Det var ett kaosgäng på tre barn, två hundar och två utmattade föräldrar samt 11 resväskor i olika storlekar som checkade in på flygplatsen i Los Angeles i lördags. När vi landade stod min syster och systerdotter med banderoll och överraskade oss – precis som på film! De tyckte att vi måste få känna oss rejält välkomna när det varit så jobbigt att säga hejdå, och hade åkt i smyg ända från Karlstad. Det var bland det finaste jag varit med om! Att få krama henne där på Arlanda – och det kändes verkligen precis så. Som att vi var välkomna och efterlängtade. En så otroligt härlig känsla att landa i.
På tal om kramar – något jag tänkt mycket på de senaste dagarna är hur otroligt fint det är att krama andra människor. Inte en sån där snabb-kram, utan en riktig, gosig lång-kram. Har kramat så många som jag inte brukar krama i hejdå-andet och tänkt på hur mycket känslor, kärlek och värme det finns i en bra kram. Kramade vår hantverkare Carlos! Det var urmysigt. Bonnies kompis Olivias mamma Q och jag kramades och grät tillsammans länge. Det var tryggt och fint. Min gamla granne Amie som jag tycker så mycket om – i den hejdåkramen kändes det verkligen att vi kommer fortsätta hålla kontakten länge. Så! Riktig-kramas mer! Det tänker jag göra.
Övrigt: herreminlillejävel vad jag är jetlaggad idag. Kl 3 i natt var två hundar och tre ungar uppe och studsade och tyckte det var dags att gå upp. Sen kunde ingen somna om. Aja.