Den här artikeln innehåller affiliatelänkar till återförsäljare. Samtliga produkter är valda av mig. Läs mer här.

En vanlig dag på jobbet!

En vanlig dag på jobbet blir det också i veckan. På onsdag kommer jag och Johanna ha öppen vår lilla Blankens-butik på Upplandsgatan 62 i Stockholm – och då är ni förstås välkomna förbi! Massor med härliga höstskor och mysigt häng brukar vara vad som händer där. På kvällen har vi styrelsemöte med Blankens – vi har världens coolaste (helt kvinnliga för övrigt!) styrelse och jag är så laddad för våra möten som alltid brukar resultera i massor av energi och klarhet i hur vi ska fortsätta framåt med företaget.

På torsdag är jag på bokmässan i Göteborg på kockscenen och pratar om Nyfiken Grönare (reklamlänk via Apprl) , på kvällen signerar jag och Kristin böcker hos Grandpa i Göteborg. på fredag har vi utbildning för personalen i Blankens nya shop-in-shop – en butik i butiken alltså – på Bomullsfabriken på Nääs utanför Göteborg. Bomullsfabriken är en otroligt härlig butik, och Nääs en så fantastiskt vacker plats – klart att det blir där vi hamnar när vi öppnar vårt andra ställe med hela sortimentet på plats. På lördag har vi premiär för Blankens-butiken på Nääs – och då är ni också hjärtligt välkomna! De första 30 kunderna får goodiebags med härliga produkter från Lumene och dessutom kommer fantastiska Sandy Solider performa! Lördagkväll middag och planering med bolaget – vi har en nyanställd som ska trimmas in och flera partners som vi ska synka ihop samarbetet med, söndag blir det bokmässan hela dagen och jobb med kokboken igen.

Megaspäckat schema och jag hoppas ni vill ses antingen i Stockholm eller i Blankens nya butik i Bomullsfabriken! Avskyr att åka iväg, men älskar att komma fram och jag ser verkligen fram emot att träffa er.

Den här artikeln innehåller affiliatelänkar till återförsäljare. Samtliga produkter är valda av mig. Läs mer här.

Har några superbra garderobsutmaningar ni gett mig på gång, men jag börjar med denna. En egen liten utmaning jag gav mig själv. Även i min egenföretagarvärld kräver vissa dagar och möten en lite mer dressad look. Jag fick de här byxorna av Lindex (reklamlänk via Apprl) och tycker att de passar perfekt just till det! Så snygga med en T-shirt och min favoritkavaj  (reklamlänk via Apprl)  och flats eller tunna boots till. Men! Sen då? Plagg och skor som kan användas mycket och till allt är superviktigt för mig. Själva motsatsen till slit och släng. Hur gör jag för att få de här byxorna att kännas mysiga och rätt en mer casual dag? Jag fick kliva utanför min egen comfort zone, den som alltid väljer jeans i såna lägen – och provade detta! Second hand-köpt mocka-jacka, dressade byxor och Blankens The Camden-boot i miljövänligt vegetabilgarvat läder. Kände mig lite som en 70-morsa – på bästa tänkbara ett bra sätt!

Jag och Johanna och Bob – mötesredo!

Idag har vi haft styrelsemöte med Blankens. Jag har suttit i styrelse förr, för skoföretaget Kavat faktiskt. Det var jag och ett gäng gubbar och män. Som skulle besluta om ett företag som gör skor för barn, där majoriteten av inköpen gjordes av kvinnor.

När det var dags att sätta ihop en styrelse för Blankens hade jag lärt mig mycket om styrelsearbete, både hur det ska göras och hur det inte ska göras. Till exempel kändes det ju högst relevant att en styrelse som till så stor del formar ett företags framtid, faktiskt använder och gillar produkten som arbetet kretsar kring. Så mot den bakgrunden plockade jag och Johanna, som är VD, ihop ett gäng kvinnor som inte bara breddade vår kompetens, utan som vi också visste hade en egen upplevelse av våra skor och vårt varumärke. Helene Forsberg är VD på klädkedjan Grandpa, Ebba Kilman är mediestrateg och VD på byrån Vizeum, Josefina Erdös är advokat, Johanna Sahlin är vår ekomomichef och Annica Hagen kan typ allt och är VD för Marbodal.

Att sitta i ett möte (sitta förresten! När vi ses är det långt från slipsar och stela konferenslokaler, vi är i Blankens showroom i Stockholm, äter hämtmat och håller ribban hög, men prestigen låg) med det här gänget är som att stå framför en sån där Carola-fläkt (nån som minns?) och boostas av så mycket energi att varje cell fylls. Det vänds och vrids på företaget, tankar, idéer och frågor lyfts och besvaras, jag och Johanna får uppgifter att ta oss ann med justeringar och möjligheter inför framtiden. En del av företaget ska säljas (intressenter, det går fint att höra av dig!), ny kompetens ska in och nya investeringar behöver göras, framtida produkter – vilken är rätt väg att gå här? När öppnar vi vår första helt egna butik? Hur skapar vi bättre marginaler? Så intressant och viktigt att diskutera allt detta, och så vansinnigt lärorikt. När jag startade Blankens trodde att jag skulle designa skor. Det gör jag, men det jag gör så mycket mer är att driva företag, och det är helt otroligt vad kul det är!

