Titta vad mysigt vi har det! I Blankens lilla showroom och butik som vi slog upp portarna till idag. Öppet även tisdag och onsdag den här veckan. Upplandsgatan 62 i Stockholm!

• 

  ÄLSKAR den här bilden på Bonnie och Rio i Lil Blankens – Blankens barnskor som just lanserats! Finns det något starkare eller bättre än en syster som känner dig in i minsta cell?

Innan jag återgår till den här underbara veckan i Sverige och allt häng med vänner och familj, vill jag sticka in huvudet här och berätta om min onsdag. Då hade vi första mötet med Blankens nya styrelse. Det kändes som att bli nedstoppad i ett bad av klokskap och kunskap. Som att förgyllas och påfyllas med energi. Jag har suttit i styrelser tidigare. Där jag varit enda kvinnan och agendan stel och konservativ. Här var målet att vi vid första mötet skulle lära känna varandra för att snabbt ge takhöjd åt alla slags kreativa tankar och idéer.

Från vänster: Cecilia Blankens, creative director och grundare, Blankens, Annica Hagen, VD Marbodal, Ebba Kilman, VD Vizeum, Helene Forsberg, VD Grandpa, Josefina Erdös, Advokat, Johanna Swanberg, VD Blankens och Johanna Sahlin, ekonomichef, Blankens.

Det var som att bli överkörd av ett tåg, att spendera en kväll och prata strategi och affärer framtid och nutid, med detta gäng. På bästa tänkbara sätt då naturligtvis.

Är helt fruktansvärt stolt och glad över att ha det här otroliga paketet kvinnokraft vid min sida.

Ni som känner mig sedan länge, och ni som kärt känna mig under min tid på Damernas – vet att det här är min allra, allra bästa plats. I stugmyset med brasan och konstiga möbler och prylar i en vild samling, med familjen nära och den stora eken utanför. Med badstranden på andra sidan fårhagen. Här är jag nu och firar av set sista av påsken, innan vi snart åker tillbaka till LA igen. Och det känns också som ett perfekt sätt att avrunda min härliga tid här på DV med! Från och med NU bloggar jag HÄR i stället – och jag hoppas, nej jag förutsätter ta mig sjutton – att ni följer med mig och mitt liv även där!

Älskar DV och har haft det så bra och trevligt här, jag tar ett litet skutt vidare till en ny och också hemskt sympatisk plats och tänker blogga fortsättningsvis på ungefär samma sätt som innan tänker jag – och så får ni gärna vara med och bestämma och tycka till om hur ni vill att bloggen ska se ut och vara i framtiden också. Alltid nyttigt och bra för inspirationen att röra på sig lite ibland! Ses i nya bloggen loves!

Jag börjar kort med samma bild i nya bloggen som jag avlutade med i förra! Mest bara för att säga att tekniken sackar efter något men att alla gamla inlägg förhoppningsvis snart ska vara i kapp och finnas här! Men så länge: från och med nu finns jag på Femina! Känns superkul!

Tänk om en alltid gjorde så? Talade om sig själv i tredje person? Så där som en kan tänka sig att Justin Bieber gör. Vore rätt majigt ändå. Kanske att en skulle få ett rykte? Få vara med i Malou efter 10 och sånt. Ska överväga saken!

Jag har bloggat sedan (håll i era hattar nu, för jag har varit med sedan Bloggosaurus rexus tid…) 2005 – på lite olika platser och genom olika faser i livet. Många läsare har faktiskt hängt med sedan dess, men så här på en ny tidning kan jag tänka mig att en hel del nya vänner dyker upp. Och för er måste jag ju förstås få presentera mig!

Det praktiska: jag bor med min man Per och tre barn – Bonnie, 9, Rio, 7 och Remy, 3 – i LA på hösten och vintern och på Kinnekulle på somrarna. Är från början journalist men driver sedan 4 år skoföretaget Blankens.

(Var ju tråkigt att jag råkade skriva BlanSkens där?)

(Våffelkalas med delar av min mycket stora familj i sommarstugan på Kinnekulle under påskhelgen!)

