick de här bilderna skickade till mig av en inredningsarkitekt som inspiration till den lokal i Gamla Stan här i Stockholm som vi snart ska flytta in i med Blankens. Så fint detta! Ska bli kul att visa upp – och välkomna er – till vårt nya ställe så fort vi flyttat in. Sedan spenderade jag halva förmiddagen på en massa auktionssiter för att skaffa inredning till lokalen – vill helst inte köpa någonting nytt förstås – nästan allt finns ju begagnat – och billigare blir det dessutom!

Jag, Per och Remy tog en skogspromenad med hundarna och när vi kom hem städade vi huset. Bonnie och Rio cyklade runt i grannskapet och sålde äppelmust. De har plockat äpplen i närheten av där vi bor och tog med sig allt (well, den här biten fick jag vara med och sköta) till ett musteri och fick en massa flaskor tillbaka som de sedan sålde. Närodlat och jättegott! Just det – innan kvällens äventyr spelade jag också en vända paddel med ett oerhört prima kvinnogäng. Så lite sport klämdes in också!

På kvällen kom våra kompisar Jocke och Ebba förbi med sina barn. Jocke är en sådan där som verkligen kan laga mat och det är ju alltid lite svettigare att fixa middag åt just den sortens gäster. Inte för att gästen kanske bryr sig, utan för att ens fantasi och kunnande plötsligt känns så begränsat. Alltså blev jag oerhört tacksam när förslaget att vi skulle laga maten tillsammans dök upp. Det blev en öppen sushi med salmalax, edamamebönor, sushiris, spenat, mango och massor av goda såser. Nu blev det visst mest Jocke som lagade maten ändå, men men.

Enligt tradition i den här bloggen: alla bilder på mat måste vara helt motbjudande. Det är alltså inte mitt mål men hur det ändå alltid blir.

Efter maten lekte vi charader och återigen kände jag lyckan över att barnen är i precis den ålder de är nu. Visst, drama emellanåt så klart, men på det stora hela är det ju helt perfekt med ungar som är självständiga och fixar och löser saker, men ändå fortfarande så små att de är hemma och gillar att umgås med sina föräldrar. Charaderna var så kul att jag missade några av de livsviktiga auktionerna jag ägnat halva förmiddagen åt att se ut och bestämma mig för att följa och vinna. Well well. Det var det värt.

Söndag. Efter en sen och härlig frukost cyklade jag och Rio till vår favoritskog med hundarna och en termos med te packad i väskan. Sedan travade vi  runt i naturen som väl är som allra allra vackrast nu. Dofterna, ljuden och färgerna! Vi hade det så sjukt mysigt alltså.  Min lilla supertjej. Mellanungen som alltid lite glöms bort på typiskt mellanungevis. Känns så viktigt att få de här stunderna med henne.

Alla trivs i skogen! Inte minst hundarna förstås.

På hemvägen cyklade jag förbi paketutlämningen och hämtade upp några Tradera-köp – inredning som ska till den nya butiken.

Bonnie och Rio stack iväg på varsin fotbollsmatch och medan de var borta kom våra kompisar Pär och Linda med sina barn hem till oss. De bor bara några gator bort och söndagsmiddag tillsammans brukar inte hända sällan. Den här gången gjorde jag en kylskåpsrensning och det blev bönsallad och två olika sorters soppa – spenatsoppa med ägghalvor och en soppa med gråärtor som vi fick av kocken på hotellet vi bodde på när vi vandrade ihop i Riksgränsen i somras. Då – när vi åt soppan som picknick vid Trollsjön i Abisko, var den det godaste vi ätit. Nu – var den väl fortfarande god, men det där med att äta utomhus förstärker ju på ett mirakulöst vis alla smaker så många nivåer.

Nu – sova, imorgon startar en kort men intensiv jobbvecka, övriga tiden den här veckan ska jag faktiskt iväg på en kombinerad jobb och semesterresa söderut  i Sverige. Ni får såklart hänga med här i bloggen!

Här kommer lite nyheter som jag tycker är så fantastiskt underbara! Nästa vecka – mellan den 1-3 oktober kommer jag ta med mig  själv och alla Blankens skor till Karlstad och ha en pop up-shop i Mitt i City-gallerian. Jag vet att vi har många kunder i Karlstad och jag tycker att det ska bli så otroligt kul att träffa er. Håll koll på min och Mitt i Citys instagram och Facebook etc för mer info – vi kommer också ha en VIP-kväll för ett mindre gäng där vi ska snacka liv, driv och annat kul tillsammans med Marie Hammarberg @stilkontot_ och konstnären Karolina Nolin. Så! Kom förbi vetja!

Bilden ovan har egentligen absolut ingenting med detta att göra. Men! Skorna! Heter The Ebba och säljer slut gång på gång – nu finns de att beställa som pre-order med leverans i oktober. 

Någon frågade på instagram om inte jag kunde berätta lite mer om våra hundar, så here goes. 2017 adopterade vi Goldie från ett hundshelter på Fairfax i West Hollywood i LA. Vi bodde ju där då, och att ha hund var liksom standard. Alla har hund i LA. Det är en väldigt hundvänlig stad och kanske var det normaliserandet av att ha hund som smugit sig på, för en vettig människa tänker kanske att det är en dum ide att adoptera en gammal hund när man redan har tre små barn.