Nu fick jag inte med hela styrelsen, men här är iallafall jag och Johanna. Jag älskar att lägga mig ner och smälta maten när jag ätit. Det är som en kraft som alltid drar mig mot golvet. Detta gäller förstås alldeles oavsett om det r styrelsemöte eller ej!

I avsnitt 142 av Blankens Swanberg pratar vi om Kvinnolistan. Att göra en mental moodboard av kvinnor vi mäter oss mot. På ett positivt sätt! Jag har ett ganska stort gäng kvinnor i mitt huvud som jag benchmarkar både större och mindre beslut mot. Är det här Carin Rodebjer-värdigt? Känns den här outfiten Nicole Richie-cool? Borde jag ha lite mer Mia Skäringer-integritet i det här beslutet. I jämförelse med att jämföra sig med andra på ett negativt sätt, är det så fiffigt att ha ett gäng förebilder som inpirerar och för framåt! Lyssna gärna på avsnittet – kanske ni håller med oss om att det här är en bra idé? Eller inte?

Kristin som är en av mina äldsta och bästa vänner och som jag var med på bokmässan idag när vi lagade mat och pratade om Nyfiken Grönare – är definitivt på min kvinnolistan. Skulle aldrig vilja göra någonting som inte hon skulle tycka kändes okej. Jag litar hundraprocentigt på henne kompass! Lisa Lemke som vi också hängde med idag kan mycket väl också hamna på den min den där listan en dag – så underbar och cool person!

Jag försöker alltid maximera veckorna i Sverige för att verkligen få ut mesta möjliga jobb som behövs göras på plats när jag nu äntligen är här. Intensivt, blir det med andra ord. Extremt lite sömn och långa dagar. Så väldigt skönt just nu att vara på väg hemåt igen. Till vardag, små kramar och ett inte alltid precis lugnare tempo men åtminstone mindre fläng och mer familj!

Så här såg det ut på Bomullsfabriken på Nääs I lördags, där Blankens från och med nu har sin egen lilla butik i butiken!

Jag såg nyligen HBO-dokumentären om Jane Fonda – Jane Fonda in five acts – och fick så mycket att tänka på. Vill till att börja med att rekommendera er att se den – om inte annat så för att för bara fem år sedan, eller tre år sedan – ett år sedan! – så hade väl en sådan här dokumentär varit snudd på otänkbar. Att ge en äldre kvinna, med en så brokig och splittrad bakgrund och inga större snaskigheter att erbjuda – så här mycket utrymme? Totalt okomersiellt, INGEN vill se. Kan jag höra gubbarna i mötesrummen ryta. Precis som de bestämde att ingen ville se annat än vita kvinnor på tidningsomslagen och se främst vita mäns historier i film. Men 2018 finns börjar det på allvar finnas plats för allt och alla. Alla utseende, åldrar och historier har börjat få röster, i en utveckling som inte går att stoppa. Jag fantiserar om hur mycket detta i längden kommer att påverka världen.

En annan känsla Jane Fondas liv stärker i mig är att det inte bara är ok utan faktiskt helt rimligt att leva flera liv i ett. Det går inte att förvänta sig att besluten vi fattar när vi är tjugo är samma vi ska leva med ett par decennier senare. För vi utvecklas. Förändras. Lär oss. Blir nya. Och så ska det vara. Det här märkliga behovet vi människor har av att placera in människor i fack är verkligen till ingen nytta för någon. Låt människor vara brokiga och motsägelsefulla och förändringsbenägna! Det är inte spretigt, utan hälsosamt.

Och sen: Kamplustan. Den där Jane Fonda har och som jag fick vara helt nära under kvinnomarschen här i Los Angeles i januari 2017 (bilden längst ned!). Flera hundratusen människor samlades downtown, och med lite tur knep jag och familjen en superplats precis nära scenen där Jane Fonda talade till massorna. Jag älskar att hon är Oscar-vinnare, gympingvideo-magnat, kvinnorättskämpe och lite motsägelsefullt fixar här och där på samma gång. Jag vill vara som hon. Mindre bekväm hemma i soffan och mer på barrikaderna. Mindre feg och mer ansvarig. Mer Jane Fonda på nästan alla tänkbara sätt.

Älskar även frissan på översta bilden – kanske blir så jag klipper mig imorgon när jag har en tid bokad?

