Den här artikeln innehåller affiliatelänkar till återförsäljare. Samtliga produkter är valda av mig. Läs mer här.

Augusti brukar vara stekhett, men hittills har månaden känts hyfsat sval. Och blåsig! Skönt! Inte minst därför att då går det ju fint att tassa runt i jeans och boots som jag ju gillar så!

Boots, älsklingsjeans, perfekt T-shirt och höstens kanske bästa stickade tröja. (reklamlänk via Apprl)

Och nystartskänslan, den kommer ju som vanligt och fyller på med energi så här års. Har fixat en kompost till huset, signat upp barnen på dansklasser och simning, fixat ett sim-kort till en telefon till barnen. Första gången de får egen telefon, den får de dela nu när de ska börja gå till och från skolan själva.

Och bloggen då! Den förtjänar också en nystartsrush – och där kommer ni in i bilden! Kan ni inte säga vilken typ av inlägg ni gillar, vad ni vill ha mer om, om det är något särskilt ämne jag borde skriva om. Lite inspiration och bra idéer om ni har helt enkelt! Eller frågor till Garderobsutmanings-inlägg! Ös på med sådana om ni gillar dem. Det är alltså då ni ger mig en modeklurighet ni undrat över (hur matchar jag croppade jeans på hösten? Vad har jag för jacka över en kaftan? Såna saker!) som jag gör mitt bästa för att lösa. Så, vad säger ni?

En av mina bästa vänner genom livet är Sverigedemokrat. Eller, han är inte Sverigedemokrat, säger han. Men han tänker rösta Sverigedemokratiskt. Detta faktum har fullkomligt konsumerat min tankeverksamhet sedan jag fick veta. Hur kan det vara en sån biggie, undrar kanske någon? Det är ju bara politik. Det är ju bara åsikter som går åt olika håll. För mig är det mycket mer än så. Jag ska försöka förklara.

När jag och min vän pratat om detta de senaste veckorna har vi både skrikit och bråkat, och i andra samtal försökt resonera sansat. Varken jag eller han har råd att förlora varandra som vänner, vi delar för mycket historia och jag vet ärligt talat inte hur något skulle bli bättre i våra liv om vår frustration och oförståelse fick oss att klippa bandet. Så vi kämpar på liksom. Men fan vad svårt det är. En bottenlös spricka mellan oss uppenbarade sig, och jag vet inte hur jag ska kunna komma över den.

I dagens mediavärld är vi alla offer för polariseringen. Vi tar till oss information som stödjer en känsla vi har, och öses sedan mer eller mindre frivilligt (algoritmer osv) på med mer information som bekräftar och spär på den känslan. Det var därför den progressiva sidan av diskussionerna i USA för två år sedan chockades så enormt av val-resultatet. Vi hade alla följt röster och texter som bekräftade vår känsla av att Trump var galenskap och ett totalt misstag. Alla hade missat att exakt samma sak hände på den andra sidan av det politiska spektrumet. Där pågick förstås informationsfloder på precis samma sätt som sidan jag befann mig på, med skillnaden att tankarna och åsikterna där gick tvärtom. Fönstren mellan dessa båda världar var små, i de fall de ens fanns. Och sen kom chocken. Trump vann! Och ”vi” och ”dem” har aldrig känts mer tydligt. Vi – som tror på hopp, förståelse, och möjligheter och ”dem” – de fördomsfulla bakåtsträvarna. Eller om vi vänder på det och ser det ur min väns perspektiv så är ”vi” de verklighetsförankrade realisterna och ”dem” (alltså vi i min värld) de blåögda och naiva.