De här bilderna är från hundsheltret dagen när vi adopterade Goldie. Det fanns massor av hundar. Yngre och piggare och sötare hundar. Men Goldie sökte sig till Rio, lade sig i hennes knä och sen var det klippt. Hon hade fångats av en hundfångare någonstans i South Central och skickats till sheltret för att avlivas. Men en organisation räddade henne, gav henne läkarvård och vaccinering, kastrerade henne och väntade på att en familj som ville adoptera henne skulle dyka upp. Det blev vi! Det spelade ingen roll hur söta och små de andra hundarna var, för Goldie var vår hund. Det kände Rio direkt och om vi har tackat henne många gånger för sin utsökta hund-picker. Goldie är en sådan superhund alltså. Uppför sig alltid helt perfekt, orkar allt men är samtidigt så liten att hon kan ligga i knäet och vila. Många många gånger har man undrat hur hennes liv sett ut innan hon kom till oss? Hur gammal hon är? Det verkar som att hon fått valpar någon gång! Tanken på att det springer runt en massa Goldie-barn i LA kan få mig att överväga att ta ett fett banklån och lägga varenda krona på att leta rätt på de där hundarna och ta med dem hem till oss. Närå. Men åh vad jag hade velat ha hennes valpar alltså. Goldie är helt perfekt. Så är det bara. Om hon är väluppfostrad? Nej, Det är väl inte precis brukshundsklubbsnivå på oss här hemma, men Goldie är väldigt mån om att göra rätt och lägger sig på rygg och ber om ursäkt direkt när man behöva säga till på skarpen.

Sen kom Mona in i bilden. Ungefär två år efter att vi skaffat Goldie. Som jag minns det hade det mest att göra med att Per var i Kina och jobbade tror jag, och jag och Rio hamnade i soffan en kväll och kollade igenom alla adoptionssiter med herrelösa hundar och så såg vi en som hade underbett och ett klotrunt huvud och den var så ful och vi skrattade så att vi grät åt den där lurviga sakens mycket lustiga uppsyn. Det var inte Mona, Men tanken på en hund till hade väckts och Per kunde ju inte riktigt protestera när vi fick för oss att åka till samma adoptionsagentur där vi hittade Goldie och ”bara kolla lite”. Så var Mona där. Pytteliten och otroligt timid, Med ögon som var helt svullna eftersom hon hade ”Cherry eyes”, vet inte vad det heter på svenska, men det är när de nedre ögonlocken vränger sig ut och in och lägger sig över ögat. Hon behövde opereras och det skulle inte bli gratis. Så det var ju egentligen på alla vis en jättedum ide att adoptera en hund till. Men har den där lilla luckan i hjärtat öppnats för en till individ så går den inte att bara stänga. Så vin ringde Per. Förklarade läget Och eftersom han är en person som sällan säger nej, kunde vi dagen senare hämta hem Mona. Goldie älskade kanske inte tanken på att dela livet med en vimsig liten virrpanna med knallröda ögon, men nu fick det bli så, och hon vande sig ändå snabbt.

Det är Goldie som är chefen, Helt klart. Mona är alla barns stora älskling. Den mest kärlekstörstande lilla varelse man kan tänka sig och jag tror hon skulle offra sitt liv på en nanosekund för oss om det behövdes. Hon älskar oss, sin flock, så gränslöst mycket, Mer än hon kanske borde. Hon har liksom ingen integritet alls utan finns för att behaga oss. Stackarn. Låter ju hemskt Men hon är så mycket kärlek den här lilla lilla hunden, Ouppfostrad och bjäbbig mot andra hundar, men who cares när allt hon vill är att älska och bli älskad.

Båda hundarna hänger med oss nästan överallt och hela tiden. De är superlätta och ställer egentligen aldrig till bekymmer. Sedan är det så klart en enorm fördel att jag jobbar fritt och styr mina egna tider, samt att tjejerna är så stora att de kan åka hem och släppa ut hundarna efter skolan. Men det där min mamma varnade för, att det skulle bli så jobbigt att gå ut med dem hela tiden, har i stället blivit den största fördelen. Älskar att ha en anledning att traska runt i skogen varje dag.

Övrigt då? Mona kan yla som en varg och Goldie är strumpfetishist. De har sina egenheter båda två och de är vår familj. Det var liksom så det blev och nu känns det förstås som det enda och självklara för oss!

Bad mina följare (er?) på instagram tipsa om saker jag borde skriva om i bloggen. Flera bad mig tipsa om jeans! Och här kommer ett riktigt dundertips. Modellen Devine Denim från Dagmar  är helt fantastisk. Rak i modellen, lagom med stretch – och bäst av allt – rak övre höfterna. Så otroligt skön,  eko och så lätt att använda, ja varje dag om man känner för det. Jag har dem både i svart och blått. På bilderna har jag i första bilden The Vanessa på den andra och tredje The La Brea High  och på sista The Peppe. 

I övrigt! Dagmar – har faktiskt aldrig riktigt lärt känna det här varumärket, trots att jag förstås i grunden älskar att det är tre systrar som driver det, och att namnet är taget efter systrarnas farmor (eller om det var mormor?) – men i höst har jag äntligen upptäckt dem och det finns så mycket bra där just nu, massor av bra plagg som garanteras kommer användas massor i höst. Även denna har jag slagit till på – den perfekta hybriden mellan jacka och kofta, går ju verkligen att använda året om, är också väldigt sugen på denna cardigan? Får tänka på den saken!

