Det fanns en tid när jag tyckte att helger var rätt oviktiga. Dagarna och kvällarna såg rätt lika ut oavsett. Man jobbade, festade, jobbade, slöade. Jobbade. Det här var alltså innan barn och familj. Nu för tiden är helgen som att kliva in i två dagar paradis. Veckodagarna är det verkligen inget fel på heller, men gud vad vi alla behöver skita i måste ibland. Och såna är ju helgerna. Lustfyllda och måsten-befriade (well, i stort sett. Ätas, plockas, diskas och annat slutar ju inte upp, men att beställa hämtmat och dra sig på morgnarna ligger ju liksom helt klart närmre till hands än på måndagar).

Myset börjar förstås redan på fredagen, när alla är hemma i boet och en istället för att börja laga middag och tjata om läxor som ska göras, gör inte så mycket alls. Kanske lyssnar på musik. Dricker ett glas vin. Beställer hem sushi. Kollar en film. Älskar fredagar.

Lördag: simskola för Rio och Remy. Rio var simkunnig när hon var två (att ha pool hjälper till förstås, men så var hon också väldigt modig och hade känsla för det! Nu övar vi tekniken i de olika simsätten) och Remy har inte varit intresserad av vatten alls, sedan han råkade köra ner i poolen med sin scooter för hösten och jag fick hoppa i med kläderna på och dra upp honom. Vattnet var iskallt och han rejält chockad. Men nu sköter han faktiskt simskolan imponerande bra. Han är annars en kille som varken gillar förändringar eller andras initiativ rent generellt, så jag var liksom helt säker på att detta var dömt att misslyckas. Men nähädå. Han lyssnar så snällt på coachen och hoppar i från kanten och doppar huvudet under vattnet och är så duktig så. Kanske att han också håller på att bli stor till slut?

Vi har haft gäster här i helgen. Dels svärmor Anita som varit här i två veckor, och så Pers kompis Fredrik som kvistat över ett par dagar. I lördags tog vi med alla på whale watching-tur längs med kusten. Under den här tiden på året simmar valarna från Baja upp mot Alaska och kan ses i vattnen utanför Kalifornien-kusten. Vi såg inte mindre än fem gråvalar och en hel drös Sjölejon.

Det var helt fruktansvärt kallt, men helt otroligt vackert och mysigt. Att närma sig land och tillbaka medan solen sänkte sig, ah, ja, ni fattar.

Vi blev förresten omköra av en sån här där ute på sjön? Någon slags surfbräda som liksom flög ovanför vattnet? Mycket intressant farkost. Såg kul ut, men omöjligt ännu kallare än vad vi hade det.

Söndag! Pannkaksfrukost följdes av hike längs med Runyon Canyon. 4 kilometer och rejält krävande uppåt bitvis. Remy fick kämpa!

Sedan åkte vi hem, bytte om och så åkte jah och tjejerna tillbaka till Magic Castle där jag och Peppe var i torsdags. Tyvärr kom vi lite sent och missade de flesta trollerishowerna, men en av trollkarlarna var snäll och gav oss en egen föreställning med några av hans västra tricks. Mycket inspirerande för tjejerna som for raka vägen hem och satte upp sin egen trolleriföreställning i vardagsrummet.

Lördag! Älskar dem. Söndagar med!

Måndag – lite trögstartad ofta, men sen när dagen och arbete väl är igång så är det också skönt på sitt sätt.

Måndagar betyder ju också Blankens Swanberg. Den här veckan pratar vi om att sakna sina ofödda barn, och om hur otroligt komplicerat det blir i skallen när ens barn plötsligt har en sjukdom vi alla ska leva med från och med nu. Hur gör man liksom? Vem och vad ska man tro på?

Lyssna gärna och dela gärna med er av tanka rock erfarenheter om ni har!

HÄR!

I kroppen. Som bäst håller sig på mattan just nu, därför att jag ändå inte kan göra så mycket åt sakernas tillstånd just ikväll.

Ett perfekt tillfälle att scrolla igenom lyxiga webshopar och låtsas att jag verkligen överväger att köpa en jumpsuit från Stella McCartney för 15000 spänn.

Så jävla underbar ändå. Blev etthundra procent blixtförälskad i denna första gången jag såg underverket. Tänk med små sandaler till? Eller klackar? Ah!