Sanningen är säkert att vi alla, oavsett sida, är både realister, naiva, verklighetsförankrade och blåögda lite till mans. Det som är det stora problemet för mig är inte att min vän prioriterar invandringsfrågan på sin politiska agenda, problemet är hur han väljer lösningen på det som han tycker är samhällets största utmaning. När vi pratar blir det tydligt hur två känslor framträder starkast i honom. Ilska och rädsla. Han är verkligen skitarg på politiker som han tycker fattat korkade beslut de senaste åren. Han är jätterädd att förlora sådant som är viktigast för honom. Sin kultur. Sitt land som det var när han växte upp. Sina demokratiska rättigheter. Jag försöker verkligen förstå honom, och gör den här jämförelsen: Jag är totalt och rakt igenom vettskrämd för klimatförändringar och oroar mig mycket för planetens framtid. Och hade det funnits någon tydlig eller enkel syndabock som ett politiskt parti singlat fram som ansvarig hade jag med stor sannolikhet dragits till det partiet och velat ge dem makt att förändra. Velat lägga min röst på det parti som mest effektivt verkade kunna ta bort hotet och grunden till min rädsla.

Nu går det förstås inte att jämföra invandring med klimatförändringar, men rädslan kanske ser ut och känns likadan i oss båda? Så vad gör man då med sin rädsla och sin ilska? Nummer ett är att inte bli konsumerad av den. Att inte låta den ta över och skygglappa bort andras och andra perspektiv. Min vän är feminist med hjärtat i typiska vänsterfrågor. Ändå väljer han Sverigedemokraterna som definitivt inte prioriterar vänsterfrågor, och vars feministiska agenda eh, ja, inte finns på ett vettigt sätt helt enkelt. Men han är beredd att överse det i sin besvikelse på de andra partierna och i sin rädsla för det främmande. Han har  gett rädslan och ilskan frikort att bestämma. Han har valt bort andra lösningar för att han tror att verkligheten är lika polariserad som argumenten. Sagt nej till lösningar utom den som är förföriskt enkel. Den som tar hans ilska och rädsla på allvar. Den som säger STOPP och NEJ och BU och inte mycket mer än så. Och jag är så fruktansvärt besviken på honom för detta.

För verkligheten är inte så polariserad. Politik och politiker är också en blandning av realister, naiva, blåögda och verklighetsförankrade oavsett partitillhörighet. Det finns inte ett ”vi” som räddar världen och ett ”dom” som skulle göra helvete av allt. Sverigedemokraterna har lyft invandringsfrågan, och det är bra, eftersom det är tydligt hur detta ämne legat och pyrt i väntan på luftning. Men ska vi för den sakens skulle ge det här partiet rätten att äga frågan? Verkligen inte. För det finns faktiskt en sanning ändå. Och det är att hopp och förlåtelse alltid måste vinna över ilska och besvikelse i slutändan. Det är det enda sätt på vilket världen blir uthärdlig och mänskligheten bättre i längden. Det är någonstans i förlåtelse och hopp lyckan och själva meningen med livet finns. Och det är alltid, alltid det vi måste sträva emot. Och för mig är det alldeles solklart att det gör Sverigedemokraterna inte. Däremot finns andra politiska alternativ som tar invandringspolitik och övriga ödesfrågor vi står inför på allvar och på ett mer inkluderande vis.

Vad är det med rutiner i vardagen som är så betryggande och skönt? Bästa sortens torsdag för mig är när Per kan vara hemma i hyfsad tid från jobbet och vi kan cykla eller åka till foodtrucksen som ställer upp sig i parken nära oss. Otrolig mat från världens alla hörn, DJ som alltid spelar bäst musik, en snubbe som är där och kastar upp enorma såpbubblor till och håller barnen sysselsatta, och mingel med grannar och föräldrar från skolan som också brukar äta sin torsdagsmiddag här. Älskar våra extremt blandade och allt annat än tillrättalagda men just därför så fantastiskt välkomnande kvarter i LA!

Det absolut bästa jag vet, höll jag på att säga, men sen kom jag på att listan över absolut-bästa-jag-vet är rätt lång, så något av det absolut bästa jag vet är kanske sannare, är att upptäcka Kalifornien. Hyra ett hus via Airbnb och åka iväg med kompisar. Ha luftigt schema, mest bara hänga, laga mat, barnen leker och peta in små utflykter här och där. Det kryllar av osannolikt vackra platser i Kalifornien, så egentligen är det typ bara att chansa på någon plats på kartan, leta rätt på ett fint hus och börja upptäcka! Vi har gjort så här flera gånger och sett både nationalparkerna Yosemite och Joshua Tree, samt åkt norrut längs med den vackra kustlinjen och Big Sur. Den här gången hamnade vi på en bergstopp i något som heter Nipomo.