Det här med att resa – visst handlar det egentligen mindre om att äta baguette i Paris eller se solnedgången i Thailand – som det handlar om att göra något annat än vardagen? Att känna något annat en stund. Se nytt. Äta nytt. Tänka och känna nytt. Om man skalar bort tanken på att resa måste innebära långt bort, flygplan och enorma kostnader, men försöker spara resten: upptäckarsuget och livsnjutet- så blir det så lätt att göra justeringen mot att resa mer där vi är. Och på så vis resa hållbarare.
Jag och min familj har rest med tåg och i Sverige det senaste året. (Här kan ni till exempel läsa om vår tågluff i Norrland i vintras.  och här om när utforskade Lurö i somras jag har tänkt sammanställa allt i ett inlägg och ska jag göra det snart, vilken vecka som helst…) och helt ärligt är det noll skillnad i tillfredställelse av äventyrstarmen av att resa mer lokalt än långt bortom. Nästan tvärtom. Och de stora plussen när man reser närmre är förutom  att det blir mer hållbart, också att det blir billigare och man istället kan unna sig lyxigt boende och bra mat.

Just nu är jag på Bjärehalvön där jag ska vandra med min mamma och syster. Jag kommer så klart följa upp om det i bloggen också, men följ mig gärna i stories under tiden. Håller er uppdaterade genom hela resan där!

Det blir inte helt den vanliga söndagsrapporten idag, för jag har varit i Skåne och vandrat med min mamma och syster hela helgen och jag tänker att jag helt enkelt berättar mer om det.

För ett tag sedan bad jag alla snälla följare på mitt instagramkonto tipsa om härlig vandring som inte var  norrersta Norrland den här gången. Så många rekommenderade Skåneleden och ett  hotellpaket som heter Kust till Kust. Ingen av oss är några hardcore vandrare precis, så detta passade oss perfa. Härliga hotell med god mat på kvällarna, vandring i overkligt vacker natur på dagarna.

I torsdags checkade vi in på hotellet i Torekov, hann med både bastu och bad innan middagen. Bra uppladdning inför fredagens vandringspass!

Vädret var inte precis toppen på fredagen, så vi tog en lugn förmiddag på hotellet, i hopp om att det skulle sluta regna. Men det gjorde det inte, så vi drog på oss alla lager regnskydd vi hade och gick iväg ändå. I hotellpaketet är det tänkt att man ska gå mellan de båda hotellen i Torekov och Båstad, det är drygt två mil och det tyckte vi kändes för långt för oss på dag, så vi hittade ett hotell i Hovs Hallar halvvägs och tog en mellannatt där. Men första uppgiften blev då att ta oss dit! En sträcka längs kusten på lite drygt en mil.

Jag har verkligen inget emot lite rejält väder. Och fastän det var blött och kallt bitvis, kändes det också oerhört mysigt att vandra i det overkligt vackra landskapet, skyddad av varma material och i sällskap av sina egna tankar och småpratet med mamma och syster.

Det tog lite drygt fyra timmar att ta sig till Hovs Hallar. Då stressade vi inte. Hotellet vi checkade Hotellet vi checkade in på var hade kanske ett och annat man kunde jobba på (badtunnevatten något varmare än insjötemperatur och en bönbiff till middagen som var så torr att man kunnat slå ihjäl någon med den) men bastun var varm och läget fantastiskt.

Rödbetscarpaccion till förrätt var inte dum den heller!

Lördag: efter en långsam och rejäl frukost påbörjade vi vandringen mot Båstad och Hotell Skansen. Lite drygt en mil skulle det bli den här dagen med.

Nu hade vi betydligt mer tur med vädret. Naturen i Hovs hallar var verkligen svårslagen i sin skönhet. Jag hade ärligt talat inte den blekaste aning om att Skåne hade de här vyerna och platserna. Efter en ganska strapatsrik vandring längs de höga klipporna fortsatte leden uppför Knösen. Mamma, 70 år, kämpade på som den envisa och mycket stoiska människa hon är.

På andra sidan Knösen väntade nedförsbackar genom fantastiska jordbrukslandskap och otroliga bokskogar. Det kändes som att vi var någon helt annanstans än i gamla vanliga Sverige.

Och kist precis när benen och fötterna började uttrycka en viss trötthet var vi framme vi Norrvikens trädgårdar  och en perfekt anledning att stanna till på en grönkålspizza och kall öl.

Sista biten mot hotellet spurtade vi fram, och  det var så otroligt ljuvligt att avslut en helt fantastisk dag och lika fantastisk minisemester med bad i hotellets rooftop och spa, och sedan löjligt god middag på restaurang Strand bredvid.

Eller förresten! Semestern rundades av först på söndagen, med en helt otroligt bra frukost efter bastu och nakenbad i kallbadhuset. Det där var ett dopp jag aldrig kommer glömma. En helt perfekt morgon! Känns som jag varit borta mycket längre och rest mycket längre än jag gjort, och det där vill jag verkligen understryka, att semesterkänsla har väldigt lite med avstånd att göra, utan med inställning och att tänka sig att allt det där underbara ofta finns inom räckhåll och närmre än man kan tro.