Bloggen är en plats för mode och i inspiration, en hel del LA-vardag och gärna mycket åsikter! Här går det fint att diskutera och vi sköter det förstås alltid snyggt. Jag kämpade länge för att komma till den plats och klokskap där jag äntligen skulle kunna boxa in mig själv. Säga att jag är svart eller vit och sån och sån men aldrig sådär. Tills jag kom på att det är omöjligt. Inte bara för mig utan för de flesta. Jag gillar at träna och att lata mig. Jag tycker att vi måste sansa vår konsumtion men älskar att shoppa. Jag är vegetarian men äter hamburgare när jag blir sugen. Jag är lugn och jag är snabb. Jag är samlad och jag är otålig. Jag är social men blyg ibland. Jag är modig men stundtals osäker. Det det är dagsform och så ska det få vara. Och inläggen och innehållet i den här bloggen år lite därefter. Blandat. Allt möjligt. Men alltid någonstans jag!

Och nu undrar jag ödmjukt (eller ja, inte så värst ödmjukt alls, men VEM har sagt att en måste gå runt och vara ödmjuk precis hela tiden?) – om ni läsare som känner mig och som hängt med länge om ni kanske vill fylla i det nya läsare behöver veta? Om mig? Om mitt liv? Om att läsa den här bloggen och hänga här? Vem är jag egentligen? Vad gillar ni att läsa om? Vad vill ni ha mer av? Något jag borde tänka på? Mest för att jag är säker på att ni ger en bättre bild av den här platsen än vad jag själv kan – men också för att GUD vad spännande för mig att läsa! (men också lite nervöst, tänk om ni inte alls uppfattar mig som eh, jag själv uppfattar mig?)

Och så får ni gärna följa mig på @ceciliablankens på instagram också!

Jag har ju ett annat hem också, det som alltså inte är bloggen, mitt lite mer digitala. För nya läsare kommer en kort re-cap: vi flyttade till LA för snart fem år sedan, hyrde hus de första två åren innan vi till slut slog till och köpte. Vi hade en väldigt begränsad budget, men var öppen för hur och var vi ville bo. Viktigast var att det var ett område med bra public school (annars behöver barnen gå i privatskola och det är dels inte precis gratis, och så ger det en ganska förfördelad bild av verkligheten) och att det låg hyfsat nära min man Pers arbete. Till slut dök det upp ett renoveringsobjekt i stadsdelen Studio City, och då slog vi till. Huset hade bara ägts av en farbror innan, han bygde det på 50-talet och dog här när han var nästan 100. Sen tog vi över! Vi målade om, lade in nytt golv, fixade badrummen och kök, men behöll mycket av husets unika karaktär. Det ser ut lite som en alpstuga här bland alla palmer och kolibrier!

Jag tänker att ens hem måste spegla ens största behov. Om behovet är tystnad och stillhet ska hemmet kanske vara ljust och avskalat. Behöver du hemmet som en trygg plats främst ska det kanske vara fyllt av trygga hemkära prylar. För mig och oss var myset viktigast. Därför att det finns så sjukt mycket power in the mys alltså. Ombonat och hemtrevligt, med mycket färger och prylar som valts av en anledning, är inslag som får mig att känna mig hemma. Som får mig att dra ner mitt själsliga tempo och hålla mina kära lite närmre, lite oftare.

Vardagsrummet! Den där sammetssoffan i obskyr grön färg är ett av mina bästa Craigs list (motsvarighet till Blocket)-köp någonsin.

Stor öppen spis i rosa kakel som vi sparade från förra ägaren.

Entrén till huset, från insidan. Här ska jag spara upp en växtvägg på armeringsjärnen som sitter där, är det tänkt. Som ett levande insynsskydd liksom!

Är barnsligt förtjust i små detaljer. Särskilt i form av djur.

Samling av favoritprylar på hyllan på husets andra öppna spis – samt två krukor som står tomma medan jag funderar på vad som ska få finnas i dem!