Vårt urhärliga hus, lugnet här alltså! Bergen och havet där borta.

Lördagsutflykt till fina Pismo beach.

Boule-frukost vid huset.

Middag med utsikt för barnen och senare också de vuxna!

Söndagstur norrut!

Stannade och tittade på sjöelefanterna som låg och brölade i vattenbrynet länge!

En oväntad och härlig sak med att köra elbil: platserna man liksom får på köpet när en stannar och laddar. Som otroliga kitsch-hotellet Madonna Inn i San Luis Obispo. Har alltid velat åka dit, nu fick jag mersmak efter en timmas laddstopp,

Tillbaka i huset. Vin, mat och ungar som leker!

Tack livet, familj och vänner för en otrolig Labour day weekend!

Först vill jag bara säga TACK för alla kommentarer på inlägget om innehållet i bloggen! Så inspirerande och bra! Tack igen!

Sen – tycker att min kompis Peppe var så oerhört fin idag! Och hennes outfit påminde mig om mitt absolut bästa sätt att förlänga garderoberna så här i mellansäsong: byt ut accessoarerna! Sommarklänningen känns högst höst-relevant med ett par tunna boots till istället för sommarens sandaler, släng en skinnjacka eller kofta över om du ändå är kall. Kanske en stickad sjal över? Att ge kläderna lång livslängd är ett så smart sätt att hålla shopping-kontot i schack, för plaggen känns samtidigt så spännande i sitt nya sammanhang med andra accessoarer till!

För oss, men kanske inte för er, är att tjejerna ska börja gå till och från skolan själva. Bonnie går i fyran och Rio i tvåan, hade vi varit i Sverige hade det inte varit något märkligt med det, här vågar jag påstå att de är de enda barnen under femte klass som får den här friheten. Vi bor alltså en fem-minuterspromenad från skolan, men det är ju en storstad med mycket folk och trafik i rörelse, så jag har full förståelse för att föräldrar väljer att vänta. Samtidigt har jag en känsla av fler föräldrar kanske skulle vilja låta barnen gå hem själva, men vill inte låta dem för att de sociala reglerna inte riktigt tillåter det?

Så vi chansar här. Sticker ut hakan och ser om fler hakar på. Själv känner jag mig på ett sätt lite gnagande orolig – trafiken är verkligen stökig stundtals, men samtidigt lugn i att tjejerna kommer hantera det här ansvaret som proffs. Och! Jag har verkligen inte följt speciellt många regler eller riktlinjer som förälder, det har mest blivit lite som det blivit genom åren, men en sak har i allafall alltid känts viktig att prioritera: att inte låta min egen oro och rädsla sätta sig ivägen för mina barns utveckling! Att tro på dem är att säga ”jag tror att du kan” och det är för mig något av det viktigaste vi kan ge våra barn. Självförtroende!

Sen att jag redan hunnit ringa dem tre gånger under den där korta promenaden de gånger de gått hittills är en annan sak… Jag får visst träna mig på att verka så där lugn som jag vill vara.

Om någon är sugen på att lyssna på när jag pratar om föräldraskap och familjeliv kan ni klicka igång Mama-podden med mig här! Förvänta er inte speciellt många goda råd, men kanske att det kan vara skönt att känna att en delar tankar och erfarenheter med någon? Eller INTE delar? Att föda barn i USA är tex något vi kommer in på!

New Yorks modevecka är igång! Och där är jag ju inte (men jag var! För 10 år sedan. Nej, 11. Herregud. Det var tider det! som gamla människor säger). Men jag antar att ni inte vill läsa om hur barnen började hip hop-dans, eller vad jag, Remy och Goldie lekte i parken när vi var där, så istället kan ni kanske läsa mer om de dramatiska känslorna efter Célines, eller, CELINEs logotype-byte! Eller varför inte kolla in hur jag absolut inte ser ut en ledig söndag (Klackar? Hudfärgad klänning? Angelina Jolie är deffy mycket värdigare än vad jag är). Sedan kan vi väl glädjas åt (fast egentligen känner jag mest bara fy farao att det är lagligt att ge kvinnor och män olika vinstbelopp???) att World Surf League nu ger kvinnor och män samma prispengar vid tävlingar. Det är av precis den här anledningen jag aldrig känt mig helt chill med sportvärlden, för att den är en orättvis och sjukt ojämställt bizniz och jag därför som tjej och kvinna alltid känt mig som andrasortering. Det här att unga tjejer går och säljer jultidningar och lotter och jox, och sparar ihop pengar till manliga A-lag? Får mig att koka.