Ni som stör ihjäl er på när jag skriver om mitt företag och skorna vi gör får blunda och scrolla vidare nu, ni andra får hålla till godo. Det är omöjligt att pleasa allas önskemål här jag försöker hålla en jämn blandning!

Men när jag frågade på instagram härom dagen om vad ni vill se mer av i bloggen var ni många som ville veta mer om mitt jobb och hur det går till. Så jag tänkte att jag rent konkret kan berätta om skomodellen The Alexia och hur den blev som den blev. Starkt inspirerad av Celine på Phoebe Philos tid – som alltid verkade lyckas kombinera praktiskt med en perfekt cool känsla, superhippt med tidlöst och sexigt på det där sättet som på inget sätt är det för att pleasa män – tog jag mig an uppgiften att  göra en SNYGG stövel som skulle kännas mysig och tåla det svenska klimatet utan att bli alt för outdoorsy och präktig.

Jag ägnade veckor åt att springa i second hand affärer och finkamma pinterest, internet och instgram och satte sedan ihop en moodboard och väldigt invecklade instruktioner till Cristiana, vår anställda i Portugal som bland annat jobbar med att hitta rätt läder och fabriker åt oss. Just i det här skedet behövde leta efter en ny fabrik, vi har främst en fabrik vi jobbar mycket med men av lite olika anledningar behövde vi sprida riskerna så därför bad jag Cristiana leta efter en ny produktionspartner för den här modellen. Hon letade. Och letade. Och letade. Det är mycket som ska klaffa. Att fabriken kan möta de volymer vi behöver, att den kan leverera på våra hållbarhetskrav. Att man gillar folket som har fabriken. Att priserna funkar. Att de har rätt läster. Och så vidare. Till slut och ganska överraskande när vi var i Portugal för ett och ett halvt år sedan, träffade vi en oerhört karismatisk kvinna som med mina beskrivningar och bilder som grund på helt eget initiativ jobbat fram en stereotyp och första utkast till skon, och den var helt perfekt. Några ytterst få detaljer behövde ändras på, och sen var den klar. Skon lanserades lite försiktigt förra året, det är alltid lite läskigt när man jobbar med en ny fabrik och en ny modell – men i år är den här med full kraft. The Alexia är verkligen vår singaturmodell och jag är helt tokig i iden. Lika härlig på promenaden med hundarna i skogen som till en varm kappa i stan.

The Alexia High Black eco överst, Alexia Laced här underst. Och så har vi den låga varianten också! Alexia low eco i brunt och svart.

Nej, USA har verkligen inte en perfekt historia och dåtid – ändå var det så mycket som slog an i mig när jag läste den här texten. Vi hade en utbytesstudent hemma när jag var liten, Lorna Lee Ross hette hon. Hade långt blont hår, jeans med hög midja och solkysst hy. Hon kom från Kalifornien. Helt otroligt slumpmässigt så växte hon upp på en gata bara några kvarter från den gatan i Studio City-området där vi sedan köpte hus och bodde i flera år. Hon var hur som helst verklighetens den amerikanska drömmen. Rejäl och trevlig. Reko och kul. Som jag minns henne. Kanske var det hon som lade någon slags grund i min bild av USA när jag växte upp? Har aldrig egentligen drömt om att bo där, men just detta Lorna Lee Rossiga- det filmiska, smarta, roliga, de höga skratten och generösa livsnjutarinställningen till livet som amerikaner har – de bitarna har ju varit omöjliga att inte inspireras av. Längta till.

När vi flyttade till Kalifornien var Obama president. Det var förstås inte problemfritt då heller, men ändå på en helt annan nivå än det vi ser nu. Till och med mina amerikanska kompisar, helylleamerikaner, grannar i vårt gamla kvarter, verkar se på sitt land med stum förvåning och sorg just nu. Över allt som händer och beskrivs så målande här ovan. Det gör faktiskt lite ont i hjärtat att USA som var vårt hem i så många år, som är mina barns barndom, genomgår en sådan livskris just nu. Och valet. Det vågar jag knappt ens tänka på. Kaoset kommer väl eskalera hur det än blir? Så länge Trump är med i bilden verkar det oundvikligt.

Men det kommer ju ordna sig till slut förstås. Saker har ju en tendens att göra det. Och folk är ju oftast rätt bra i grunden, det verkar bara så svårt att se och hitta det i den hetsiga polarisering som råder. Tycker det är jobbigt faktiskt. Sorgligt! Som ett ex där relationen är lite oklar och känslorna spretiga och svåra att tyda.

Med den här bilden som får bli en första tjuvkika på vår nya lokal, kommer jag presentera dagens blogg i någon slags listform. Det har varit så där sjukt mycket och spretigt åt alla håll att man liksom aktivt behövt stanna upp och tänka på att andas normalt då och då.

Blandade nedslag i dagen

Förberedelse inför styrelsemöte med Blankens nästa vecka

Förberedelse inför pop up-shop i Karlstad som börjar imorgon

Klippte hundarnas klor, råkade bli lite för kort på en av Monas. Oj vad det blödde. Sedan såg hon ledsen och förskräckt ut att mitt hjärta sprängdes.

Åka till Gamla och skriva på avtal inför nya lokalen

Bli haffad av polis i Gamla stan för att vi missat att man behövde särskilt tillstånd för att köra där dagtid.