Allt med den här tröjan (också från Stella!) – förutom prislappen – är perfekt!

Eftersom jag är snudd på en Rodebjer-samlare (har sparade plagg från snudd på varje kollektion sedan jag köpte mitt första Rodebjer-plagg till min 25-årsfest: en zebra-randig jumpsuit som än idag är svincool faktiskt. Och det är väl just det som är grejen med Rodebjer. Hennes grejer slutar aldrig vara coola. De är liksom klassiker utan att se det minsta ut som klassiker, i allafall inte på det där tråkiga viset) så bara måste den här jackan bli min. Gud vad jag älskar den.

Älskar också den här klänningen som också är Rodebjer. Men kanske i ärlighetens namn för att jag förbehållslöst älskar det mesta hon gör. Den här är liksom störig. Fulfin. Kanske är det därför jag inte kan sluta tänka på den?

Först och främst: Tack snälla för fina ord! Sen: Om du inte använder byxorna som de är nu, så kommer du med stor sannolikhet aldrig göra det. Därför har du ju liksom inget att förlora, eller hur? Och vad gäller längd så tycker jag att du ska testa dig fram. Börja med någon centimeter, prova, klipp lite till, prova igen. Finns väl inget som säger att ankellängden är bäst för dig, för att andra gillar att ha byxorna där? Och skulle de gå helt käpprätt så får de kanske bli jeansshorts till slut? Bättre med ett par jeansshorts som används än hellånga byxor som får ligga still!

Jag slaktade mina bootcutbrallor only for you och hoppas stylingen kan inspirera! Så här såg de ut innan: använde dem mest med sneakers och kofta, lediga helger som en lite mer fixad mysklädsel typ. Ni vet, när man vill se ut som att man ansträngt sig hjälpligt men vill känna sig som om det fortfarande är pyjamasen som är på.

När jag klippte av byxorna blev ju känslan helt klart trendigare. Och lättare att styla sko-mässigt!

Här jobbar de istället för tights under stor skjortklänning och tunn kappa.

Skor och kofta på översta bilden. Den nedre är stylad med kappa från Rodebjer och The Vanessa från Blankens.

Ni vet den där frågan vad man skulle välja om man bara fick äta en sak under resten av ens liv? Jag skulle ta det som kommer så nära det går smaken av hans söta små lena och varma pussar. Så jordgubbigt (eller är det mer hallon?) bäriga och ljuvliga oavsett vad han ätit eller hur länge sedan det var han borstade tänderna.

När jag och Per träffades bodde vi på varsin address på Kocksgatan i Stockholm. Nu när vi renoverat vårt sovrum med tillhörande badrum kallar vi vårt nya hem för Kocksgatan. För att det ligger som i en egen tarm av huset, förbi tvättstugan. För att det känns lite som min gamla etta och för att det är så otroligt mysigt att dra sig tillbaka där när barnen lagt sig. Tända ljus, kanske ta ett bad, eller dra undan skjutdörren och hoppa rätt ner i poolen (har vi i och för sig inte gjort än, men i vår när det är varmare så!)

Känns så skönt att det här liksom är vår fredade plats. Ungarna kommer i och för sig förstås sättande på nätterna, och det får de gärna, men några jäkla legobitar eller barn som spottar tandkräm utan att skölja bort i handfaten är totalförbjudet på Kocksgatan.

Förutom att vi hade barnvakt i fredags och träffade kompisar och bowlade och sen käkade middag – har jag spenderat större delen av helgen gosandes med barnen. Sitter på flygplatsen nu och ska strax åka mot Portugal för att besöka våra fabriker där, det blir en snabb resa, bara några dagar egentligen. Och nödvändigt var det också. Att åka menar jag. Ändå är det alltid lika svinjobbigt att resa iväg. Vissa gånger är det lättare. Andra gånger är det enda som hindrar mig från att ställa in resan, att andra förbjuder mig.

Bowling i fredags. Bowlinghallen Higland park bowl är ett otroligt ställe. Har funnits där sedan 30-talet, var nedlagd och bortglömd under ett par decennier tills den öppnade igen på senare tid.

I lördags var vi i Pasadena. Älskar Pasadena. En så vansinnigt fin och charmig liten stad mitt i det lapptäcke av många små och lite större städer som Los Angeles är.

