Hon har precis bytt skola och lämnat älskade vänner och lärare, och snart fyller hon sex. Detta kombinerat, en viktig händelse och en känslig ålder för en känslig människa – betyder att det där lilla huvudet är så proppfullt av känslor och tankar att det bubblar över. Särskilt på kvällstid när man ska sova. Hon vill absolut inte fylla sex, för då är man snart tio och sen tjugo och då är man vuxen och det är det värsta som kan hända en människa. Och i den där åldern är ungefär när man kommer på att det här med döden är en läskig grej. Så vi pratar och jag tröstar och vi pratar och jag tröstar. Och ibland behövs lite till. Igår bad jag henne tänka på en plats där hon känner sig trygg. Ett mysigt ställe hon kan se framför sig och somna till. Ville ju inte precis föreslå något men tänkte att det ju vore himla kul om hon till exempel valde sommarstugan? Eller hemma hos farmor kanske? Eller de gångerna hon fortfarande somnar i min famn. Hon funderade tyst en stund och såg plötsligt lycklig och lugn ut. Jag kunde förstås inte låta bli att fråga vilket stället var? Hennes tryggaste bästa plats och happy place.
Halvvägs in i sömnen mumlade hon: Skövde… Skövde baaaaad-huuus. (Vårt-dusch-stället? Frågade jag okänsligt)
Vi är på så sjukt olika ställen i livet alltså, hon och jag.