Klara sig undan 1000 kr i böter för detta med en hårsmån

Upptäcka att lokalens trinettekök inte fungerar. Det var det ingen som sagt något om inför tillträde! Förhandling om hur detta ska lösas med före detta hyresgästen en timma.

Hitta nytt Trinettekök i toppskick på blocket! Ja!

Stressa ihjäl sig för att hinna med utvecklingssamtal med Bonnies fröken bara för att informeras om att det är nästa vecka

Träffa upp Jocke och lämna över hundarna som han och familjen ska passa över helgen.

Nya Trinette-köksmannen ringer och säger att han kan komma och lämna det nya och installera det redan ikväll!

Hinna hem så att Per kan skjutsa Bonnie med kompisar till teater och Remy till fotboll

Tillbaka till Gamla stan för att träffa Trinette-köksmannen

Samla ihop två påsar kläder som snart ska säljas på ReRobe och lämna över dem nu när jag ändå skulle till stan igen

Hela familjen kommer och kollar in nya lokalen!

Familjemiddag för att fira i Gamla stan

Remy hinner inte riktigt fram till toan

Pipa förbi min härliga granne Birgitta och säga hej. Fick en låda äpplen från hennes trädgård!

Svara på cirka hundra mail på språng mellan allt detta

Måste ordna ballofix till vattenledningarna i nya lokalen så att vi kan installera nya köket.

Ska sova snart. Bara tvätta först. Och packa inför Karlstad-resan imorgon. Och tömma källaren på saker för i slutet av veckan och början på nästa ska det läggas matta i gillestugan. Men eftersom jag åker imorgon måste vi hjälpas åt att ta alla tunga saker i dag.

Och så bloggen då. Som fick ett inlägg helt utan tema.

Men så kan det väl få vara ibland?

PS. VÄLDIGT glad för nya lokalen!

Som vanligt på söndagen – vi dyker ner bland mina mobilbilder från helgen som gått och ser vad vi fångar. Lämnade Stockholm i torsdags morse, efter en körig onsdag och en rätt mastig väntande torsdag också. Så här såg det i alla fall ut i vårt suterräng-plan då. Tömt på möbler för att på fredagen skulle mattfirman komma och riva ut gammal matta och slipa trägolv. Imorgon måndag kommer nya mattan!

Vi ska lägga in matta från svenska Ogeborg. Det passar fint med en mjuk matta över hela planet när det ligger så här under mark och har dåligt med fönster. Behöver mjukas till liksom! Vi har Ogeborgs matta (inte heltäcknings, utan en måttbeställd bit) även i vardagsrummet och har köpt en måttad även till sovrummet. De har exakt alla nyanser och strukturer du kan tänka dig, härlig ull och så är de tillverkade i Portugal. Hett tips om ni är på mattjakt. Familjeföretag som drivs av en supercool kvinna också. Ni ska förstås få se det färdiga resultatet inom kort!

Tog elbilen mot Karlstad på torsdag morgon som sagt, och fick stanna till några gånger på vägen för att svara på mail och ladda. Men mot eftermiddagen var jag framme och då hade Theresa redan riggat hela den pop up-shop i Mitt i City-gallerian som vi haft torsdag till lördag den här veckan.

Kl 18 skulle vi slå upp dörrarna för ett gäng VIP-gäster som blivit inbjudna genom gallerian, det var luftigt och Corona-säkrat mellan stolarna, alla fick ett glas bubbel och lite mat, och så intervjuades jag, Marie Hammarberg och Karolina Nolin om mode och entreprenörsskap. Marie som till vardags är kurator men också driver instagramkontot @stilkontot_, och Karolina Nolin som är konstnär. Jag hade inte träffat någon av dem innan, men vi har pratat och hörts en del genom lite gemensamma nätverk och engagemang och det var så kul att ses i verkligheten. Den sociala startsträckan var cirka 1 cm lång. Då menar jag alltså att den var kort. Eller snabb? Aja. Det kändes som att vi känt varandra länge.

Under eftermiddagen hade barnen hoppat på tåget och åkt själva till Karlstad efter skolan. De fick ta ledigt på fredagen, det fick lösa sig på det viset. Per jobbar alla fredagskvällar under hösten och det går liksom inte att komma runt, dessutom ville barnen gärna träffa sin kusiner som bor i Karlstad, och jag ska resa bort även nästa helg och jag kände att tre helger på raken utan barnen blev för mycket för mitt arma modershjärta. Så. Efter dem långa dagen var det så mysigt att åka hem till min syster och barnen som låg och susade lite här och var i huset.

Min syster med familjs hus är ett stilla litet paradis. Så ljuvligt att kliva upp här på morgonen och blicka ut över vidderna i sin tidiga höstskepnad.

Sedan var det dags att åka in till stan och kunderna i butiken igen. Som onlineföretagare är det ju så oerhört kul med fysiska pop up-shoper och chansen att få träffa alla kunder irl. Ett sånt jäkla bra och kul gäng ni är alltså!

Men började med ett försök till ostressig morgon med barnen och min lilla geniunge Remy som är så jäkla duktig på att rita alltså!