Den här delen av huset renoverades sist, för bara ett par månader sedan. Mitt och Pers sovrum fick ett nytt fint badrum och skjutdörrar ut till poolen!Sovrumsdetaljer.Min sida av sängen är alltid en total röra av sladdar, böcker, fotsalvor, doftljus och anteckningsblock.Sovrumsdelens nybyggda badrum. Badrummet har ingen dörr utan hänger ihop öppet med själva rummet (den lilla toalettdelen stänger man dock till med en skjutdörr!). Mycket nöjd med att så många delar av badrummet byggts med Craigs list-köp. Tokfyndade lyxmarmor för ett par hundra dollar.Nisch med favoritprylar i badrummets toalettdel.Det lilla köket som är öppet mot matsalen och husets största rum. Hela huset flyter ihop som ett stort rum, utom sovrummen som ligger som separata kvarter ut från mitten. Den stora fläktkåpan i koppar är också kvar från förr!Älskar det lilla växthuset som sticker ut som ety fönster i köket. Har bara så svårt att förstå vad som växer bra här. Vore ju härligt att ha en lite örtagård i fönstret, men tänker att det verkar vara för varmt tidvis, för att det ska trivas bra där?Klurigt att fånga på bild, men det här är nästan min favoritplats! Ett litet utomhusvardagsrum under tack där det är helt otroligt mysigt att sitta på kvällarna och dricka ett glas vin eller kolla på film.Här solar vi (pah! Har typ aldrig hänt!) och badar i poolen (barnen. Inte jag. Jag sitter i skuggan och säger MAMMA BADAR INTE! Det veeeet ni. Fast det gör jag egentligen. Gillar bara inte att bli tjatbadad)Läshörna i Rios rum!Gillar den här lilla detaljen i trädgården ut mot gatan. Istället för staket har vi en mur med plantering på toppen. Där har vi suckulenter som varken behöver särskilt mycket vatten eller skötsel. Passar med andra ord mig ”Växt-mördarn” Blankens perfekt.Vad ni inte ser här är de cirka en miljard skor som ryms i huset också. Har två eller tre (lite beroende på hur vi räknar) enorma garderober med bara skor. Blankens, huvudsakligen. Är alldeles för känslomässigt fästad vid alla skor vi gjort att det bara inte går att rensa. Men en vacker dag, typ när skorna börjar ta över hela huset (Tänk Demagorgon i Stranger Things) får jag kanske göra det ändå.

Älskar de här jeansen från Rodebjer som jag fick (tyvärr inte fick som i fick, utan fick som i fick av mig själv) med mig hem från Stockholm. Passar helt otroligt fint till Blankens espadrille The Ibiza i blå mocka också.

Men nog om det och på dagens ämne: För er läsare som hängt med ett tag är det här inget nytt, men för nykomna Femina-kompisar behöver jag kanske beskriva vad Garderobsutmaningen är! Garderobsutmaningen är ett litet blogg-segment som jag brukar återkomma till då och då, och där jag försöker lösa era garderobsdilemman. Det handlar inte så mycket om att tipsa om vårens jackor eller annat shoppingfokus, utan mer om hur vi gör det bästa av det som redan finns i garderoben. Nu lovar jag inte att jag kommer sitta inne på drömsvaren, men jag lovar däremot att tänka till och göra mitt bästa för att presentera en lösning. Så vad kan ett garderobsdilemma vara? Jo, kanske: vilken är den perfekta längden att klippa av sina jeans på? Eller: jag tycker att det är så snyggt med bälte men varje gång jag sätter på mig bälte känner jag mig helt fel. Hur använder jag skärp snyggast? Eller varför inte: Jag har en snygg svart kavaj, hur kan jag matcha den utan att se för dressad ut? Jag gillar tanken på att skapa en personlig stil med accessoarer som sticker ut, men vet inte hur jag ska göra. Hjälp mig! Hur matchar jag mina platta skor utan att se kortbent och tråkig ut i sommar?

Asch. Det där var rätt värdelösa exempel. Ni har säkert mycket bättre förslag och undringar. Så fram med dem bara! Jag lovar att vara kreativ och göra mitt bästa för att inspirera er. Hosta upp era garderobsutmaningar i kommentarsfältet nedan!

Lika dålig som jag är på att fota mat på aptitretande vis, lika bra är jag på att skaka fram vegetariska snabbmatsidéer. Balans, hörni! Det här är en favorit jag återkommit till under många år. Perfekt lunchlådemat!