Annonssamarbete med Weleda

I mitt förra samarbete med Weleda tipsade jag om deras Soothing Almond oil som varit en av mina absoluta favoritprodukter i många år. En annan storfavorit i Weleda-sortimentet är Skin food-cremen. Jag har torr hy som kräver mycket återfuktning för att trivas – och Skin food som bara innehåller helt naturliga ingredienser och dessutom är ekologisk – passar perfekt för att hålla min hud mjuk, följsam och len. Att Skin food varit en favorit bland make up-artister länge är lätt att förstå. För förutom att den är en sån supercreme mot torrhet, dubbeljobbar den som highlighter. Jag duttar gärna försiktigt lite creme över make up (eller de dagar när jag inte har något smink alls) – högst upp på kindbenen. Det ger en fantastiskt fin och naturlig glow som samtidigt återfuktar ansiktet! Hörde jag lifehack?

Jag har förstås tänkt mycket genom åren på exakt vad det är med skor som alltid triggat något i mig och så många andra. Finns inget annat plagg eller pryl som gör mig lika – för att använda ett uttjatat ord – besatt.

Jag tror hur som helst att det är precis just detta. Hur ett par bra och rätt och exakt på pricken-skor kan förändra en helt ordinär outfit; svarta jeans och grön jacka, till något personligt och intressant.

Det är liksom saltet i matlagningen. Man lägger till salt i rött utformning och rätt mängd och plötsligt smakar det som innan var lite bla-ha helt perfekt!

Annonssamarbete med Lindex

Dessa jeans har blivit godkända som ”coola”.

Mysigt ändå med hösten när det äntligen (till och med här!) börjar bli dags att krypa in i de där varma jackorna och sköna underställen i merinoull (som funkar lika bra som myskläder!). Lindex har som vanligt det bästa utomhusutbudet till barnen – och då tänker jag inte bara på snygg design och de färgglada detaljerna och lekfulla mönster, utan att också att Lindex har hållbarheten i fokus även för ytterplagg. 
Bionic Finish Eco är den impregnering som Lindex använder för att hålla alla sina plagg vattentäta, och den är helt befriad från fluorkemikalier.

Glansig vadderad jacka (länk) med avtagbar huva och reflextryck på nedre ryggen.

Kanske ingen större chock att dessa oerhört barnkompatibla öronmuffar är storfavoriter! Här kan ni kolla in fler accessoarer.

Regnkappa med supermjukt fuskpälsfoder och vattentätt yttermaterial, håller inte bara kroppen torr utan även varm.

Möt regndropparna i en regnjacka med mjukt fleecefoder.

En regn- och smutsavvisande sydväst med värmande fleecefoder och mjuka öronlappar måste väl vara årstidens smartaste köp?

Mönstrat underställsset i supermjuk merinoull som andas. Perfekt baslager som håller kroppen våde varm och torr.

En annan viktig hållbarhetsfaktor tycker jag är ärvbarhet. Jag föredrar alltid plagg som jag vet tål lek och aktivitet  för flera barn i syskonskaran – älskar Lindex för att de tänker likadant!

Att hajka runt i bergen här i stan är kanske inte alltid vad barnen gillar mest att göra, men vi lockade med att vi skulle på spännande äventyr och att de var ansvariga för att ta med packningen. I väskorna hade de kompass, kakor – mycket kakor – rep, skruvmejslar och vatten. Vi har mest hängt hemma hela helgen och till slut är det så skönt att komma ut och göra någonting ihop, dagens lilla utflykt gillade nog alla till slut ändå, fastän det knorrades en del innan vi kom på det där med äventyrspackningen.

Helgens suck får ändå bli i samklang med den enorma besvikelse många känner efter bekräftandet av Brett Kavanaugh till högsta domstolen här i USA. Det känns som gapet mellan demokrater och republikaner och anhängarna på båda sidor är så djupt nu, och stämningen i sociala medier så hatisk, att en frågar sig hur det någonsin ska kunna bli balans och harmoni igen? Orkar knappt tänka på det just nu faktiskt.Kanske för att deppen ändå överskuggats av stolthet över Bonnie sedan i fredags? Hon blev nämligen invald som klassrepresentant till elevrådet och det är ju fint och bra, men vägen dit är vad som verkligen gör mig stolt. Så här. Förra året ställde hon upp i samma val, och övertalade sin bästa vän som egentligen inte tänkt vara med alls att också göra det. Det slutade med att bästa vännen blev klass-representant och vann över Bonnie. Bonnie blev fruktansvärt besviken och grät i dagarna två. Kompisen tröstade och stöttade och tillsammans gick de starkare ur det hela. Min första tanke var förstås ilska mot skolan som utsatte min dotter för den här hemska upplevelsen med omröstning och att inte bli vald. Men sedan märkte jag att någonting hände i henne efter detta, en lärdom om att besvikelser må vara jobbiga men herregud vad det är viktigt att kunna klara av dem och få vidare. När hon för några veckor sedan ville ställa upp i valet till elevrådets sekreterarpost var jag förstås stolt, lite oroad, men mest stolt. För att hon faktiskt vågade göra det, trots besvikelsen från förra året i färskt minne. Hon gjorde plakat och det blev dags för omröstning. Hon vann inte dem här gången heller. Det gjorde Olivia, hennes andra bästa kompis. Men Bonnie tog det bra! Var inte alls knäckt som förra gången, utan istället fast bestämd att återigen försöka bli klassrepresentant. Olivia peppade henne och hjälpte till att skriva henne speach. Har suttit i timmar senaste veckan i Bonnies rum och övat och finslipat talet. Och så i fredags small det. Bonnie höll sitt tal, och den här gången vann hon och fick bli klass-representant i elevrådet. Har kanske aldrig varit mer stolt över någon för någonting tidigare, än över Bonnie som vågade och vågade igen. Trots att hon förlorat två gånger. Och att hon tog hjälp av sina vänner utan att vara stolt eller ogenerös i sin glädje för deras skull. Systerskap och mod på det finaste och mest inspirerande sätt tycker jag! Prova det nästa gång Kavanaugh!