Barnen fick vara med i pop up-en på dagen och varvade mellan att gå och spana i butikerna, ligga på golvet och rita eller hänga med skärmarna. På eftermiddagen just precis när de börjat tröttna (Remy klättrade som en apa på allt och Rio lång på golvet och rapade högljutt) dök min syster upp som en räddande ängel efter jobbet och tog med barnen hem.

När vi stängt butiken pep jag och Theresa och min syster ner  på stan och träffade upp Marie och ett gäng andra tjejer och käkade middag. Ni vet hur det ibland kan bli så där otroligt kul och äkta härlnivå supersnabbt med folk man inte egentligen känner alls? Det hände! Ljuvligt!

Lördag. Fortsatt Pop up-butik och på kvällen tacos och film hemma hos min syster. Så skönt att slappa i myskläder i soffan då.

Idag söndag åt vi först en sen frukost innan vi hoppade in i bilen och åkte mot Stockholm. Per hade bjudit hem ett par nyinflyttade LA-kompisar som precis ska få sin första bebis, på middag. Jag var väl ärligt talat så där pepp på att sitta och socialisera på engelska efter den långa helgen och sen den långa bilkörningen tillbaka. Men sen trillade de in och det var faktiskt så kul att hitta tillbaka till engelskan och se barnen låta de lite mer amerikanska delarna av sina personligheter komma fram. Jag var nästan nervös innan att det skulle bli svårt att snacka engelska så där med folk man inte känner så väl, men när en väl var ingång var det som att det var i förrgår vi flyttade från LA ungefär och jag kände mig plötsligt jätteglad att ha den här lilla biten av vårt förra liv här i Stockholm,

Snart börjar födelsedagssäsongen hemma hos oss – alla tre barnen fyller år de närmsta två månaderna, och sen kommer julen efter det. Jag älskar verkligen att ge bort och fundera ut klappar och presenter, och älskar även att få – är egentligen helt ärligt inte alls pigg på att sansa mig kring det där med klappmängd och färre köp. Även om jag ur ett hållbarhetsperspektiv så klart vill helt annorlunda. Därför började jag redan förra året, och tänker utveckla detta och satsa ännu mer i år – och utmanar mig själv (och er?? Who’s with me?) att bara köpa begagnat. Rio vill ha ridsaker i födelsedagspresent och allt sådant går ju att hitta lätt som en plätt på tradera. Bonnie önskar sig en long board (har redan kollat och det finns massor på Blocket) och till julen kan man köpa fina sjalar på Vestiare till mamma eller någon snygg vas till systern på Lauritz. Så många fördelar med detta! Alla dessa köp kan göras mer eller mindre i språnget från telefonen, och kostnaderna kapas ju med minst hälften mot om man skulle köpa nytt – så det här med hållbarhetsfaktorn blir liksom mest en lyxig bonus ovanpå sparade pengar och tid.

Min nästa utmaning: Vi ska renovera ett badrum hemma, och jag är så peppad på tanken att göra det med hjälp av BARA blocket-köpt inredning? Allt från kakel till kommoder går att hitta svinfint begagnat, borde väl bara vara att sätta igång egentligen?

Men det blir sen: Först födelsedagar och julen. Vad säger ni? Barnen bryr sig ju verkligen NOLL om saker ägts av någon annan innan. Iallafall mina (som i och för sig är rätt vana) men jag tänker att det lär dem en hel del både om hållbarhet och ekonomi att inte först och främst köpa nytt, utan alltid ha som vana att kolla beg först. Ska vi göra detta? Är ni med mig?

Läser: Ödesmark av Stina Jackson. Otroligt! Historien, språket – ALLT!

Älskar och lyssnar på: Sedan jag åg Jane Fonda och Miley Cyrus snacka på scenen under Womens march i LA 2017 (hur det var kan ni läsa mer om här!) är jag såklart jordens fan av båda. Miley Cyrus kan ju vara den coolaste unga kvinnan vi har va? Är BESATT av Midnight Sky (och av det faktum att 80 och 90-talets powerkvinnomusik är så HETT just nu. ÄLSKAR det!)

Shoppar;

Har tyvärr utvecklat en rätt stor passion för Vestiare Collective. Hade jag inte redan ett par bra svarta klänningar hade jag inte tvekat en sekund att haffa denna härliga YSL-dröm för 400 (!!) kr.

Jag har alltid älskat att shoppa begagnat och köper verkligen allt (utom skor och underkläder, där går min gräns) och nu för tiden finns det ju verkligen gränslösa möjligheter att göra riktiga storkap genom alla olika appar osv. Och när jag säger allt menar jag inte allt som i vartenda plagg, för det slinker absolut med lite nya köp också, utan allt som i bredd. Här nedanför är tre outfits från den senaste veckan som varit second hand-köp rakt igenom, alla från mina favoritplatser att shoppa från.

Arkivet i Stockholm är riktigt bra för kontemporärt mode. Allt från H&M till Hope och Dagmar – mycket svenskt i helt klart tillgängliga prisklasser. Där köpte jag dessa svarta byxor från det numer nedlagda med oerhört hippa Altewai Saome. Att kunna haffa en bit svensk modehistoria för 600 kronor hörni?

