Kan vi diskutera en sak? Det handlar om reklamationer. Så här: I  min bransch och i alla branscher, så går saker sönder. Det är ju tråkigt, men det händer. Ibland kan det ha att göra med en dålig konstruktion, ibland med slarv vid tillverkning. Allt det här är helt normalt och en del av produktion, allt blir inte alltid så perfekt som man kanske önskat.

Men sen finns det en liten gråzon, och det är den jag skulle vilja höra era tankar kring, för det här är något som är ett stort problem för ett mindre företag som mitt, ur flera perspektiv; tid, ekonomi och inte minst hållbarhet. Ibland kan jag uppfatta det som att kunder har helt orimliga krav på produkter. Vi får in reklamationer för att en liten tråd sticker ut, för att en sko har en minimal nyans skillnad i lädret, för att kunden uppfattar att skon känns ”konstig”, för att en fog i en sula släppt och skapat ett millimeterstort glapp; saker som har noll påverkan på funktion och egentligen heller inte utseende och som -om vi ska vara ärliga – ändå kanske hade dykt upp efter en dags användning, alla fall det där med nyans skillnad eller ett läder med något veck. Det är inte sällan vi får in returer där det är omöjligt att se eller känna ”felet” utan man endast kan veta det utifrån kundens redogörelse, kanske att denna granskat läderytan med lupp?

Jag kan å ena sidan fullt hålla med om rättigheten att kunna reklamera, så ska man så klart ha rätt att göra! Alla gånger! Men, kaaaan det inte också ligga ett litet litet kundansvar i att förstå att så länge det inte är formgjuten plast som säljs, utan produkter som tillverkas av mänskliga händer, så blir det också små spår av det, att mänskliga händer varit där, så att säga. Att ett ekoläder har små rynkor eller något ojämn struktur kanske kan kännas värt det, med tanke på att du slipper plaster och tungmetaller? Det blir så enormt ohållbart när det skapas mindre lagar av nästan helt felfria skor, det påverkar också priserna negativt och det tar SÅ mycket tid att hantera.

Skulle man fingranska varenda sko, väska, plagg eller möbel kan den som vill säkert hitta något att anmärka på i många fall, men varför vill man vara så nitisk? Är som ni kanske hör själv inte typen. Obs! Att det alltså som sagt inte handlar om uppenbara brister, utan ”fel” som knappt är synliga eller ändå uppkommer vid användning som känns, ja, lite onödig, och där jag tänker att vi kunder kanske måste lära oss att manage våra expectations och att det kanske till och med kan kännas lite fint att se en tråd som sticker ut, för att det påminner oss om människan som gjort skon? Och kanske att vi kan klippa den lilla tråden själva så var problemet ur världen? Skon ovan är ett solklart fall som vi godkände förstås. Men skon är ju fullt duglig i övrigt, så vad gör vi med den nu?

Är mycket intresserad av att höra era tankar och synpunkter kring detta och har ett öppet sinne och full förståelse att man funkar olika här. Men dela gärna med er! Hur tänker ni kring varor och reklamationer?

Nu dyker vi ned i mobilbilderna från helgen, precis som vanligt på söndagar.

Fredag i stallet med Rio, och den här gången också en helt liten bänk med kompisar som var med som stöd och pepp och coachning för mig hästen Fia. De senaste veckorna har låst sig så i ridningen och jag har varit så rädd och det här hästen märkt och allt har utvecklat sig i en deppig spiral åt fel håll. Men med coachning på plats gick det så mycket bättre och jag kunde åka från stallet och känna mig så nöjd och glad kring ridningen för första gången på veckor.

idol-säsongen är över, och det betyder att Per var hemma och inte på jobbet för första gången en fredag sedan september. Det firade vi med hämtmat, brasa och Christmas Chronicles framför tvn i gillestugan. Oerhört mysigt! Vi avslutade med två avsnitt av The Crown och vaggades fint in i vad som skulle bli en fortsatt rätt slö helg. Ja, var annars nu för tiden förresten?

På lördagen följde Rio med mig in till Blankens kontor och Womancave, några kunder ville komma förbi och prova skor och jag hade ändå lite jobb att göra. Så vi var där några timmar; hon och jag. Lyssnade på julmusik, Rio hängde lyckligt på sin telefon som just hittats efter att ha varit borttappad någon vecka, vi åt popcorn och hade det faktiskt helt otroligt bra. Sedan åt vi glass på Ben & Jerrys och jag blev påmind om det där otroligt härliga med att umgås med bara en unge i taget. Behöver ju inte vara så stort eller mycket egentligen. Men lite kravlös tid på tu man hand då och då är fint. Inget nytt me det, men den där lilla stunden påminde mig!