Vi måste alla bli medvetna konsumenter. Så är det bara. Ska vi handla ska det vara bra grejer som håller på alla plan och som funkar i längden.

Här kommer en historia om en kvinna som heter Anna Hägglöf, en Blankens-kund faktiskt, det är så jag träffat henne. Hon bar på en idé om att skapa bättre valmöjligheter för den medvetna konsumenten, och lanserade för en månad sedan varumärket Mindgarb. Det mitt i livet med tre barn och vid sidan av sitt vanliga arbete som lärare. Designfilosofin är att varje plagg ska vara unikt, enkelt och hållbart. Är det något jag insett efter snart fem år med Blankens, så är det att det är en jäkla skillnad på att drömma och att göra verklighet av sina drömmar. Båda är lika viktiga delar av livet, men gudarna ska veta att det krävs en extra växel och ett engagemang som glöder för att skilja drömmarna som är menade att ”bara” vara drömmar från dem som är menade att bli verklighet. Att släppa en första kollektion med två byxmodeller, Misty och Yoko, i italiensk ull, som tillverkas i Borås i Sverige och där en del av vinsten går till Forum for African women educationalists som arbetar för flickors rätt till utbildning – är inget litet projekt att ro i hamn. Jag är imponerad som sjutton och tänker att är du på jakt efter en bra, snygg, mångsidig och långlivad svart byxa ska du kanske kolla in Mindgarb?

Här är Anna i byxor från sitt egna märke Mindgarb, matchat med Blankens känga the Camden (slutsåld i många storlekar just nu, men kommer snart in i alla storlekar igen!) i miljövänligare vegetabilgarvat läder.

Jag hade en hel del torrt bröd i brödlådan i helgen, och bestämde mig för att göra något vettigt av dem. I Nyfiken grönare tipsar vi om ett bra sätt att undvika att slänga torrt bröd; gör krutonger! Jag gjorde krutonger som jag blandade med bönor och mandelsmör och slängde ned i en sallad med grönkål, spenat, feta och sista slatten av en persiljesalsa som stod i kylen.

Jag har verkligen flyttat om hela mitt tänk kring mat och matlagning tack vare Nyfiken Grön och Nyfiken Grönare. Mitt mål är att inte slänga någon mat alls. Knappt ens skal! De trötta resterna från salladen gjorde jag middag av på måndagen. Det gröna med rödlök och lite tomater som också var i, hackade jag upp och fräste ihop med mer olja, kokade sedan upp med buljong och mixade ihop. Smakade av med grädde och salt – blev en perfekt spenat och grönkålssoppa som vi åt med grillade ostmackor. Grillade ostmackor (sådana där man lägger i ett järn man klämmer ihop) är förresten en perfekt plats att bli av med små ostskalkar. Riv osten och bland smaker!

Hade en tanke på att kanske göra någon slags matdagbok här i bloggen? För att visa hur jag gjort för att halvera både kostnader och tid men också naturens resurser! Återkommer om det om några dagar. Om ni tycker det vore kul?

Ni minns kanske den här ramen till en Corbusier LC4-fåtölj som jag hittade på loppis för några veckor sedan? Inte. Okej, twist my arm, så här gick det till. Drog mitt månatliga varv till Valley value center som är en osannolik guldgruva för loppisjägare. Skitigt och dant men bland allt kollijox ligger om man har tur (och det har man ofta) riktiga godsaker och glimrar. Jag har köpt typ hälften av vårt möblemang där och handlar mycket av barnens kläder där. Den här ramen låg uppsläng på en hylla och van fyndigare som man är såg jag liksom att den där ÄR något. Det var något med den robusta känslan och designen som liksom kändes… dyr? Tillsammans med en annan loppisjägare som också spanat in bytet kom vi fram till att det var stommen till en Corbusier LC4-fåtölj. Den kostade 30 ynka 30 dollar så jag slog till och såg fram emot jakten på resten av delarna som skulle göra stolen komplett. Sedan sjönk jag in i många timmars ljuvligt googlande och ebayande och mailade med olika typer fram och tillbaka. En kudde fick specialbeställas. En dyna sys upp. Själva ställningen snokas rätt på och väntas in. Och nu så. Nu står den här hemma! Komplett och alldeles ljuvlig och den utan tvekan skönaste möbel jag någonsin suttit i.

