Här kommer en murrig bild och en kort recap av en skön dag. En sån där dag som jag uppskattar så enormt mycket, särskilt de dagar när jag spenderar alldeles för mycket tid över att fundera på hur jag kunde känna mig själv så dåligt att jag mot bättre vetande startade en hel business. Har jag verkligen nerver som räcker för att klara entreprenörsskapet? Och så finns det dagar med alldeles för mycket på agendan, och ingen annan är jag som kan lösa. Båda ovanstående är i och för sig också ganska härliga känslor, men krävande, om ni fattar. Men så kommer dagar som denna. När man har syrran i stan och en rätt så ren agenda. Började förmiddagen med ett besök hos Jeremiah, min frisör. Var där för bara två veckor sedan, men blev inte helt nöjd med klippet. Jag ville ha en spikrak page, men fick i stället en bob med lite längre i nacken. Det såg jag redan när jag var där och klippte mig, men jag är tyvärr inte typen som kan vara ärlig med sånt där utan säger ”underbart! Toppen! Tack” och går hem och retar ihjäl mig över att det inte blev som jag ville. Nu har jag dock samlat mod i två veckor och gick tillbaka, överkompenserade frisyrkritiken med att vara extremt social och munter. Aja. Nya frisyren blev mycket bättre. Ska försöka vara ärlig från början nästa gång.
Efter klippet gick jag och syrran och tränade. Sedan stack jag och fixade nya fransar. Ingen massage i hela världen är lika avkopplande som att ligga en timma på en skön brits medan någon duttar på ens ögonlock. Jag är sämst i hela världen på tupplurar. Men när Shigeru fixar mina fransar händer det att jag slumrar till. Så också idag.
Sedan vidare mot nästa äventyr: mot huset vi håller på att köpa. Träffade en målare och vår mäklare och gick igenom de sista detaljerna innan allt ska vara klart. Om inget oväntat händer kan vi flytta in i slutet av april: men först ett ganska så omfattande renoveringsjobb som jag tänker kan bli en spännande följetong här i bloggen.
Nu var det dags att hämta barnen i skolan och sedan hem till Remy och min syster. Vi donade med läxor och något slags ljusprojekt där vi skulle smälta samman ljus och kritor till nya, eh… ljus – som DIY-entusiasten Bonnie drog igång. När vi började bli hungriga knallade vi ner till vår lokala restaurant, som också råkar vara en av LAs trevligaste: Pace. Där dricker man ett glas Chardonnay och äter pizzan Neptunes pie som är något så magiskt som pizza med rökt lax, citron, créme fraiche och kapris. Så jävla gott så man smäller av.
Och nu, efter en dag när jag bara njutit och lyxat, känner jag mig trött på ett väldigt matt vis, på ett sånt där sätt som brukar flagga för en bra natts sömn. Håll tummarna!