Och just det! Klippte mig ju i fredags också: kapade av håret som kändes slitet och färgade tillbaka till en mörk nyans som ligger nära min naturliga hårfärg.

Avskyr – alltså AVSKYR – nyklippt hår. När längderna är helt förvirrade och inte vet hur de ska ligga och allt bara känns konstigt och ovant. Men efter några dagar brukar jag börja njuta av det spännande i att känna sig ny och förändrad.

Söndag: vi var på bio och såg Coco. Remys tredje biobesök, första gången han fixade att sitta still och kolla hela filmen. Är det nu de där miniminsta småbarnsåren officially är över för min del?

Längtar redan tillbaka. Älskade ungar. Vilken lyckligt lottad människa jag är som får ha dem i mitt liv.

Full fart i Portugal hörni! Har inte hunnit tänka lika mycket på bloggen som jag kanske borde gjort – så jag tänker att jag delar med mig av lite mobilbilder – för det är ungefär det enda som hunnits med idag, förutom att planera nya skomodeller och kommande övriga produkter.

I morse på hotellrummet: försöker vänja mig vid nya frisyren! Klänning och boots från höstens Blankens-kollektion.

Det här är så kul! Att välja läder till höstens Blankens-modeller.

Portugiserna älskar sina bidéer. De finns på i stort sett alla toaletter. Själv har jag alltid känt mig lite osäker på hur de ska användas? Utan att själv ha provat frågar jag gissande om man alltså grenslar den alltså efter att number 2 har gjorts? Och tvättar liksom av sig? Eller har jag helt missuppfattat grejen då?

Nu har vi ätit middag här i Porto och ligger nedbäddade i sängarna. Hoppas kunna strunta i jetlaggen och sova så att jag är pigg under morgondagens alla möten!

Jag förstår inte dem som inte tycker att Kvinnodagen ska firas. Ja, visst, det går ju att hitta på argument kring varför det är en dum ide (som till exempel att det är fånigt att bara ha kvinnodag en dag om året?) men jag tänker att allt som uppmärksammar kvinnors situation i världen bara kan vara av godo. Och i år alldeles extra mycket! För ni känner väl den? Den tysta, vackra, stillsamt våldsamma revolutionen vi är mitt i? Helt plötsligt pratas det om kvinnors rättigheter på platser och i miljöer där total okunskap förut rådde. Plötsligt tar kvinnor plats med en ny-ägd självklarhet, unga kvinnor förändrar världen så som ingen klarat av att göra det innan, samtalen som pågår på arbetsplatser och i hem på det här ämnet spränger glastaken för våra döttrar. Och även om vi bara börjat, går den här revolutionen inte att stoppa eller ta tillbaka. Det händer nu. Den verkliga förändringen har börjat. Och jag tänker väldigt, väldigt ofta på det nuförtiden. Hur glad jag är över att få vara med om detta. Att få vara en del av den här kvinnovågen av röster som säger att det räcker nu.

På blankens.com firar vi som vanligt den 8:e mars. Idag skänker vi hela dagens vinst i webshopen till Alla Kvinnors hus och alla som handlar över 1300 kr (eller i alla fall så långt lagret räcker) får en ekologisk T-shirt i grått eller vitt med texten Revolution på (här kan ni läsa hur ni gör för att lägga vantarna på tröjan).  

Och här kan du kolla in alla vårens skor om ni inte hunnit glutta på dem än.

Dessutom! Tänker jag skänka pengar idag till Läkarmissionens alltid fantastiska och väldigt riktade arbete mot kvinnlig könsstympning. HÄR kan ni läsa mer!

Könsstympning är ett fruktansvärt övergrepp som orsakar livslångt lidande. Samtidigt är det en stark tradition, som är svår att förändra. Det betyder att ungefär 2 miljoner barn utsätts varje år, trots att könsstympning är förbjudet i många länder.

Läkarmissionens partner Mary Kwamboka och hennes team arbetar hårt för att förbättra situationen för flickor på landsbygden i Kenya. Där pågår könsstympningen traditionellt under några veckor på höstterminen och en viktig del av projektet är att ordna läger där flickorna kan vara trygga under den kritiska perioden. På lägren får de träffa andra tjejer som är i samma situation, spela teater, dansa och lära sig om integritet, självkänsla och om hur kroppen fungerar.