Mixa persilja med vitlök, citron, olivolja, lite vatten och salt. Blanda med bönor (bra för att det tillför protein och fibrer!) och/eller sallad. Den här gången hällde jag denna gudabenådat smarriga röra över en burk avsköljda kikärtor (som är något av det absolut godaste jag vet) och hackad färsk spenat.

Nytillkomna Femina-vänner! Detta har blivit någon slags blogg-tradition: på söndagarna river jag av helgen i mobilbilder här i bloggen. Re-capar de senaste dagarna, och ofta är det varken mer eller mindre än så.

Vi börjar med fredagen, och något som är det jag kanske gillar bäst med LA. Jag kommer kanske låta tom och klyschig här så varning för det men: spontaniteten. Det socialt spontana kommer så mycket lättare här och händer så mycket oftare. Jag antar att det har med vädret att göra. Det är liksom lättare att ses när det finns trädgårdar för barnen att springa runt i och klimatet alltid känns lite så där rosévinsvänligt.

Efter skolan stack jag, barnen och hunden hem till Jennie och badade, åt pizza och hängde.

Mycket mysigt förstås. När det började mörkna och kvällens åkte vi hem till Per som kommit från jobbet och var redo för fredagsmys. Nu blev det kanske inte supermycket av just det. Vi är fortfarande lite jetlaggade från Sverige-resan och gillar tidiga kvällar här!

På lördagmorgnar går barnen på simskola. Älskar att hända i den varma och mysiga simhallen och kolla på när de skjuter fram genom vattnet. Efteråt cyklade vi hem och jag började förbereda middag för vi hade någon slags liten fest som liksom bara verkade växa och växa på gång till kvällen. Från början var kanske planen att vi skulle bli tio, men sedan frågade någon om den och den kunde haka, och så var någon i stan på besök och den personen hade med sig någon annan och vips var vi säkert 30 glada själar som hängde på altanen, och det var ju förstås alldeles underbart.

Men tillbaka till maten! Eftersom det nu för tiden med alla barn och kompisar till höger och vänster lätt blir så att man blir just många så där en lördagkväll, har jag utvecklat en matuppställning som kräver extremt lite jobb i förhållande till hur många människor som ska födas, som inte kan misslyckas och som alla gillar. VAD ÄR DET DÅ? Vill ni veta. Chili. En med kött och en vegetarisk från Nyfiken Grön

Eftersom grytorna puttrat på hela dagen doftar också huset mysigt och välkomnande när gästerna kommer. En liten trivselfaktor som inte ska underskattas! Vi ställde ut chili-sarna på låga på grillen, dukade upp med tortillabröd, creme fraiche, hackad koriander, riven ost och massor med guacamole – och sen får hela gänget gå och plocka på sig som de vill! Lätt som en plätt ju!

Partybebisen Majlis var i toppform hela kvällen!

Söndag! Tog Goldie på promenad hem till Rios italienska kompis med det otroliga namnet Olimpia, där vår mellanunge varit på sleepover. Hon var trött som sjutton. Remy med. Och jag och Per. Och helt plötsligt tog alla en liten synkroniserad tupplur mitt på dagen och det mina vänner händer inte varje dag precis. Men sen fick vi fara upp, för vi hade brunchplaner med en brittisk/irländsk familj vi umgås med ibland – på en tennisklubb på utsiktsfagra Mulholland drive på toppen av bergskedjan som klyver LA.Jag år enorma mängder extremt onyttig mat, som sig bör när man är lite bakis. Och sen chockade jag mig själv med att plötsligt bli badsugen (djungelordspråket hemma hos oss lyder annars Mamma badar inte. Inte för att jag inte gillar att bada egentligen. Jag bara avskyr att tjatas på om jag ska bada. Så jag stängde helt enkelt den dörren)Blankens på mig och Lil Blankens-sandaler på Remy!TTyckte nästan synd om Per och Rio som skulle vidare efter brunchen och kolla på Zlatan och LA Galaxy, för det var bra jäkla skönt att åka hem, sjunka ner och påbörja seriöst söndagsslappande. Bonus med chilin förresten. Den är ännu godare dagen efter och är en så otroligt lyxig rest att ha i kylen.Nu ska jag kolla Billions och slappa vidare hörni. Och ni, ni borde lyssna på Veckans avsnitt av min och Johannas podcast Blankens Swanberg. I dagens avsnitt pratar jag om hur jag lät mig bli totalt nedtryckt när jag under ett halvår vikarierade som programledare i en radiokanal – och om en strategi jag har för att se till att inte stå utan svar nästa gång någon beter sig förminskande och mobbigt. Lyssna HÄR!

