Usch. Idag kom det. Det där som liksom legat och pyrt och som jag givetvis visste skulle smälla till. Och på ett sätt är det ju bra att det gör det. För det betyder ju att alla känslor ges utrymme och att vi har haft det bra. Men sorgen över att vi faktiskt ska lämna alla de här människorna som blivit så viktiga och självklara delar av vårt liv. Det är inte lätt just nu. Barnen gråter. Jag gråter. Usch. Hejdåfester i skolan och med kompisar. Och imorgon fortsätter det på samma tema.
Samtidigt! Och det är det som är det kluriga, inte minst för Bonnie och Rio – så ser vi ju fram emot att komma hem. Till familjen och till vårt hemland. Det växlar liksom. Och så kommer det väl vara ett bra tag. Aja. Kunde inte få ur mig så mycket mer än att dela det här känsloläget idag. Det är okej va?