Jag älskar platsen vi bor på. Huset och området år magiskt och jag känner mig så enormt lyckligt lottad som fått leva på den här platsen i snart år. En av dagens bästa stunder är att kliva upp på morgonen, göra en kopp kaffe (ni som känner mig och mitt kaffedrickande vet att det egentligen mest bara är iden om kaffet i ett sånt här läge som jag gillar) och njuta av soluppgången. Som ser helt olika ut varje morgon. Ibland är det glasklart och man ser havet till väster och de snöklädda bergen i öster. Andra gånger år det färgsprakande, andra gånger händer det att vi befinner oss ovan molnen.
Nu ska vi snart flytta. Till ett i och för sig rätt coolt hus men på platt mark i en helt vanlig förort. Det kan man ju se som ett nedbyte om man vill, och rent utsiktsmässigt är det tveklöst så – men å andra sidan; känslan av att ha sitt eget ställe (huset vi bor i nu hyr vi alltså) och en lite långsiktigare plan är för mig helt nödvändig just nu. Hela min själ längtar efter och behöver landa. På en plats som är min egen och som är på riktigt.
Men gud vad jag kommer sakna detta. Huset. Utsikten. Lugnet här uppe. Jag tänker att jag ska printa våra finaste bilder från tiden här och rama in på väggen och alltid ha med oss vart vi än bor. För den här platsen kommer alltid vara en del av våra liv, det är fint och tröstande i separationsångesten att tänka på.