Nu: Kolla andra säsongen av Ozark på Netflix. Riktigt, riktigt bra!

Jag har frilansat och drivit eget sedan Bonnie föddes, och det är snart 10 år sedan. Den stora fördelen med det och anledningen att jag aldrig kunnat slita mig är förstås det här med att äga sin egen tid. Nackdelen är att jag aldrig är helt och totalt ledig (men ganska bra på att koppla bort på helger och somrar, även om det totalt lediga ändå aldrig riktigt händer) och att det blir lite ensamt emellanåt.

Sådant råder jag bot på genom att träffa kompisar på lunch och fika åtminstone någon gång i veckan. Idag åt jag en av mitt livs bästa omeletter på Petit Trois Ventura blvd i studio city tillsammans med Peppe, lilla Majlis och Frida.

Sedan hade jag lovat att ta med Peppe till mitt absolut bästa shoppingställe. En thrift shop i the Valley som ALLTID levererar. Köper i short sett alla barnens kläder second hand där, halva vårt hus är möblerat med prylar och möbler som jag fyndat för några ynka dollar här, och framgångarna uteblev inte precis idag heller.

Stora krukor för några dollar styck, tennisracketar till tjejerna, några fina leksaksbilar till Remy och allra bäst, sitsen till en Corbusier LC4-stol för 30 dollar. Nu ska här googlas hem var jag kan få tag på en dyna och själva ställningen. Jag har aldrig haft några slm helst problem med att shoppa begagnat, iallafall när det gäller kläder och möbler, utan tycker att det nästan alltid är den bästa lösningen. Billigt, unikt och resurssparande! Få saker ger mig mer puls än att kliva in på en bra loppis och känna jaktinstinkten slå igång, när man vet att ett bra fynd ligger där och lurar!

Jeans och T-shirt, boots och accessoarer finns inget jag känner mig mer som mig i. Second hand-jeans och bälte, en fantastisk T-shirt, boots (gud vad det har finslipats med dessa, var besatt av tanken på att göra de perfekta Chelsea-bootsen, såna där man har sin garderob år efter år och alltid återvänder till som det perfekta skovalet. Känner mig mycket nöjd med resultatet). Solglasögon från Dior, föll handlöst för dessa eftersom min mormor som alltid hade så cool stil när jag var liten, bar nästa exakt sådana här på 80-talet.

Vilken dag va. Och vilken tid! Den vi lever i. Blev så ängsligt och konstigt och så mycket tankar i kroppen att vanka runt hemma och kolla på valvakan, att vi åkte till stranden en sväng i stället. Följde valet via nyhetsnotiser i mobilen. Hängde med barnen, helt normalt trodde de, men det jag gjorde var att trösta mig. Sticka näsan i deras hår och andas in. Krama väldigt mycket. Snuttefilta på ungarna när allt känns läskigt och konstigt.

Känner att jag behöver höra hoppfullheter nu! Om mänskligheten, livet och planeten. Orkar inte med ett enda till domedagskonstaterande, och tror kanske heller inte att det är vad vi behöver, någon av oss. Barnen ger mig en dröm om den fantastiska framtid jag hoppas ska bli deras, och jag har aldrig känt mig mer motiverad att kämpa för den!

Jag gjorde några dealar med mig själv för något halvår sedan, som jag varit ganska bra på att hålla (sämre inledningsvis, superbra de senaste månaderna!) och som jag kanske kan inspirera er att hoppa på? Så här: det är inte oproblematiskt att älska mode och att fylla sin garderob med härliga köp, och samtidigt sträva efter vara en god miljövän. Men det går! Well, någorlunda i allafall.