Swisha 200 kronor till 90 00  217 och märk betalningen #varjeflicka för att ge en flicka plats på lägret. Tillsammans jobbar vi för att #varjeflicka ska slippa könsstympas.

Någonting som börjat hända mig på sistone är att jag kan längta, alltså verkligen längta efter att vara själv och på egna ben. Inte så att jag vill vara utan min familj, och jag avskyr att åka ifrån dem, ändå kan jag dagdrömma om att spendera dagar ensam i sommarstugan eller att äta middag själv på en restaurang och inte snabbt slafsa i mig något medan jag svarar på jobbmail så som min lunch ofta ser ut, utan att verkligen sitta och äta. Dricka ett glas vin och ta sig en trerätters helt ensam.

Sista kvällen i Portugal igår blev precis så. Nu bodde jag på ett flyglatshotell och varken restaurangen eller restaurangbelysningen var väl precis råmysig om en säger så. Ändå. Att sitta här med en god soppa och en sallad. Två glas rött, sin bok och sen beställa in en ostbricka för sig själv att nibbla på någon timma var faktiskt helt otroligt kittlande och mysigt.

Trots den otroligt deppiga belysningen och restaurangmiljön som sagt. Nu ska jag hoppa på planet och förhoppningsvis komma fram till LA och mina små kära familjemedlemmar inom en ganska så snar framtid. Längtar dit också!

Landade i fredags kväll i LA igen och sedan har helgen flutit på ganska så behagligt stillsamt. Det är alltid lite av ett mind fuck att resa bort några dagar – så mycket som händer oftast, och sen vips är en tillbaka i det vanliga igen.

Simskola på lördagmorgnar. Rio tränar fjärilssim och Remy, som i vanliga fall instinktivt avskyr allt som inte är invant eller hans eget initiativ, inte bara accepterar simskolan och simlärarens alla instruktioner, han älskar det. Ber om att få doppa huvudet under vattnet och är klassens mönsterelev. Inte riktigt hans typiska beteende precis, men det är ju förstås himla kul att han gillar simskolan.

Annars har det regnat mycket i helgen. Jag kom från ett superregnigt Portugal till ett ännu regnigare LA. Och har bland många andra jetlag-dimmiga tankar bestämt att mycket högt upp på listan över härliga dofter är den av regn som möter doften av vedeldad brasa. Alltså. Det regnar ute. Det är kväll. Folk myser inne och tänder brasa. En går ut med vovven (eller öppnar fönstret på hotellrummet i Porto) och drar in dofterna från båda samtidigt. Otrolig känsla. Nu vill jag ha (eller göra ett eget!) doftljus som doftar exakt så.

På kvällen åkte Per till Austin (snart, snart, snart premiär för amerikanska Skam som Per producerar. MYCKET nyfiken på att se!), Remy slocknade tidigt framför teven och jag kutade till affären på hörnet och köpte glass. Och så slevade vi oss alldeles för mycket glass, jag och mina döttrar, och kollade på youtube-klipp på folk som ramlade eller klantade sig. Och det blev en väldigt fin söndagkväll.

Övrigt: annan mycket härlig doft! Var med Goldie i parken en sväng förut, där var det ett stort gäng som hade mig sig grillar och körde något slags party på gräset. Den doften är också svårslagen. Grillstråk som letar sig över en gräsmatta som det nyss regnat över. Kanske inte något som riktigt passar som doftljus dock?

Era bästa dofter? Säg! Hit me!

Dags för garderobsutmaning! Så här skriver Maja:

Jag har ett jobb där jag på förmiddagen kan sitta på golvet och måla med fingerfärg med 7-8 Kladdande 1-3 åringar. På eftermiddagen kan jag sitta i möten med vuxna, där jag behöver ge ett någorlunda propert intryck.

Det är HELT omöjligt att klä sig på ett sätt som tillåter det här. Tips?

Maja! Du har fel. Det här är INTE helt omöjligt! Jag tänker att vi måste börja med att hitta en megabekväm bas. Sköna jeans, mjuka toppar. Det kan ju vara hur basic som helst egentligen. Det viktiga är kanske att du kan kravla runt i småbarnshöjd och råka bli nersölad med fingerfärg utan att det är varken besvärligt eller besvärande. Kanske hittar du ett par snygga vintagejeans där lite färgfläckar ser ut som en del av designen? Eller så satsar du på ett par från Lindex sustainable kollektion som tas fram med mindre vatten än vanlig denim?