Cecilia, gillar din blogg så starkt! Undrar hur du gör när du känner dig trött på exakt ALLT i din garderob? Känns som att jag har gått i samma kläder typ hela vintern och har noll inspiration just nu. Vill inte byta ut min garderob för jag gillar mina kläder egentligen men har fastnat i svart T-shirt och jeans. Tror alla har detta problem ibland, hur gör du? Ny ögonskugga? Cool scarf (vart)? Du fattar grejen. Tar tacksamt emot tips!

Okej Ewa – här kommer tipsen som undantagslöst och alltid hjälper mig när jag fastnar där du är!

1. Gå igenom din garderob. Bland högarna och galgarna av plagg kan det finnas något som du glömt, inte använt på länge, gillade förr men tröttnat på och nu är redo att plocka fram igen. Det är inspirerande att se sin garderob framför sig, och nästan alltid blir en förvånad över att det faktiskt finns så mycket mer där inne än du kanske tror eller känner!
2. Fundera över om du kan använda några av de gamla plaggen på nya sätt? Några jeans kanske kan kapas till ankellängd? Skjortan blir kanske helt annan när ärmarna viks upp? Tunnare plagg som fortfarande känns för kalla kan kläs i lager på lager? Jeansjackan får kanske extraknäcka som kavaj? Skjortklänningen kanske funkar perfekt över ett par smala jeans? Eller till stövlar med ett skärp i midjan? Tänk kreativt och var inte rädd att göra fel. Det kan liksom inte bli så värst fel ändå. Det är kul att leka och laborera med kläderna som redan finns i garderoben och det är kul att upptäcka nya sätt att använda dem.
3. En gammal sanning som tål att upprepas: Accessoarer och detaljer är ALLT för att ge gamla plagg ny livskraft. Brassa på med färg och statementdetaljer. Stora smycken, smink i starka färger. Jag har ett orange matt läppstift från Armani som är min go to när jag känner mig tråkig. Och den här underbara scarfen med trycket Vive La Resistance som jag fick på min fölsis är en ny favorit! Så fin att ha i halsen till en T-shirt, eller i håret! Blankens Sunday-sandaler är också perfekta små smycken som lägger ett personlig stil-filter över vilken outfit som helst.
4. Jag älskar att dra ett varv i en bra second hand-shop om jag behöver ny inspiration. Där kan jag hitta de där plaggen och detaljerna som adderar en massa kul till mina gamla invanda outfits. Ett världsbäst sätt att uppdatera garderoben och samtidigt vara snäll mot både plånboken och miljön!

Har ni som läser andra tips? Bring it on!

Den här artikeln innehåller affiliatelänkar till återförsäljare. Samtliga produkter är valda av redaktionen. Läs mer om hur affiliatelänkar fungerar här.

Det tog ett tag innan jag fattade vad som gör hela – alltså hela – skillnaden i ett hem. Från tråk till megamys med rätt matta (och okej, kanske lite satsad belysning också). När Blankens invigde sitt nya fina showroom och butik på Upplandsgatan i Stockholm förrförra veckan var vi noga med just mattan och hittade den här helt otroligt fina i Ellos utbud av vintagemattor.

Nu har mattorna äntligen släppts till allmänheten (vi hade tur och fick haffa en innan alla andra!) och jag måste nästan utfärda en varning med risk för att ni blir vimmelkantiga och matta (pun not intended. Actually) av alla otroliga skapelser.

Se denna bara!

Eller den här?

Okej, det var dagens tips. Nu undrar jag bara för mig själv hur många mattor jag kan lyckas knö in i sommarstugan utan att det börjar bli märkligt?

Den här artikeln innehåller affiliatelänkar till återförsäljare. Samtliga produkter är valda av redaktionen. Läs mer om hur affiliatelänkar fungerar här.