Regel nummer ett handlar förstås om att handla smart. Att bara göra genomtänkta, bra köp med hög användning per krona. Vi måste minska vår konsumtion och välja kvalitet före kvantitet. Detta gäller även köp till barnen så långt det går. Älskar plagg som kan användas till mycket och på många olika sätt, det ger garderoben en helt otrolig flexibilitet!

Min andra regel är att jag prioriterar företag som har en tydlig miljöambition och vilja att göra bra grejer (vad det nu är det är ju snårigt detta; men sett till produktion och material kanske främst, det här med ekologiskt vet jag inte minst av egen erfarenhet som företagare är problematiskt. Det finns ekologiska kromgarvade läder och oekologiska vegetabilgarvade utan spår av tungmetaller till exempel – på samma sätt kan vanlig Tencel vara ett bättre alternativ än ekologisk bomull som förbrukar enorma resurser för att tillverkas). Produktion i Europa är generellt bättre än i Asien för att vi har avsevärt högre ställda miljökrav här.

Förutom produkter från den här typen av företag köper jag second hand – alldeles särskilt när det gäller barnens kläder och prylar. Jag gissar att 70 % – kanske mer – av innehållet i barnens garderober är second hand eller ärvt – det är ju bra av massor med skäl, inte minst för att lära dem det fina i återbruk. När vi ska handla åker vi till min favorit thrift shop och så får de typ plocka på sig vad de vill (nja, kanske inte riktigt, men i förhållande till fullprisaffärer), få saker kostar mer än 4 dollar så då kan jag få gå runt där och känna mig som värsta snällmamman som plötsligt säger mer ja än nej också. Bonus! I Sverige finns det ju helt otroliga Facebook-grupper där andras avlagda plagg kan tokfyndas, för att inte tala om tradera och alla härliga små loppisar runt om i landet.

Slutligen: att bli bättre på att ta hand om det vi äger. Putsa våra skor med fett så att de håller längre. Vädra och steama plagg istllt för att tvätta.

Så: Smarta och genomtänkta köp och sen hålla sig till second hand eller schyssta produkter och varumärken – och pyssla om och vårda det som köps så att det håller längre. Lätt som en plätt-regler ju!

En annan sak som är superviktig är förstås hur vi äter. Att äta huvudsakligen vegetariskt, ekologiskt och närodlat har vi fått lära oss länge nu är bra – men vad gör det för skillnad om vi äter så bra, om hälften av den fina maten vi bär hem ändå slängs? Visste ni att det är så? En halv miljon ton ätbar mat slängs bara av hushållen i Sverige varje år. Så kan vi naturligtvis inte ha det!

Jag har lärt mig helt enormt mycket om att tänka resurssnålt kring matlagning när jag och Kristin gjorde nyfiken Grönare (här kan ni förresten läsa lite mer om mina tankar kring den och här kan ni vara med och tävla om att vinna ett exemplar!). Den handlar om precis just detta – att vara lite strategisk i sin matlagning och använda allt i kylen. Dagens middag är ett bra exempel på det!

I kylen fanns en hel del småtrötta grönsaker, ett fat med grillade grönsaker från helgens middag, en bytta persiljesalsa från förra veckans linssoppa (mixa persilja med vitlök och olivolja – så bra att vuxna till barnvänlig mat, och lika bra att göra mycket av för det är en perfekt smaksättare också! Helgens grillade grönsaker var till exempel marinerade i samma salsa!). Dessutom var Bonnies extremt kräsna kompis på middag så här gällde det verkligen att gömma grönsakerna!

Började med att hacka en halv pumpa och en rödlök och fräsa i persiljesalsa, sen hällde jag på en burk krossade tomater och tippade i de grillade grönsakerna från helgen som jag hackat i mindre bitar. Allt fick puttra en stund och sedan mixade jag allt och smakade av med salt och honung till en perfekt pizzabas med massor av grönsaker i som barnen inte hade en aning om att de åt.

När såsen var klar spred jag utan den över några lavash-bröd som låg kvar i brödlådan, och öste rejält med riven ost över. In i ugnen den gamla klassiska pizzatiden tio minuter en kvart – och ut kom snabbmat som alla älskade och som dessutom tagit hand om en massa slattar från kyl och skafferi!