Till det har du en lika miljövänlig T-shirt och sköna inneskor eller ett par stilhöjande sneakers. Själv känner jag mig bara halvklädd utan personliga smycken till det, men det är ju en smaksak förstås. Är du kall har du kanske istället en tunn cashmere eller merino-ulltröja till jeansen som bas. När du sen ska bli ditt vuxnare jag slänger du över en oversized kavaj och blir inte bara välklädd utan också supertrendig. Det borde väl funka, non?

Fler garderobsutmaningar tas gärna emot för den som går och klurar på något knepigt kläddilemma!

Hörni, det här med dofter ett par inlägg ned är verkligen fantastiskt att läsa! Vartenda ett av era exempel tar mig tillbaka till fantastiska platser och minnen. Tack för det!

Idag får ni podd istället för text. I avsnitt 125 av Blankens Swanberg – det som heter Tend and befriend pratar vi om imponerande och inspirerande sätt att hantera konflikter och olika sätt att se på saker. Så häng med oss en kort stund vetja! Vi finns HÄR!

Och på tal om dofter: den där lite kladdiga doften och känslan av salivig liten napp-mun. Särskilt i kombination med liten kropp i pyjamas och hår som inte doftar parfymerat utan mer pudrigt och torrt. Det är ju en anledning att börja gråta bara av tanken på att han är tre och allt det snart är över.

Jag tror att det är för att jag inte riktigt kan eller vill ändra varken hus, familj eller jobb – som jag har så svårt att stå emot impulser att förändra mitt yttre och annat smått runt omkring mig. Älskar förändring. Älskar kicken i att känna mig lite ny. Samtidigt som jag när drömmar om att äntligen, äntligen bli en person som stannar och planar ut. Hittar hem till en drömfrisyr och har den resten av livet. Så var planen den här gången. Jag skulle spara ut håret. Jättelångt skulle det bli. Så där långt så att det är långt på riktigt, som jag aldrig lyckats spara till varken förr eller senare. Det var bestämt och nu skulle det äntligen hända. Men sen precis, precis när jag börjar närma mig målet så går det bara inte längre och jag bara måste klippa. Eller byta färg. Eller båda. Nåt!

Förstår inte varför jag så gärna vill vara en person som inte gör så, när det finns absolut ingenting i mig som signalerar att jag någonsin kommer början bete annorlunda?

Hörni! Ni vet hur det är med mig och födelsedagar va? Älskar skiten. Och har som regel att på födelsedagen får man bara tänka helt otroliga tankar om sig själv. Fullt pådrag med hybris och unn!

39 blev jag idag. Känns fine. Lite knepigt att det alltså ska bli 40 en fyller nästa år. Men men. Hellre det än att inte fylla alls liksom?

Remy är just nu mycket intresserad av födelsedagar och gallskrek först i 10 minuter över orättvisan i att det var min födelsedag och inte hans. Sen öppnade han alla mina paket och vips låg en massa saker helt blottade över sängen. Jag har tänkt så mycket på idag över min oändliga tacksamhet och tur. Tänk att jag får ha de här tre? Och en man jag älskar? Och en hund som har lite stinky andedräkt men som är underbar. Att jag får jobba med det jag gör. Bo som jag gör. Det är fint. Jag är lycklig. Och tacksam. Oerhört tacksam.

Eftersom födelsedagar är dagar man ska göra mer av det min vill och mindre av det man borde eller måste, pep jag till lokala piercarkvinnan och gjorde två hål i öronen. Har samma hål och samma örhängen på andra sidan sedan innan!

Sedan stack jag på shoppingtur. Var i min favoritbutik American Rag och köpte en jumpsuit, och sen i min andra favorit; second hand-butiken Wasteland i Studio city. Hittade en otrolig Proenza Schouler T-shirt för en spottstyver och ett par lackbrallor som slog alla rekord i snyggt.

Hem för att hämta barnen: Bonnie provade sina silverbrallor som hon ska ha när hon spelar med sitt band Earthquake (hon är trummis!) på söndag. Sedan gjorde hon färdigt (och jag hjälpte till med vad jag nu fick hjälpa till med) sin stora presentation av Frida Kahlo som hon har imorgon.

