Någon önskade fler bilder från nya huset – och det är klart att jag vill bjussa på, det är bara det att det är så mycket kvar att fixa med. Badrummet saknar en stor spegel och vettiga krokar att hänga handdukar och annat på, barnens rum är mest stora röriga områden än så länge (men jobbar på saken!), vårt sovrum flyttade vi äntligen in i för bara någon dag sedan, vettig el och belysning i taket fick vi först förra veckan – och vardagsrummet med den enorma inkaklade (ljusrosa kakel, inte svinlätt att matcha ihop med resten av huset) är ett fullkomligt oklart område än så länge.
Men det är så det ska och måste vara. Det tar tid att hitta hem i ett hus, kanske alldeles särskilt när det är nyrenoverat eller nybyggt och liksom har en ny karaktär som ska tas hänsyn till. Men här kommer i alla fall fler bilder på kök och på matrummet som hänger ihop med vårt innerum ute – altanen mot baksidan av huset som är så mysig att man smäller av.
Det här rummet är så mysigt alltså. Luftigt och ljust men murrigt hemtrevligt och tryggt på samma gång. Takhöjden och takfönstren gör förstås sitt men också verandan precis utanför och poolen som göms innanför en säkert fyra meter hög häck av murgröna. Man känner sig ombonad här.
Och köket som alltså sitter ihop med rummet ovan är jag alldeles förskräckligt nöjd med. Jag tycker att det passar så bra ihop med husets lite fjällstugiga själ – på ett modernt vis. Och den grågröna färgen på köksön är så varm och fin och neutral, men ändå där liksom. Det låter kanske alldeles förfärligt proppmätt förnöjt här, men ni vet hur det är när man flyttar till nytt och är så där nyförälskad va?
Enorm öppen spis till vänster och köket rakt fram (samt dammsugare till höger i bild ser jag nu. Aja)
Och här har vi sorgebarnet. Nädå. Men vardagsrummet som bara varit avställningsyta för uppackade saker, mycket mer har vi inte ens hunnit börja tänka på den här delen av huset än. Men någon slags inbygd bokhylla behöver vi. Och nya soffor (lex: Vita soffor som faktiskt används är snygga skitkort tid i sällskap av tre barn).
Så här såg rummet ut innan. Inte så farligt, tänker kanske någon. Jaha men det var kanske innan ni visste exakt hur mycket damm gardiner som inte bytts ut på 60 år samlat på sig? Eller hur den där mattan slog rekord i ohygienisk-het samt popcorntakets förmodade nivå av asbest. Vi tog bort innertaket, spegelväggarna, öppnade upp mot det andra stora rummet och köket och lade in trägolv samt hivade ut gardiner. Den där inomhusplanteringen hade kanske varit kul att spara, om det inte var för att den var rutten samt konstigt placerad. Men den stora rosa spisen är kvar! Det ska nog bli ordning på det här rummet också så småningom!