Behöver jag ens försöka beskriva hur mycket jag älskar den? Övriga loppisjägare som förstår den osannolika lyckan i en sådan här process, please, berätta om era bästa loppisfynd (behöver ju verkligen inte vara lyxgrejer, men sådant där man snubblat över för en struntsumma och som sedan blivit ens bästa ägodel!) så att jag får njuta med er!

Minsta lilla fjuttiga moln på min horisont sätter sig DIREKT på sovet. Tyvärr. Resor med jetlag mycket jobb, mycket att hålla i huvudet och sedvanlig klimatångest har hållit mig gäckad de senaste månaderna. De senaste två nätterna har jag iofs sovit bättre, men ibland är det som att det är först då, när man äntligen lyckas sova lite mer, som den där nästan bedövande tröttheten slår till.

Av allt detta kände jag mig lite ynklig idag, och i behov av någon slags extra mjukhet. Jag och Per hade bestämt att äta middag på stan på kvällen, ha styrelsemöte för familjen liksom, och eftersom vi ändå hade barnvakt passade jag och mina behov på att knö in en massage innan middagen. Googlade och hittade ett suspekt ställe men med bra yelp-recensioner (4,9!) på andra sidan parken från där vi bor. En kinesisk fotmassage där en liten farbror tog emot mig, bäddade ned mig under en fleecefilt med små barnsliga bilar på, sa GODNATT!, och började massera mina händer, hårbotten och slutligen en halvtimma på bara fötterna. Det var så varmt, mjukt, mysigt, tryggt, fint och ljuvligt att det enda jag närmast kunde jämföra med var att ligga nedbäddad i en barnvagn som liten bebis. Gud vad man kan uppskatta såna där små stunder, som varken planerats eller funnits på agendan, när de plötsligt dyker upp och tar hand om själen när den som meet behöver det!

Okej, här kommer helgens bilder från mobilkameran! Imorgon ska jag redogöra EXAKT för min vegetariska matvecka som utlovat, hur jag gör att spara tid, resurser och pengar med enkla och smarta knep som kräver mindre av dig istället för mer. Men först!

Vi hade besök från San Francisco i helgen, ett av måstena på to do-listan var att åka till min favoritloppis. Det är OMÖJLIGT för mig att gå tomhänt därifrån. Den här gången fyndade jag en helt perfekt kavel i marmor till mitt kavellösa hushåll för 2 dollar.

Den här megamysiga lilla morgonmysardräkten till Remy gick förstås heller inte att säga nej till.

Nuvarande favorithörn i huset. Vi har dessutom precis fixat vår öppna spis som går på gas, så nu kan sitta där och stirra in i brasan, och i fredags regnade det och åskade som sjutton mot fönstren i taken precis ovanför. Ni kan ju TÄNKA er allt detta mys i kombination? Jag somnade förresten ute på altanen under taket i soffan till ljudet av regnet i fredags kväll. Det var som att stryka honung på själen ungefär.

Halloween-tider! Barnen gick till kyrkan i kvarteret som hade ”Pumpkin patch” – det betyder att det säljs pumpor och finns mat och underhållning för barn. De här små pajsarna (pumporna alltså) karvade vi till så att de blev så här!

Idén var nog att det skulle se ut som att de hade kräkts, men jag vet inte jag.

Favoritlek bland barnen och deras kompisar är att gå loss bland mina skor och mitt smink (har nu fått sålla ut smink som jag inte är rädd om för detta ändåmål, hann bli ett par slaktade favoritögonskuggor innan det) och köra fäääshion show. Cant say i blame them. Fortfarande kul 30 år senare att leka med outfits och dona med smink framför spegeln tycker jag.

Middag med Peppe och Anne på Rose Café and marker i Venice på lördagkvällen. Började på amerikanskt maner med cocktails. Det var visst så gott att jag lade beslag på samtliga. Middagen som följde sen var förövrigt helt osannolikt smarrig den med.

Här får ni verkligen en glutt rakt in i mina mobilbilder. Nya glasögonögon köpte jag i fredags. Har upptäckt japanska glasögonkedjan Jins som har så sjukt mycket fina glasögon alltså. Hade kunnat köpa 10 par. Blev dessa mest för att jag varit inställd länge på ett par nya i genomskinlig acetat. Kanske inte totalt smickrande bild, men nu var det egentligen inte menat att någon skulle se. Aja.

Söndagslunch med gänget! Tjejerna hittade några gamla tuber med hårfärg hemma och fixade salong med sig själva, de blev så nöjda med resultatet att de var små änglar av lycka hela kvällen. Nu hoppas jag bara att deras helt lila och rosa hår inte sitter i ALLT för länge.

I lördags morse spelade vi in podd också. Vi pratade om vikten av förändring. Att det att vara lyhörd för livets lilla Flume ride är en så viktig del av lycka. Och idag är Johannas ljud bättre! Så LYSSNA gärna och häng med oss en stund HÄR!

Den här artikeln innehåller affiliatelänkar till återförsäljare. Samtliga produkter är valda av mig. Läs mer här.