Den tunna tröjan i Orange kommer från J Lindeberg och köptes också på Arkivet. Tycker att det är särskilt perfekt att köpa sådana här plagg som sticker ut lite mer second hand. Man kanske inte lägger 2000 kronor på en knallorgange tröja, men 500 kanske är okej? Scarfen från Missoni är också begagnad och köpt i min favorit second hand alla kategorier, Wasteland i Studio City i LA. Mer nytt begagnat kan du också hitta på svenska Rerobe och scarfs i alla material och varumärken kan du verkligen tokfynda på Vestiare Collective. Skorna är Blankens The Judith – och eftersom skor är svårare att hitta och köpa begagnat (och att gå i någon annans uttrampade är kanske heller inte att rekommendera för fothälsans skull) är det ju extra viktigt att dem vi köper nya används mycket, är hållbart tillverkade och inte känns omoderna en säsong framåt. Så försöker jag tänka med alla Blankens modeller, men det vet ni ju redan. HAR jag tjatat om det lite för mycket? Nej då. Va? Slutligen: Kappan. Den har en så fin historia som jag berättar kort. En tjej som sminkade och fixade hår för ett tv-program med Adam Alsing som jag jobbade med för nära tio år sedan, hörde av sig härom dagen. Hon mindes att jag gillade den här kappan så mycket när hon hade på sig den då. Vilket minne va???? Och nu hade hon hittat den i gömmorna och undrade om jag ville ha den? Hon skulle ändå skänka bort den? Blir helt len inombords av sådan gränslös mänsklig värme.

Här har jag återvänt samma favoritbyxa! Den här gången har jag en tunnstickad tröja från Louis Vuitton till, även den är köpt på Vestiare Collectiv. Jag kan verkligen rekommendera att leta efter klassiska plagg här. Bra kvalitet och dyra material som ull och cashmere – det är ju en skön känsla att fynda en sådan härhyperanvändbar tröja i skönaste material för en tusenlapp. Även den här jackan har jag faktiskt fått. Värst vad folk vill ge mig jackor?? Den här är Pernilla Wahlgrens gamla från 80-talet någon gång och hängav den till mig en gång för säkert 15 år sedan när jag intervjuade henne. Skorna är The Judith än en gång.

På tal om att få saker så ska vi inte glömma lånbyte när vi snackar cirkulärgarderob. Det är ju perfekta att ge bort plagg man är trött på på långlån till någon. Min syster har haft en annan gammal skinnjacka sommar min i flera år, i byte fick jag två lampor på samma långkontrakt. Kul ju!

Sista outfiten: Klänningen kommer även från Vestiare Collective, designern är Ulla Johnson. Gillar så mycket från det varumärket, men det har alltid känts så sjukt dyrt – sån lyx när man äntligen kan lägga godbitarna på märken man gillar på second hand-marknaden.  Jackan i ull i så snygg 90-talssnitt köpte jag på Agape Second Hand i Lidköping för 90 kronor. NU går det ju förstås inte att knalla tillbaka dit och förvänta sig att göra ett lika bra köp igen, men vad vi kan lära oss är att även på loppisar och riktiga budgetställen kan det dyka upp riktiga kap. Jag vet att många kan tycka att det känns lite ”lumpigt” att köpa kläder på loppis. Det kan ju vara en lite speciell lukt ibland och så vidare. Men försök skaka av den känslan! Steama och tvätta plagget om det känns för begagnat och det kommer bli som nytt. Ge loppisarna en chans, för det är där man kan göra de riktiga fynden om man har ett öppet sinne och snokar tillräckligt. Bootsen jag har till är Blankens The Diana. Det här paret är det tredje vintern jag har nu – kan inte fatta hur otroligt snygga de fortfarande är? Perfekt klackhöjd också och snygga till exakt allt!

Sen! Facebook-grupper som Circle of Clothes och Labels We Love har jag själ inte gett mig i kast med på grund av ovilja att lära mig det där satanskomplicerade stället som Facebook är, men ni som är mer savvy kan säkert lista ut hur det funkar.

För mig är second hand-shopping (usch, tråkigt ord. Alla tre leden. Vill hitta ett ord som låter lika trevligt som jag tycker att det är) ett underbart intresse. Jakten. Fynden. Kreativiteten. Hoppas jag kan sprida min kärlek till min begagnade garderob här genom text och bild så att ni kan känna lite inspiration kastad åt ert håll!

En liten lista över saker jag är, ska vi säga frestad – oerrthört frestad – av just nu.

Den här tapeten Alcazar Gardens, från Cole and Son – hur otroligt??? Finns det ens gräns för utropstecken här?

Har ständig sökning på Dux på alla auktionssites och på blocket. Allra mest sugen är jag på vilstolen Fenix av Sam Larsson som brukar dyka upp allt som oftast. Ska bara komma på något bra ställe att ha den på så smäller jag till!

Jag har en parfym som jag varit väldigt trogen i 10 år, meniga gillar ändå att variera mig lite i bland. Nu är jag väldigt sugen på att testa Anine Bings Pure Noir så småningom. För att: Jag ÄLSKADE hennes doftljus Savage Rose och mamet Pure Noir?? Det låter så mustigt och tungt och är det något jag gillar så är det mustiga och tunga parfymer.

Blankens The Alexia – det här är ju världens bästa boot. Vattentät, ullfodrad i ekologiskt läder. Nu har jag den redan hemma – men nu står på önskelistan att mycket snart, en ledig helg, ta den med ut på en lång promenad i en mustig skog.

