Läste precis på min kära väninna Peppes blogg om fem saker hon och hennes man Maggie oftast bråkar om. Det lät som att de har det bra. Som att om det värsta man tjafsar om är en tomatsås så ska man high fiva och vara nöjda.
Hemma hos oss bråkas det faktiskt inte så ofta. Bara vi är minsta lilla oense blir barnen helt hyper på-tårna och säger att vi ska ”sluuuuuta tjappsa” och då säger vi att vi ”bråååkar ju inte, vi bara diskuterar”. Nolltolerans från barnens sida alltså på något annat än mild attityd. Det gör ju åtminstone att eventuella bråk hålls väldigt stillsamma.
Jag brukar tänka att jag nog aldrig älskar Per mer än när vi bråkar. Det är kanske inte helt sant, men snudd på. Dels för att han är bra på att bråka, han gör det sansat och snyggt men ändå känslosamt och äkta. Men också för att jag ofta lär mig ett och annat av och om honom i ett rejält bråk. Och sen är det ju alltid så väldigt fint när han till slut inser hur himla dum han varit (ja för så vill man ju helst att det slutar) och kommer och pussar mig i nacken och säger förlåt att jag var dum (fastän det likaväl var jag som var idioten så är han den som är bäst på att break the ice så att säga, och det uppskattar jag!).
Hur som helst:
Vi bråkar om:
Tid. En av oss har väldigt lite respekt för tid. Det är inte jag. Så, ja, ni får gissa vem tidsoptimisten kan vara helt enkelt. Detta i kombination med en extremt lång startsträcka på morgonen kan vissa dagar få mig att koka över totalt.
Slarv – Per borde nog bli mer irriterad på mig än han visar över alla borttappade bilnycklar, köksluckor på vid gavel och en bil som liknar en soptipp på insidan.
Disk – och jag borde bli mer irriterad än jag visar över det faktum att han verkar tro att disk kan förflytta sig för egna ben från diskhon till diskmaskinen.
Administrativ ordning – här har vi ett klassiskt Blankens-bråk. Viktiga papper kan jag bara inte hantera. All post som kommer till mig hamnar (i bästa fall) oöppnat i en hög (och jag skyller alltid att det faktum att jag lagar all – etthundra procent av familjens mat + sköter ALL handling gör att jag helt inte hinner med några gamla papper). Per däremot gillar ordning och reda i vår kontorsdel och har allt ordnat enligt olika system. Som han byter ut stup i kvarten. Först är det hängmappar, sen pärmar, sen har vi det digitalt i Dropbox för att sen återigen gå tillbaks till hängmappar. Detta velande gör mig fullkomligt galen! Om jag någon gång ska ha en chans att komma in i något av de här systemen måste de ju vara mer än två månader. Ni hör! Jag eldar upp mig bara jag tänker på det! Grrrrr -hängmappssystemsirritationen!
Bekräftelse – här har vi en annan klassiker: man ångar på med dagarna och livet och glömmer att se allt det fina den andra gör för familjen och för varandra. Och så känner man sig osedd och ledsen och så börjar man kanske tjafsa om något annat dumt men kommer snabbt fram till att om vi bara inte glömde av den där tacksamheten som vi borde visa varandra oftare så skulle vi kanske aldrig behövt dumtjafsa.
Hur som helst: snart har vi varit gifta i 8 år och jag har aldrig faktiskt ens för en sekund sedan ögonblicket när han friade (och inte då heller alltså, fastän vi vara varit ihop fyra månader) tvivlat på honom eller oss. Det är en ofattbar lycka att leva med en person man älskar.