Jag började äta nästan uteslutande vegetariskt för fyra år sedan när jag insåg vidden av hur enormt miljöförstörande köttindustrin är, idag den sektor som enskilt står för den största delen av klimatpåverkande utsläpp. Dessutom är kött dyrt, cancerogent och ärligt talat, inte speciellt gott. För egen del har mitt köttätande större delen av livet nästan bara skett av ohejdad vana. Jag trodde att det skulle vara svårt att lägga om och få familjen att äta mer vegetariskt, men se det var det inte alls! Idag äter vi (eller barnen ärligt talat, själv hoppar jag gärna helt!) kött ofta bara någon gång i veckan, mjölkprodukter har varit svårare att få bort, men vi kämpar på där med!

Jag förde anteckningar över familjens matkonto förra veckan, för att dela med er och visa hur otroligt enkelt och gott en vegetarisk vecka kan vara, och dessutom billigt! Särskilt eftersom jag bestämt mig för att aldrig slänga mat utan använda alla resurser. Vill ni ha mer av detta, och inspireras att laga mindre mat, äta mer vegetariskt och spara pengar får ni det i den här otroliga (faktiskt!) boken! (reklamlänk via Apprl) .

MÅNDAG:

Jag hade rester från söndagens sallad med spenat, grönkål, tomat, fetaost och lök i kylen. Hackade upp alltsammans, lät puttra med buljong, mixade och smakade av med lite creme fraîche och det blev en faktiskt jättegod spenatsoppa, vilket av oklar anledning är vårt kräsnaste barns favoriträtt. En grillad ostmacka till och alla var mätta och nöjda! Måndagar är också dagen när vi får vår leverans av Imperfect produce – överskotts- och ”fula” grönsaker och frukter som ratats av mataffärer. En hel låda med grönsaker och frukter som annars skulle slängts levereras utanför dörren. 20 dollar kostade lådan och det var dagens enda matinköp!

För att göra plats i kylskåpet för alla nya grönsaker hackade jag upp små slattar av sådant som var kvar från förra veckan i kylen, och påbörjade en gryta. Tärnade morötter, svampar i någon slags supergod sojasås från helgens Kina-hämtmat, aubergine, morötter, vitlök – massor av goda grönsaker som fick puttra ihop med lite ekologisk kalkonfärs (kalkon och kyckling är ett mycket mer miljövänligt köttalternativ istället för nötdjur!) och krossade tomater och lite vin, blev en supermustig och härligt höstig gryta på grönsaksstumpar mer eller mindre. Den ställde jag in i kylen och hade redo som bas till mat framåt i veckan. En bra sak att tänka på är att ett annat sätt att äta mindre kött, är att äta just mindre kött, det behöver ju inte uteslutas helt? Till kalkongrytan ovan som sedan räckte för middag och lunch för fem personer i två dagar använde jag knappt 400 gram kalkonfärs. Resten av grytan var grönsaker!

TISDAG: Vi har hand om Bonnies kompis Olivia på tisdagar, och detta är en mycket underbar men också kräsen person så här gäller det att vara listig för att få alla mätta och nöjda. Jag hade lavash-bröd hemma (vår närmsta mataffär har massor av armenisk och rysk mat så jag brukar handla det där!) och på det lade jag ut ett tunt lager köpepastasås, en halv burk som stod kvar i i kylen, och ovanpå lade jag kalkongrytan jag förberedde dagen innan och ovanpå det massor med ost. Och så in i ugnen! Världens snabbaste pizza fixad, proppfull med grönsaker, men det visste förstås inte barnen om som fokade mest på smaken av tomat och ost. Behövde handla mitt favorit Maldon-salt samt castile-tvål och Remys favoritflingor i stans dyraste mataffär. Totalt 50 dollar.

ONSDAG:

Det blev pizzarester över från tisdagen och de åkte med i lunchlådorna till skolan! Vi kom hem sent den här dagen, tjejerna tränar dans på onsdagar och då är det skönt att inte behöva dra igång matlagning från scratch. Kalkongrytan åkte fram igen! Denna gång åt vi den med lite pasta. Ändrade smaken på grytan aningens genom att lägga i en näve upphackad persilja som låg i kylen och började se lite trött ut. 0 kronor i matinköp denna dag.