Nyfiken grönare inspirerar att ta vara på matrester och göra ny mat av det som blev kvar, och vi uppmuntrar också till att våga strunta i recept och köra mer på egen känsla. Blir så mycket roligare att laga mat på det viset också! Innan brukade jag börja med att fundera på vad jag skulle laga till middag, nu har jag vänt på steken och börjar med att se till att fylla kylen med bra mat och grönsaker, sedan får suget, känslan och tillgången bestämma vad det blir för middag. Det här sätter gör ju också att jag gått från att handla typ varje dag, till att handla bara någon gång i veckan. Ibland blir det inte mer än kokta ägg, morötter och några avokadohalvor till middag – men det är bra mat också det är okej att fuska när man inte orkar mer.

Det är också okej att låta pojke få titta på Blippi när han äter sin middag ibland. Mina öron bara måste få vila från pladdret ibland!

Kan inte förstå att jag levt kepslöst hela mitt liv, när keps är typ världens bästa grej? Eller säger jag det just nu för att det var drygt ett halvår sedan jag klippte mig och fixade håret?

Lyssnade på Wrongful Conviction med Kim Kardashian som gäst, hon arbetar engagerat för felaktigt eller tveksamt dömda fångar – och fick lära mig mycket om USAs rätt uppfuckade rättsväsende och om Kim Kardashian som jag plötsligt börjar gilla lite mer. Hett tips om du vill ha något i öronen medan du viker tvätt ikväll. Eller så.

Den här artikeln innehåller affiliatelänkar till återförsäljare. Samtliga produkter är valda av mig. Läs mer här.

Garderobsutmaningen strikes again! Bloggposten där jag försöker komma med kreativa idéer på era styling- eller garderobsfrågetecken!

Så här skriver Anna-Lena:

Hej! Får jag smyga in en stylingfråga? Jag har en klänning i svart.Det är inga konstigheter att styla den innan det blir kallt, då har jag den till bara ben och boots, men har du något spännande tips på hur jag stylar den till vintern? Inget får mig att känna mig så tantig som om jag skulle ha svarta nylonstrumpbyxor till denna. Så frågan är, hur slipper jag tantkänsla när det blir för kallt med bara ben? Har du möjlighet att ta dig an detta delikata problem?

Så klart! Nu vet jag inte exakt hur klänningen sitter och känns på dig – men en idé kan ju vara att layer-a den med croppade jeans (mode-svengelska at its best!) och boots? Så blir den liksom mer en tunika än en klänning om du förstår hur jag tänker?

Här finns Anna-Lenas klänning (och här finns den även som kjol (reklamlänk via Apprl) med top (reklamlänk via Apprl) till för den som är intresserad!) häng den över svarta, korta jeans som dessa i organic cotton (reklamlänk via Apprl)  och världens skönaste boots till och den här kappan (reklamlänk via Apprl) som ju är en riktig klassiker med det där lilla extra i material och snitt som gör den helt perfekt över.

Här kommer ett exempel till! Den här klänningen är verkligen ett av mina bästa köp någonsin. Jag har den till klackar och uppklätt på fest, men den äre precis lika snygg över croppade jeans och Blankens The Diana-boots som är en ungefär lika perfekt matchning under sommarens ankelkorta jeans.

Här kommer helgens mobilbilder. Mer kommentarer!

Ibland känns det som att en blir lite onödigt hård med väldiga krav på sin utomlandshemstad. Efter snart sex år i LA känns det fortfarande väldigt mycket som ett äventyr här, och när det ibland inte gör det och allt bara verkar deppigt, smutsigt, konstigt eller fel – så är en snabb att tänka usch och fy och börja fantisera om Sverige som om det vore fullkomligt perfekt och aldrig deppigt smutsigt konstigt och fel. Som en dålig mor är jag mot LA. Så fort staden inte sköter sig nånstans runt perfekt kommer tankar på att överge henne. Men den här helgen har det inte känts så. Den här helgen har varit vanlig men fin och jag har känt mig pirrigt förtjust nästan förälskad i LA.

