I fredags var vi på 45-årsfest – hemmapartaj med inslag som middag, rundpingis och hotshots. Bland annat.
Ibland tänker jag på att jag gillar bakfyllan nästan lika mycket som jag gillar festen. För en människa som inte sällan har kanske ett lite för högt tempo och inte precis är nån wizzard på mindfulness – så är det här att vara lagom mosig dagen efter (vilket förstås hänger ihop med att inte dricka för mycket dagen innan samt kräver noggranna förberedelser med vätskeersättning både före och efter alkoholintag) nyckeln alltså. När jag vet att jag ska ut tänker jag alltid på att se det som ett dygnspaket. Först kommer festen, sen kommer den underbara bakisdagen när jag för ovanlighetens skulle är totalt befriad från alla slags känslor av stress och måsten. Igår kom jag inte ur pyjamasen på hela dagen, och eftersom Remy dessutom är praktiskt febrig (ni vet så där så att han bara vill ligga i famnen och blinka försiktigt) klämde vi nog tillsammans 4-5 avsnitt av The Mindy Project på raken. Och barnen älskar att vara hemma och göra ingenting. Ingen helg är bättre för dem än när vi inte lämnat huset på 48 timmar. Själsligt lugn för alla, tack för det Pernilla, och grattis igen på din dag!