En del av arbetet var att skapa någonting kreativt på temat kring den person de valt att göra sitt arbete på. Bonnie gjorde ett självporträtt inspirerat av Frida Kahlos Thorn necklace-målning. Så fint tycker lella mamma-hjärtat.

Hörni det här med att fira födelsedag i dagarna tre – det visade sig passa mig alldeles utmärkt! Födelsedag i torsdags, följdes av en fredag när Per bokat in en ansiktsbehandling åt mig (förra årets födelsedagspresent som äntligen blev av!) på Beverly Hills hotel. Alltid härligt att bara hänga på denna ikoniska plats. Och ansiktsbehandling! Finns det någonting mer meditativt avslappnande?

Vi åt en lobster-burgare som var helt sinnesjukt god.

I sommar har vi varit gifta 10 år jag och Per. Det tycker jag känns både otroligt och nästan ofattbart. Att det gått så fort och varit så lätt är mer än jag vågat hoppas på att jag skulle få uppleva i en relation.

På lördagen var det dags för Kidchella – en stor musikfestival som barnens skola ordnar, där alla har gjort egna band och tränar för att uppträda. Bonnie trummor med sitt band Earthquake, låten de framförde var Scars to your beautiful.

Om ni vill umgås mer mer mig (vilket jag förutsätter att ni vill) så tycker jag dels att ni ska komma till Blankens butik som premiär-öppnar i Stockholm nästa vecka. Då kommer jag vara där och hänga och det kommer finnas massor med skor för den som vill shoppa! Och innan det hopps jag också att ni vill lyssna på veckans podd som spelades in från soffan i pyjamas, bakis och dan i morse!

HÄR lyssnar ni!

Ibland när inspirationen tryter och jag frågar er vad ni vill läsa om – så brukar ni – bland annat – säga att ni gillar att få en inblick vardagslivet i LA. Så här kommer det; en väldigt vanlig grej vi gör flera gånger i veckan. Parken! Vi hänger otroligt mycket i parken som ligger ett kvarter från vårt hus. Särskilt på eftermiddagarna är det mysigt, för då hänger hela vårt lilla samhälles hundägargäng där och det är sannerligen en brokig – men himla trevlig och kul – skara människor.

Vågade bara smygfota dem, men här sitter järngänget i sina campingstolar varje eftermiddag. Har med sig kaffe i termosar och tjötar om ditten och datten medan hundarna kutar runt och leker.

Goldie föredrar människor framför hundar, och brukar känna lika mycket skräck som försiktig nyfikenhet bland andra hundar. Men vi jobbar på saken! Idag sprang hon runt och busade med en annan vovve och verkade plötsligt väldigt trygg.

Och när det blir för läskigt får man krypa upp i favoritmatte Rios famn och ta igen sig lite. Rio älskar den här hunden så att det nästan är jobbigt för henne. All den tid hon lägger på att oroa sig för saker som potentiellt och med lire vild fantasi skulle kunna hända Goldie medan hon är i skolan alltså….

Rio och Remy busar. Bonnie läser. Jämt.

Och sen plötsligt blir alla sura och griniga och då gäller att snabbt ta sig hem och fixa middag så att det blir lugn och ro igen.

Det här med att vi är ute så mycket mer och gör småsaker som att hajka eller vara i parken tillsammans, är en fördel med hundlivet som jag innan trodde skulle bli den jobbiga biten. Mem oftast mår ju alla bra att vara ute en stund och röra på sig litegrann, så det har snarare istället blivit en enorm fördel med hundlivet!

Utan att hänga ut mig själv och min dåliga karaktär för mycket, kan jag avslöja att det finns en och annan skjortklänning i min garderob. Och nu tänker jag berätta för er varför det här ett sådant dunderplagg: Jag älskar kläder som går att använda på olika sätt och till mycket. Precis sådan är skjortklänningen. Den får mig att känna mig lite coolare än jag är, och lite mer välutrustad – rent garderobsmässigt då – än vad jag kanske också är. Skjortklänningen har du med en tunn polo under, eller kanske till och med något ännu varmare om det behövs. En fin cashmere? Över jeans eller tights. Eller så har du den hela sommaren och vad ingen vet är att du kanske är spritt språngande naken under? Jag tänker att bara det att så många kulturer klär sig i den här typen av plagg – stora, lösa, tygsjok – och det kan ju omöjligt vara en slump. Det går liksom att se ut och känna sig lite hur som helst där under – och sedan kan det utåt se hur fancy ut som helst. Ett litet trolleriplagg är vad det är!