Töntig bild men ni vet hur det är med toa-selfies – de är liksom av naturen töntiga. Spontant fix av barnvakt sedan drink med Peppe och Magnus på Black market följt av middag på härliga NoMad i downtown.

Lördag morgon och simning för tjejerna, och sen teaterlektion för båda. Sen tog vi bilen mot West Hollywood och åt lunch på mysiga mexikanska stället Mercado på 3rd street som ligger bredvid Sockerbit som säljer svenskt lördagsgodis, och då passade vi naturligtvis på att slå till på Polly och annat smarr.

Innan vi åkte hemåt stannade vi till hos en svensk kompis till Per som var i stan med sin familj och firade sin födelsedag. Myste vid en hotellpool och slappade i solen ett par timmar.

På vägen hem släppte vi av Bonnie på sleepover hos en kompis i Hollywood Hills, innan jag och Rio åkte vidare för att handla. Jag har (korkat nog, för var finns TIDEN???) tagit på mig att fixa ”healthy” snacks till Rios scoutpatrull till alla deras möten det kommande året. Och när jag säger Healthy snacks menar jag typ helt normala grejer ur ett svenskt perspektiv. Får liksom panik på att barnen serveras doughnuts och cupcakes när scouterna ska ses. WHY????? vill man skrika och riva sitt hår. Men gör inte tar istället på sig uppdraget att vara mattant tydligen. Aja. Så svårt ska det väl inte vara? Vi handlade iaf grönsaker med hummus och frukt och gjorde zucchini och morotsmuffins och bjöd på på söndagen.

Söndagen kickade igång med ny scoutsäsong för Rio. Zuchinimuffinsarna gick hem, tänka sig! Även om en av de andra föräldrarna lyckats smyga in lite cupcakes på fikabordet ändå.

Aja. De har en nära och mycket kär relation till socker, amerikaner. Det är bara så det är på något vis.

Efter scouterna klämde jag in ett träningspass och sedan var det hämtning av Bonnie och simning för Remy, följt av 5-årskalas för Elliott.

Elliott med familj som bor i skuggan av Hollywood-skylten. Bokstavligt talat. Närmre går liksom inte att komma.

Remy är helt osannolikt laddad för sin egen fyraårsdag i December, och har varit det sedan han fyllde tre ungefär, och måste alltid tröstas och tårtorkas på andras födelsedagsfiranden när det undantagslöst kommer en sorgedipp över att det ännu inte är hans tur att fylla år.

Det var helgen! Nu på plats i sängen och redo för en ny vecka.

Den här artikeln innehåller affiliatelänkar till återförsäljare. Samtliga produkter är valda av mig. Läs mer här.

Excel! Hur mycket tid av mitt liv lägger jag inte åt att försöka förstå och göra rätt i Excel-filer? Hatar de små asen, de äger mig liksom. Idag har jag ägnat precis hela dagen åt ett tjusigt dokument över vårens skor, med priser och kvantiteter, kostnader och viktigheter. Och sen plötsligt kajkar allt ihop sig och dokumentet går inte att öppna. Två timmars googlande och felsökande senare gick den fortfarande inte att öppna. Och nu sitter jag och det snart är midnatt och har fått börja om på dokumentet. Från första siffran. Sa jag att jag och Excel aldrig riktigt fått vår relation att funka?

Medan jag svettas vidare här, bjuder jag på ytterligare en svettig bild! Härom dagen plåtade vi lite höstbilder i den 25-gradiga värmen. Älskar denna kappan som känns som en perfekt klassiker utan att kännas minsta tråkig (reklamlänk via Apprl) ! Mössan och halsduken är kommande Blankens och bootsen finns här. Om ett litet tag släpper vi vår nya serie med stickat – det ser jag fram emot! Riktigt bra stickade plagg som hänger med snudd på hela livet – sådana plagg blir så lätt personliga för mig. Fyllda av minnen och nostalgi. Men mer om det längre fram. Nu – in i Excel-gyttjan igen!

Den här artikeln innehåller affiliatelänkar till återförsäljare. Samtliga produkter är valda av mig. Läs mer här.