Jag är inte precis typen som spenderar lejonparten av mina dagar i kostym. Men ibland så! Ibland antingen känner jag för en proprare look, eller så kräver ett möte eller liknande att jag ser lite ordnad ut. Vill och kan ju för den sakens skull förstås inte gå ifrån min stil – jobbar som vanligt med accessoarer och detaljer. Bästa knepet för att skapa en känsla av personlig stil med minimal ansträning, är att upprepa en färg eller detalj. Här matchar jag svarta byxor från Hope med gammal Kavaj från Lindex (här finns något liknande från Tiger) med en vit T-shirt, världens skönaste loafers (är i och för sig partisk i frågan, men lovar att jag är långt ifrån den enda som tycker det!) och till det smalt silverbälte och min The Montauk-plånbok som får jobba som väska med remmen på idag!

Känns fint att en dag i kostym kan vara både bekväm och lite cool ändå!

Den här artikeln innehåller affiliatelänkar till återförsäljare. Samtliga produkter är valda av redaktionen. Läs mer om hur affiliatelänkar fungerar här.

Eftersom jag bor i sunny California använder jag solglasögon varje dag, och har i stort sett ett par för varje tillfälle? Gör det mig till ett solglasögonproffs? Ja nästan va! Den här säsongen verkar det inte finnas någon hejd på solglajskreativiteten – det är inte bara okej, du SKA sticka ut så mycket du bara orkar! Har plockat ut ett gäng härliga favoriter till våren i Sverige!

Rosa och bredsmalt = supertrendigt! Från Quay Australia.

Runda med sködpaddsmönstrade skalmar från Monki.(Saint Laurent har en förvillande lik båge för den som gärna betalar lite mer för den här stilen)

Sexkantiga marmorerade från Pawaka.

Det kryllar av rosa solglasögon, den här runda formen från Nividias känns lättburen och somrig!

Dramatisk cateye från Dita.

Ska vi bara nöja oss med att konstatera väldigt, väldigt snyggt från Stella McCartney.

Bågen Moscow från Nividas som kommer i tre olika pastellfärger, känns 90-talsretro på bästa sätt!

Ja men jag sa ju att solglasögonmodet inte precis är blygsamt i år. Dessa är ändå väldigt lätta att älska. Från Gucci.

De här från Prada är så coola att jag blir lätt andfådd.

Guld och blå-tonat från Spektre ger mig av oklar anledning Linda Hamilton-associationer?

Ett par Ray-ban blir väl egentligen aldrig fel?

Jag skulle kunna hålla på en evighet känner jag, för herregud vad mycket fint det finns! Funderingarna på vilka jag faktiskt ska slå till på till slut börjar: NU!

Nu har det tasslats om en behandling som heter Clear and Brilliant på så många håll, att min nyfikenhet inte kunde hållas sig borta längre. Med smala, små laserpulsar skadas huden (medvetet då alltså) och tar solfläckar med sig på köpet – dessutom ska hyn bli otrolig i sin lyster och små rynkor mindre framträdande när ny, pigg, fräsch hy kryper fram istället.

Usch. Jag är så dubbel till sådant här: Det är vi kanske allihop? Å ena sidan är väl lite åldrande inte så farligt? Jag tycker att en klok kvinnas många år i livet ska synas, det ger ju liksom pondus. För egen del är jag egentligen inte speciellt intresserad av att misstas för en 29-åring – samtidigt känns ord som ”lyster” och ”pigg” som lockande små juveler som jag inte riktigt kan hålla mig borta från. Tricket är kanske att dra någon slags gräns för sig själv: smink? Ja. Behandlingar av det här slagit? Tydligen, ja. Justeringar som ändrar utseendet? Nej. Men vem vet, vips sitter jag där med kniven i skinnet och tycker att det känns helt rimligt också?

Ska hur som helst bli spännande att se resultatet av detta. Nu jävlar ska det lystras hörni! Som en disco-kula ska jag skimra, annars blir det pengarna tillbaka tack så mycket!

Hur tänker ni kring det här med att bli äldre och hur det påverkar utseendet?

PS Nu kom jag på att det känns löjligt att skriva om detta mitt i brinnande knytblus-krig. Men jag tänker att vi kanske tar knytblusen och alla tankar som snurrar i huvudet kring detta i podden som kommer på måndag!