Sedan hade jag en lite kortare kappa över och det tyckte jag funkade finfint faktiskt – annars är ju just den biten liten klurig – vilken typ av ytterplagg som passar över. En får helt enkelt prova sig fram!

Här kommer ett par fina varianter på skjortklänning. Nedan från Lindex.

Kära vänner och läsare! Nästa vecka är jag i Stockholm, måndag till onsdag mellan 12-19 har vi öppet Blankens nya lilla butik på Upplandsgatan 62 i Stockholm. Vi kommer ha massor av nyheter på plats, delar av barnskokollektionen som släpps på fredag kommer finnas där och så hoppas vi kunna fixa fram härliga goodie bags till er som handlar som ett litet fir för premiären av vår butik!

Så kom förbi vetja! Kom bara! Längtar efter att ses!

Blir helt fnissig när jag tänker på att jag ständigt och jämt ska envisas med att lägga upp matbilder när det väl nästan officiellt är så att ingen lyckas ta mindre aptitliga matbilder än jag? Ni får helt enkelt inte äta med ögonen, utan mer med tillförlit till eh, mina smaklökar?

Hur som helst vill jag hylla Brysselkålen lite kort. Inte bara för att den är extremt späckad med nyttigheter, utan också för att den kan ligga snällt i kylen i veckor, säkert längre, utan att bli dålig. Så den behöver i princip aldrig slängas. Jag som haft hemmakontor i snart 10 år gör brysselkål-lunch till mig själv orimligt ofta. För snabb att laga till är den också.

Min absoluta favorit är att skiva upp och sen steka den mjuk och blanda med getost och annat valfritt. Idag med rödlöksmarmelad! För den passar väldigt fint med lite sött också. Lite honung eller hackade dadlar när du steker i smör blir till exempel helt fantastiskt.

Brysselkålen är ju dessutom fylld med protein, och är ett perfekt alternativ till potatis. Och bra för oss som inte äter så mycket kött är den på det viset också. Har ni inte redan blivit ihop med brysselkålen är det dags att bli det nu.

Har börjat med en ny grej med barnen; att varje kväll innan se somnar lyfta fram något under dagen som jag tycker att de ska känna sig lite extra stolta över. Tänker att en sån liten övning kanske kan vara bra för att försöka skapa en bra grundsjälvkänsla. Hur som helst. Efter gårdagens flygning till Sverige; jag själv med de tre barnen, var det ovanligt lätt att ringa in de där grejerna. Mina barn har sina sidor, förstås. Som alla barn har. Och alla vuxna. Med det sagt: herre-gud vad bra de är på att resa. Det är som att de blir 10 år äldre allihop. Hjälper till med allt utan att jag behöver be om det. Gnäller inte. Har förståelse när jag blir stressad och små-irriterad. Sköter sig själva. Packar själva. Hjälper varandra. Har koll på sina prylar. Så otroligt imponerande faktiskt!

Med det sagt: vi är i Sverige! Hemma hos svärmor i Årsta ligger vi nedbäddade nu och det är som alltid så otroligt mysigt att vara hemma.

Barnen är förstås otroligt uppspelta över att det ligger lite snö kvar i Stockholm. Äntligen kan Remy köra sin lille ”snow plow” i riktig snö!

Rio skrapade ihop den isiga och slaskiga snön som fanns till en snögubbe. Hämtade till och med morötter och russin och gjorde den fin. Men liten. Tyckte det var så spännande med mössor och vantar och Remy som fick ha speciella ”varm-byxor” upplevde liksom något helt nytt.

Sedan åkte vi tunnelbana till min syrra och det var ju också helt otroligt maxat.

Mini-kusiner!

Mamma, styvpappa, systrar och kusiner. Och svensk pizza! Vilken söndag! Och sen våfflor ovanpå pizzan hemma hos svärmor när vi kom hem.

Det är verkligen märkligt och härligt på samma gång att se Sverige med distans, och att se Sverige ur barnens ögon, som också har någon slags konstant nykärsförhållande till sitt hemland. Vi pratar mycket om det. Att det faktiskt inte är så att en behöver välja utan att man faktiskt kan få höra hemma till flera platser. Det här lika mycket som Los Angeles kan vara hemma.