Ulrica Hydman Vallien. Denna underbara kvinna vars konst vi så totalt överdoserades med under 90-talet att det skulle ta 25 år att komma över och hitta suget till igen. Och nu är det där. Och inte bara hos mig tydligen, för budgivningarna på Tradera är stenhårda. Drömmer om en vas i den här serien.

Det är fredag och det betyder Lilla Födelsedagen! Då är vi extra snälla mot oss själva, tänker bara hoppfulla tankar och unnar hos något extra.

Luftiga kläder och The Lynda på menyn!

Idag ska jag åka iväg på något superspännade som jag berättar mer om när jag är tillbaka på söndag. Ha en fin helg kära vänner!

Jag tror att det är både viktigt och nyttigt att byta miljö ibland. Komma bort från tvätten och disken och hemmet lite då och då för att skapa perspektiv och se sig själv och sitt liv i lite nya vinklar. Vad jag tror att vi helt missuppfattat är att ju längre avstånd från hemmet desto bättre. Jo jag kan absolut hålla med om att det är härligt med sol mot ansiktet och spännande att äta tapas under en weekend i Barcelona. Men om vi nu inte riktigt kan hålla på så längre, är det inte lika bra att genast tänka om? Att skapa alla de där känslorna av äventyr med det som finns närmre och kräver mindre i både tid, pengar och planetära resurser. Så mycket av det vi uppfattar som sanningar är det för att vi hör andra säga det om och om igen. ”Nu kommer mörkret och då blir jag så deppig och jag längtar efter solen och vill åka till värmen”. Allt detta kan ju förstås vara sant. Men ibland är det inte meningen att vi ska få allt exakt som vi vill ha det, utan att vi ska få leva med längtan och öva oss på att hantera och göra det bästa av det som faktiskt finns tillgängligt i våra närmre världar. Detta tänkte jag mycket på inför hemflytten till kalla och mörka Sverige från det soliga Kalifornien. Jag var lite rädd att chockas av någon slags vinterdepp och planerade för hur jag skulle hantera det nya livet. Jag lovade mig själv att ta mig an Sverige med nyfikenhet och upptäckarlusta och det har visat sig gå helt otroligt bra att fylla livet med en väldig massa äventyr inom landets gränser. Ett av dem var helgens avstickare. Erika Kitts Gölevik är faktiskt en gammal kollega till mig (men nu var jag inte där som bekant utan som helt vanlig betalande gäst) och hon har gjort träning till något så sjukt bra och sunt tycker jag. Följ henne på instagram  @erikakitsgolevik för mer info, men kortfattat handlar det mindre om regler, utrustning och utseende och bara om välmående och att connecta med sig själv och naturen. I helgen anordnade hon en ”Höstfestival” i hennes otroligt vackra lokaler utanför Mariefred. Fredag till söndag ägnade vi oss åt att vara i och med kroppen genom barfotajogg i naturen, kalla bad, bastu, yin yoga, mjukfysträning och så det bästa – Markus Torgeby, som själv bott mer än fyra år i skogen, var på plats – och på lördagen byggde vi egna vindskydd av presenningar och en bädd av granris. Och så sov vi där. Det regnade. Sen exploderade stjärnhimlen. Det var kallt men i sovsäcken var varmt mysigt.

Vi hade en kock med oss som lagade vegansk mat som var helt overkligt god. Jag fattar verkligen inte hur man gör det där? Får en pumpa och morötter att smaka så gott att en kunde gråta av lycka. Hela upplägget var så sjukt härligt. Vi blev bortskämda med svinbra mat och träningspass och bara det där att någon annan tänkt och planerat åt en, men samtidigt fanns så mycket tid och utrymme att koppla in i sig själv och lösa sådant där som kanske ligger och skramlar och skaver, och så mycket tid att känna in och förundras inför naturen den kraft den har på vårt mående.

Nu är jag också väldigt sugen på att testa Erikas onlineklasser som finns här på Träningsrevolution – tanken på den här kravlösa träningen som riktar sig till mer än bara musklerna och som liksom känns helt prestigelös är precis vad jag längtat efter känner jag.

För exakt ett år sedan rådde totalt renoveringskaos hemma hos oss. Det tog nästan fyra månader att renovera köket, under tiden lagade vi mat på en platta i tvättstugan, hade kylskåpet i sovrummet och diskade i tvätthon. Det gick ju bra då förstås, men så här i efterhand kan jag knappt fatta hur vi orkade. Men sen! I november! Då var det klart. Och herregud vad jag uppskattat varje dag i det där köket sedan dess. Båda mina föräldrar kommer från Kvänum,  därför kändes det självklart (och också som en dröm som gick i uppfyllelse) att sätta in ett kök från ortens stolthet Kvänumskök när vi renoverade.

Innan stod här originalköket från när huset byggdes, det var litet och trångt – men hade fina träpaneler. Det har varit viktigt för oss att hedra huset och dess originalstil, utan att för den sakens skull bli retro. Och det tycker jag att det här köket fångar upp perfekt: Modernt men ser ändå ut att ha suttit här i vårt hus från 1966 jämt!

Köket heter Ramel i rökt ek. Köksfläkt från Fjäråskupan vitvaror från Miele. Älskar verkligen vårt kök. Vi spenderar otroligt mycket tid här, och det är liksom praktiskt och varmt och ombonat på samma gång.