I helgen firar man mors dag i USA, igår kom Rio hem med en fin liten grej hon gjort i skolan. Blir rörd över att hon känner sig älskad och känner mig bättre än jag tror. Också tacksam över att hon drog av några år på min ålder. Något tveksam till hur lärarna ska uppfatta mig efter punkten om vad som får mig att skratta dock?
Det här att jag skrattar när lillebrorsan gråter, är det så alltså? Så ond morsa alltså.