Känns som att det är varannan dag jag skriver de här små helguppdateringarna, tiden går så fort. Gillar verkligen inte det. Och värre blir det säger min svärmor Anita. Ju äldre en blir desto snabbare springer tiden, hur hänger det ihop? Någon sa att vi uppfattar de första tjugo åren av våra liv som lika långa som hela resten. Det är ju en fruktansvärt obehaglig tanke.

På fredagen hade jag höga ambitioner att ta de här klackarna ett varv på stan. Istället klev jag in något slags utomjordiskt tröttstadie. Så där att jag liksom bara inte orkade laga mat till varken barnen eller mig själv, utan middagen blev ostbitar och grönsaker direkt ut kylen. Inte mycket att säga om fredagen helt enkelt. Jag var trött. Och sur. Men det får en ju vara ibland!

Lördagen var piggare! Redan vi 8-tiden på morgonen stack jag och Rio till en bondgård en bit utanför stan där en kan få plocka sina egna grönsaker och bär, klappa djur, åka hästskjuts och mata getter. Det här var en utflykt med scout-tjejerna och det är ett jäkla gäng små pangbrudar med lika härliga föräldrar som jag kunde umgås med (hade fått stränga order av Rio att inte ”gå runt och titta på mig som om du vore kär i mig”. Typ. Försökte bete mig så normalt en nu kan och inte ”akward” som jag också fick höra innan att jag minsann gör.

På eftermiddagen gick vi till parken och träffade en fotograf. Och nu ska jag berätta varför. Somliga amerikanska skolor är så extremt bra på att hitta på grejer för att dea in pengar till skolan. Pengar som förstås går direkt tillbaka till barnen i form av extraresurser, bondgården som finns på skolområdet, fiollektioner som alla barn får ta från förskoleklass och så vidare. Allt det som inte sen statliga potten räcker till helt enkelt. Hur som. Skolan hade letat rätt på några fotografer bland barnens föräldrar, som ställde upp och fotade alla familjer som ville vara med för ett visst belopp. Det där är ju perfekt, för fina familjebilder är ju kul att ha, men inget vi riktigt tar intiativ att göra annars. Fotograferna jobbar gratis och pengarna vi betalar för bilderna går tillbaka till barnen. Win-win! Vi gjorde samma sak förra året och fotona blev verkligen otroligt fina! Så kul att ha!

På lördagkvällen hade några grannar ett par hus bort party för flera familjer på gatan. Alla tog med mat till en liten buffé, barnen lekte, föräldrarna åt och drack vin. Himla trevligt! Vi har verkligen otroligt härliga grannar alltså. Sån bonus! Bilden ovan är tyvärr den enda från kvällen. Barn på golvet som äter cheesecake. Sorry. Inte särskilt rafflande.

Bonnie och Rio hade tre kompisar på sleepover och det brukar ju sällan betyda sovmorgon. Fastän jag hade hotat med att strypa dem om de väckte mig innan 8 stod de vid sängen och bad om frukostpannkakor kl 7. Precis vad min fortfarande rätt trötta kropp längtade efter! Men vad gör man inte, osv. Pannkakor till sex hungriga ungar coming up!

Eftermiddagen var födelsedagskalas för Karins nu 9-åriga människovalp Caesar. Ungar överallt, vin, öl, mat, princesstårta – bästa sortens barnkalas är utan tvekan dem som är till lika mycket för de vuxna. Himla härlig eftermiddag i solen med folk jag inte sett på länge! Sen åkte vi hem och lagade middag. Drack ett glas vin och sen tog jag och Bonnie en långpromenad med Goldie. Det är då vi pratar. Hon ställer frågor. Jag svarar. Vi har tid. Väldigt mysigt!

Det blommar förresten överallt här nu, så fint!

Övrigt: Femina testar ett nytt system för kommentarer i bloggen, det ska förhoppningsvis gå lättare att kommentera nu. Ni kan väl testa och meddela om det är så? Om det funkar eller är lättare än innan? Och samtidigt kanske passa på att berätta om helg? Vilka ni är och vad ni pysslat med? Och finns det några nya läsare här? I så fall vore det ju superkul att höra vilka ni är och vad ni hoppas få ut av den hör bloggen? Spill orden bara!

Hej så länge!