TORSDAG: Vissa dagar är det bästa sättet att börja matlagningen med att kolla vad som finns mycket av hemma och sen utgå från det. Idag hade vi mycket blomkål och morötter. Jag plockade fram matberedaren och satte i rivfunktionen och finstrimlade allt till små bitar. Sedan jag stekte jag på grönsakerna med smör, olja, lite sesamolja, vitlök och nykokt ris – det här är ett så buslätt sätt att få barn att äta grönsaker. Stek upp med vitlök och smör och blanda med ris! Remys favorit är sauterad, finhackad spenat som steks ihop med ris. För att smått folk frågade efter det, slängde jag i lite köttbullar från frysen. Har hittat ett så bra märke som gör ekologiska supergoda små köttbullar på halvfabrikat. Köttbullarna skippas ju med fördel dock enkelt. Vegetariska halvfabrikatsbullar kan ju annars vara ett alternativ? Jag och Per hade datenight och åt ute, det betydde att det blev massor med mat över till luchlådor till alla tre på fredagen. 0 kronor i matinköp den här dagen

FREDAG 

Vi hade egentligen tänkt beställa hem kinesiskt till alla, men barnen blev så hungriga att de inte kunde vänta. Tur då att jag fortfarande hade ris och finrivda grönsaker i kylen. Gjorde fried rice med ägg, riset, grönsaker och lite mer grönsaker till fredagsmiddag till barnen. Lite fantasilöst och väldigt likt middagen från dagen innan, men ingen klagade så varför överanstränga sig liksom? Handlade snacks, chips, mjölk, frukt och en massa frukostmat för vi skulle ha gäster på besök över helgen och då är det så härligt att ha kylen fulladdad. 115 dollar betalade jag för allt.

LÖRDAG Hm, här har jag lite dålig koll på hur det blev med middagsmaten. Per var hemma med barnen på kvällen medan jag var ute med kompisar. Tror han beställde hem ost och tomatpizza från Dominos.

SÖNDAG Sallad med brödkrutonger, ägg, tomat till lunch. Middag och sedan måndagens lunchlåda till barnen blev en vegetarisk currygryta. Jag stekte finriven blomkål (hade fortfarande kvar i en låda i kylen från veckans rismiddag!), morötter lök och vitlök i curry och den nyttiga gurkmejan. Sedan hällde jag på en burk kokosmjölk, lite vegetarisk buljong och lät allt puttra en stund. Åh vad det doftade gott i huset! Till slut lade jag i lite blomkålsbuketter i större bitar och även en rejäl näve finhackad färsk koriander. För att få till sötman klickade jag i lite aprikoschutney som stod bortglömd i kylen och glodde. o kronor i matinköp.

Totalt handlade jag mat för 185 dollar för fem personer på en vecka. Matpriserna är ca 12 % högre i LA jämfört med Sverige så det vore väl ungefär att jämföra med att handla för ca 1500 kronor i veckan till hela familjen (frukost, lunch och middag förutom de gånger jag och Per åt ute eller vi köpte hem mat). Enligt SCB handlar vi mat för ca 2300 kronor per vuxen person och månad i Sverige, vilket borde bli ungefär samma pris för en vecka då för en hel familj. Jag landar en bit under det (sedan finns det förstås veckor när vi handlar mer, men också de när vi handlar mindre) och vill hävda att det har mycket att göra med att jag inte köper kött i onödan (nu tycker jag i och för sig att vi åt ovanligt mycket kött den här veckan. Både kalkon och köttbullar!) och att det lönar sig så in i bänken (både i pengar och tid!) att ladda upp med lite extra av allt; grytor, ris, pasta och använda det som blir över som bas i nästa dags middag.

Det handlar så oerhört mycket om att skifta om i sina rutiner. Jag brukade vara en person som vaknade och kände mig sur bara av tanken på att jag skulle behöva komma på något för familjen att äta till middag, och sen åka och handla och förbereda allt. Jag gjorde av med sinnessjuka summor i mataffären varje vecka. Nu gör jag tvärtom! Ser till att kylen och skafferiet är proppfull med god och bra mat, och sedan utgår jag från vad vi har mycket av och tänker en dag framåt när jag semi-improviserar ihop middagen. Sen är det ju förstås urhärligt när man har gott om tid på helgen och så, att laga mat länge och stå i grytorna hela dagen. Men det är liksom en annan femma. På vardagarna handlar det mest om att snabbt få ihop något gott och nyttigt som alla gillar!

Den här artikeln innehåller affiliatelänkar till återförsäljare. Samtliga produkter är valda av mig. Läs mer här.

Önskar att jag bodde i Sverige eller åtminstone längre norrut ibland enbart för att få fler tillfällen att använda den här kappan. (reklamlänk via Apprl) Ett så otroligt prisvärt och bra köp från Lindex. Färgen är ju alltså helt perfekt, och så älskar jag fickorna på sidorna och längden och egentligen precis allt med det här plagget.

Med ett så här bra ytterplagg, ett par accenter (bästa tricket för att skapa still med minimal effoert enligt min mening) och boots som funkar till hela garderoben är hela vinterstilen kirrad. Och inte bara i år! Finns ingen vits att skaffa saker man inte tror att man kommer kunna använda och bära lika mycket om två år, fem år eller tio år!

Är själv förvånad över mitt nyvunna intresse: att göra egna städprodukter och googla fram miljövänliga rengörings-hacks. Jag som varken är särskilt pedantisk eller gillar att städa. Ja det låter kanske inte så kul, men! Det är det. Särskilt när man upptäcker hur otroligt mycket konstiga och till och med giftiga städprodukter som handlats genom åren helt i onödan. Igår moppade jag golven med varmt vatten, en skvätt vodka i (fettlösande utan att dofta sprit eller skada golv eller färg) och lite doftolja i vattnet. Funkade helt fantastiskt bra OCH jag kan bli av med slattarna i spritskåpet som aldrig dricks upp.