Deborah, Nyamira, Kenya

I höst är det dags för Deborah, 12 år, att könsstympas. Hon vet ännu inte att vuxna kommer att behöva hålla fast henne, eftersom hon inte får någon bedövning, och att man försöker stilla den stora blödningen med speciella örter och majsmjöl. Du kan hjälpa Deborah att slippa gå igenom traumat. För ca 200 kronor får en flicka i Kenya komma till ett tryggt läger som vår partner ordnar, under den period könsstympningen pågår. Och efteråt finns skyddat boende, om det behövs för hennes fortsatta trygghet.

Jag har samarbetat med Läkarmissionen på lite olika sätt genom åren – för att jag tycker att de har en så fantastiskt konkret och tydlig plan i sitt sätt att göra skillnad.

Genom att bli månadsgivare hos Läkarmissionen hjälper du flickor som Deborah. Men din autogiro-gåva går också till att låta gravida kvinnor i Tanzania få föda barn på sjukhus istället för hemma i sin hydda, att ge fattiga kvinnor i Burundi möjlighet till självförsörjning och att sätta fast våldtäktsmän och hjälpa unga brottsoffer i Honduras.
Nyfiken Grönare (reklamlänk via Apprl) är kokboken jag och min vän Kristin (som för övrigt skriver världens bästa och i särklass roligaste matblogg!) gjort som alldeles nyligen släppts. Det är en guide för alla som vill äta mer vegetariskt, mer miljövänligt och samtidigt spara både pengar och tid. Just nu får alla som blir månadsgivare hos Läkarmissionen (100 kr/månad eller mer) den här helt otroligt fina (ja men faktiskt!) kokboken skickad hem till sig i gåva och som tack för att ni vill vara med och hjälpa våra medsystrar. Bli månadsgivare (det går att säga upp sig när du vill!) och få boken HÄR!
Har du frågor om Läkarmissionen får du gärna maila världens mest underbara Hanna på hanna.rosell@lakarmissionen.se
 

Annonssamarbete med Weleda

Helt ärligt så förändrades livet (i det lilla kanske, men ändå!) när jag upptäckte mandeloljan. Jag har alltid haft känslig hy som oerhört lätt blir torr. Eller blev, ska jag kanske säga. För sedan jag började använda mandelolja som bas i min hudvårdsrutin för flera år sedan, är det faktiskt inte ett problem längre. Min favoritolja är Weledas ekologiska mandelolja som bara innehåller naturliga ämnen, E-vitamin och viktiga fettsyror. Den håller mig spänstig i hyn och ger lyster på ett sätt som ingen annan produkt jag provat någonsin kunnat mäta sig med.

En annan fördel med mandeloljan! Den är så mångsidig att när jag är ute och reser och inte vill kånka på för mycket grejer, effektiviserar jag och tar med bara denna som får trippeljobba som make up-remover, kroppslotion och ansiktsåterfuktare. Har du känslig och eller blandad till torr hy och ännu inte provat Weledas Almond-serie kan jag varmt och innerligt rekommendera den och lova att du är in for a treat, så att säga.

Annonssamarbete med Daily Sports

Min kompis Frida har nyligen utbildat sig i i Equus horsemanship och coachning. Det betyder att hon med hjälp av hästar tränar sina klienter att ta sig an problem i sig själva och i relation till andra. Det låter ju flummigt men är egentligen rätt logiskt. Hur vi är och beter oss mot djur speglar någonting djupt inom oss själva. Härom dagen fick jag följa med Frida och coachas av henne på ett stall i helt otrolig Vilda Västern-miljö en kvart från mig. Hästarna var rescue-djur som räddats från liv i misären, den jag jobbade med hade släpats i benen bakom en transport och fått halva tungan avskuren. Bara att en sådan häst vågar lite på människor någonsin igen är ju så vackert att man kan gråta.

Kortfattat gällde det att få hästen att göra man ville genom att huvudsakligen använda sin energi och utifrån det arbetet prata om situationer i livet som jag behöver jobba på. Det var förstås supersvårt men fantastiskt uppslukande och fint att få dela den här väldigt närvarande stunden med det här otroliga djuret. Vackert liksom!