Vi har ju en podd! Jag och Johanna Swanberg. Jag tänker att ni kanske lika mycket som jag ofta saknar att hänga med kompisar så där ofta och mycket som en gjorde förr. Det är där poddar kommer in i bilden för mig. Mellan hämtning och lämning, och matlagning och kaos är det så fint att spendera en stund i trafiken tillsammans med en podd. Inte riktigt, men hyfsat nära att umgås med folk – men utan att behöva göra den sociala ansträningen själv.

I avsnitt 130 – Muppienallen – av Blankens Swanberg pratar vi om mobiltelefoner. Och barn. Och regler för mobiltelefoner och barn. Låter kanske inte svinsexigt men jag tror och hoppas att det kan finnas något bra där. Och så identifierar vi att meditation inte behöver betyda dyra klasser, rökelse och haremsbyxor utan kan vara att måla en vägg och om och om igen tänka på det exakta ögonblicket när en hörde talas om Google första gången. Dessutom letar jag en barnbokskompanjon! Lyssna! Och kommentera gärna!

Den här artikeln innehåller affiliatelänkar till återförsäljare. Samtliga produkter är valda av redaktionen. Läs mer om hur affiliatelänkar fungerar här.

Garderobsutmaningen strikes again! Så här skriver Vicky:

Till skillnad från många andras problem har jag kanske för mycket färg i garderoben just nu (om det går). Det är färger och mönster till högt och lågt och jag inser att det blir lite svårt att matcha. Har även blivit sugen på skor med färg oxå typ röd eller gul men funderar på hur jag ska få till det på ett coolt sätt med mina kläder utan att se ut som en exotisk papegoja hehe har dock en del basplagg i svart/mörkblå typ jeans och t-shirts. Tack för en awesome blogg!

Först måste jag bara säga att exotisk papegoja är kanske det hippaste hippaste du kan se ut som, så nej, det går kanske inte att ha för mycket färg just nu! Att matcha färger, plagg och mönster hur som helst och på alla håll och kanter är inte bara tillåtet utan très a la mode som de säger i Frankrike. Men det är klart. Rihanna på Coachella-nivå är vi kanske inte riktigt på, vi i vanliga gänget människor.

Så här kanske en lite mer Funkar-inte-riktigt-att-gå-på-ICA-i-ansiktstäckande-mössa-look kunna se ut. Jumpsuit (här är en annan dröm i vitt! Världens bästa plagg tycker jag. Så användbart och så kul att styla på olika sätt) med sidenskjorta med en massa fåglar och blommor på under (gammal från J. Crew – men den här är fin på lite samma sätt!) och svartvit randig jacka samt slip ins i röd mocka med broderad – tada! – papegoja på!

Tricket för att få ihop mönster och färger på ett vettigt sätt skulle jag säga är 1. Att blanda upp med en något stillsammare basfärg någonstans i outfiten. Här gör den svarta jackan det jobbet, i bilden på mig sköter jeansjumpsuiten detta, och 2. Att repetera åtminstone en av färgerna någon gång!

Blus med djur, randiga byxor, jacka, otroliga örhängen, armband och skor.

14 år och Simone-influerad (fast då utan att riktigt fatta det).

Jag ser om Dårfinkar & Dönickar med barnen, ni vet, den där otroliga serien av Ulf Stark som kom 1988 och var det bästa och snyggaste man någonsin sett. För mig finns det – åtminstone stilmässigt – ett före och efter Dårfinkar & Dönickar. Både Simones stil med trasiga jeans och stickade tröjor och hennes mamma Olgas bohemiska look med rufsigt hår, hårband, snickarbrallor och Ray-Bans lasrades in i min smak och väldigt lite har förändrats sedan dess.

Det är intressant det där med stil och smak – det har för det allra mesta sin grund i barndomen – något eller någon som fanns där och då skapade det vi sedan hela livet ska uppfatta som fint eller ”min smak”.

Om jag var tvungen att välja en outfit att bära resten av livet skulle det nog bli något sådant här. Kan liksom aldrig känna mig mer mig själv i annat än slitna jeans, boots och stickat. Och så mamma Olgas Ray-Bans till!

Vem eller vad har varit er främsta stilpåverkare genom livet? Berätta!