Så om ni undrar vad jag ligger och googlar innan läggdags på kvällarna så behöver ni icke fundera mer!

Förutom skor är stickat det som ligger mig varmast om hjärtat. När vi snackar kläder och stil alltså. Kanske för att ett bra stickat plagg som omsluter kroppen tillför lika mycket lugn och mysfaktor som en brasa eller en kopp te.

Dessutom är ett riktigt bra stickat plagg en av de bättre investeringarna för garderoben. Jag har och använder fortfarande Olle (älskar det ordet förresten, det låter liksom som det känns!) som jag norpade ut min mammas garderob som tonåring. Det är den känslan vi velat återskapa i den minikollektion med stickat som Blankens släpper idag. Stickade tröjor som är så där mysigt och lagom stora. Perfekt tunna men värmande mössor och en halsduk. Släng på till jeansen och under en jacka varje dag om du så vill. Plaggen är gjorda av finaste lammull och tillverkade i en liten fabrik som drivs av en helt otroligt karismatisk man, i en liten by i Portugal. Varför vi valt att göra den här kabelstickade tröjan och halsduken och mössan i färgerna turkos och hot pink? Lätt! Därför att det finns inga andra färger som inte ser snygga ut ihop med dessa! Testa får ni se. Gul och hot pink? Skitsnyggt. Teale och camel? Min ABSOLUTA färgkombination of all times. Svart och rosa? Dramatiskt och svinont. Turkos och rött? Så vackert att man kan gråta. Perfekta accenter helt enkelt! Och så kan du ha dina vanliga jeans och din t-shirt till och ända se genomtänkt och det-lilla-extra ut.

Blankens ska vara precis så här. Genomtänkt och bra, med ett tydligt syfte och en design som adderar mycket stil med enkla medel till din garderob. Användbart och med en lång livskurva. Därför är jag lite extra stolt och förtjust i just den här lilla minikollektionen!

Helgen! Här kommer den! Fredagar: det gäller ju verkligen att göra det bästa av dem, för att vänta till kvällen och köra igång myset är liksom för sent. Iallafall för mig som ofta är kvällstrött. Därför har jag infört regeln att fredagar är lilla födelsedagen. Det betyder att man är lite extra snäll mot sig själv, säger mer ja än nej, men kanske nej till sådant man i vanliga fall sagt ja till för att man kanske borde. Bara att vakna på fredagen och veta att idag är lilla födelsedagen, är en bra känsla och start. Man petar bort onödig oro och gottar sig i lite unn. Som inte behöver vara så mycket. Kanske tar man rulltrappan fastän man borde vara hurtig och gå? Större gester är förstås också välkomna. Fredagen började som vanligt med att jag och Per spelar tennis en timma, och slutade några timmar senare med indisk hämtmat, brasa och briotåg!

Lördag var Rios stora dag. Snart fyller hon 8 och idag skulle hon ha fyra kompisar över på sleepover.

Vi började med att gå till Color me mine och måla porslinsfigurer, sen åkte vi hem, åt pizza och tårta och sen spelade barnen in en film ihop som Bonnie och Rio skrivit manus till kvällen innan. Bonnie filmade och regisserade ett gäng hyfsat speedade 7-åringar – det är nästan ofattbart vilken ljudvolym och tempo en flock små barn på kalas kan vispa upp alltså.

Söndag och vi behövde kontrast till tårtmaraton och barnkalasenergi. Dessutom var det hög tid att prioritera vår lilla hund Goldie. Vi åkte till en hundstrand i Long Beach. Har bara varit i Long Beach ett par gånger innan, men nu fick vi verkligen se hur superfint det var när vi åkte runt en sväng. Att jag alltid vill flytta till alla ställen vi åker till är hela familjen medveten om. Det kommer liksom på köpet med utflykter. Jag flyttar in i tankarna, googlar nyfiket huspriser och funderar på hur livet skulle se ut om vi bodde här i stället. Det är förstås ett sätt att dagdrömma och ingen i familjen tar riktigt det här snacket på allvar längre, men allvarligt undrar jag ibland om jag någonsin kommer sluta vara sån här? Älska förändring och att tänka på vad som finns bakom nästa krök. Kanske landar jag till slut på en plats (jo, alltså sommarstugan är min sån plats, den villl jag alltid till, men jag tänker att det är så kanske just för att det är vår sommarstuga?) där arslet bara liksom fastnar och aldrig vill flytta på sig? Fram till dess fortsätter jakten! Och med det sagt menar jag alltså inte på något sätt att jag är missnöjd med livet hur det är nu. Bara att det är kul med förändring och att flytta på sig. Att jag samtidigt är svinsentimental gör det här ständiga framåtsträvandet lite extra komplicerat.

Aja. Där fick ni en liten terapisession från mitt håll på slutet också! Analyser och kommentarer mottages gärna!