Jag njuter. Jag vet inte hur länge jag fantiserat om att skaffa sommarställe i Skaraborg som är trakten jag kommer ifrån. Så länge jag kan minnas tror jag. Men av olika anledningar har det inte blivit av. För att jag prioriterat att resa på somrarna. För att jag inte haft råd. För att rätt hus inte dykt upp. För att jag inte riktigt vetat vad jag velat ha. Och ibland vet man ju inte det förrän det finns framför en. Och ibland behöver omständigheterna klaffa för att något man väntat på äntligen ska hända.
Skaraborg och inte minst Kinnekulle är så otroligt vackert för mig. Men så kommer jag ju härifrån och är förstås färgad av någon slags lokalpatriotism (även om jag tror väldigt få skulle kunna ha någon annan åsikt om just Kinnekulle. Det vi brukar kalla ”schlätta” måste man kanske vara infödd västgöte för att se skönheten i) – och nu när jag går runt här och donar och packar upp lådor och börjar känna mig hemma i en söt liten sportstuga från 70-talet, bara en kort promenad från Väner-stranden – är det nästan så att jag får nypa mig i armen. Min kusin köpte en tomt här för något år sedan, och när han berättade för min pappa att grannhuset stod tomt och övergivet sedan nästan ett decennium, tänkte pappa på oss och tipsade om att jag skulle åka och kolla på huset. Det var helt klart lämnat lite åt sitt öde, men på det stora hela fint och mysigt. Så pappa snokade upp ägaren och gjorde ett tålamodsprövande hästjobb med att ordna så att vi till slut kunde få slå till.
Jag är helt säker på att både barnen och jag kommer tröttna och få panik i det här lilla huset när det regnat i tre veckor och vi gjort allt som går att göra här i krokarna. Och för vi det är väl inte det hela världen, då får vi öva på det de vuxna sa till oss när vi var små: ”att man måste kunna ha tråkigt också”. Alldeles oavsett är jag så fruktansvärt lycklig över att få uppleva det här som jag liksom väntat på så länge. Och säkert också att jag uppskattar det lite extra mycket, för att det är hemma och jag vanligtvis är så långt borta. För att det nästan känns lite exotiskt och spännande och så långt från hur den övriga vardagen ser ut just nu.