Även om jag stundtals absolut känner en viss melankoli över att småbarnsåren liksom är över, och mina ungar klarar så mycket själva, så ligger sådana här stunder i andra vågskålen. Att som när vi kom hem kunna krypa ner i sängen och läsa en bok? Också –  om man nu ska vara lite positivt lagd – så glad att vädret ute just nu verkligen manar till all denna vila och stanna inne. Och coronan då förstås. Gör ju sitt till.
På kvällen ville jag helst egentligen göra en repris på fredagen; men Per körde något slags hundvalpsögontrick och lurade med mig ner i källaren/hobbyrummet/pingisrummet. Den del av huset ditt renoveringen inte helt nått än. Nu ville han att vi skulle sätta upp tavelväggar med familjefoton och andra bilder som betyder mycket, så att vi kan ägna julen åt pingis i det inredda rummet. Så Per spikade och skruvade. Jag satt i en stol med ett glas vin och sa; upp, upp, lite till, vääääänster; STOPP, lite till PERFEKT!

Blev så uppslukade av hobbyrumsfixet att vi inte orkade laga mat, utan det blev småätning till middag. Vilket verkligen inte är ett dumt alternativ. Lite chips, lite oliver, lite kapris, och så detta – hummus på gråärter med morotsstavar till.

På söndagen kikade jag in på Sportbytarboden i Enebyberg. Så himla bra ställe! Bara massor av begagnade sportsaker till superpriser och jag slog till på skidor till alla tre ungarna.

Ridsaker hade de också!

På kvällen kom min syster med familj förbi, och vi firade tredje advent med ännu mer brasa, gröt, vörtbröd, julmust, skinkmacka och saffranslängd. Och så fixade barnen det absolut gulligaste lilla Lucia-tåget vi sett!
Ikväll blir det jobb till sent, men sen vill jag verkligen försöka dra ner på lite tempo dem här veckan och sen kliva in i någon slags still jullov efter det. Drömma går ju?

Den här låten och videon för Cancerfondens julkampanj är ju så oerhört vacker och gripande, tror att jag för alltid kommer att förknippa den med slutet av det här året, eftersom ju texten om saknad och närhet också på många sätt hänger ihop med det här året och Corona-livet. Jag har lagt in den på min jul-spellista, och det är en riktigt fin liten lista som puttrat på sig och vuxit under många år, men nu känner jag ändå att den verkligen är redo för lite fler nya härliga låtar – vilka tycker du borde vara med? Tipsa gärna nedan! HÄR finns spellistan!

Kände mig fin i detta härom dagen! Har letat intensivt efter en perfekt jeanskjol. Oklart vad jag ville ha egentligen, men en jeanskjol som skulle gå att använda i vardagen och inte bara på sommaren. Hittade den perfekta begagnad på Vestiare, en vintage Alberta Ferretti, men tyvärr var den i tightaste laget. Det var dock inga som helst problem för den oerhörda duktiga skräddaren vi har i Täby Centrum. Hon kom på att vi kunde ta av en bit på längden och lägga in som en kil mitt bak, och plötsligt passade den perfekt!

Tröjan är också köpt begagnad köpt genom Vestiare. Från ett favoritmärke, Italienska Barena Venezia, som vanligtvis är så otroligt plågsamt dyrt, men som med lite tur går att fynda här!

Bootsen heter The Jill och är i kromfritt läder, från europeiska garverier. Visste ni att alla våra fabriker drivs på förnyelsebar energi, en faktor som har en enorm påverkan på utsläppsmängden hos ett företag. Och också något vi borde kunna fråga och kräva av storföretag som Hm? Vad drivs deras fabriker på? Kol? Eller förnyelsebart? Om det finns utrymme för förbättring här lovar jag att det kommer hända om bara vi kunder efterfrågar det!

Kollar på The Crown just nu, sent om sider, och blir som vanligt när jag sugs in i en sån snygg serie så oerhört inspirerad av favoritkaraktärerna. Som Elizabeth! Är på säsong 2, och bara älskar hennes looks när hon är på landsbygden i gummistövlar, trenchcoat och sjalett.

Nu är detta inte en sjalett men en anna trevlig sak om huvud och hals: För flera år sedan höll jag på som en dåre att ta fram vad vi kallade en fuskpolo. Ni vet en sån man hade när man var liten, en polo som man trädde över huvudet och som värmde bröstet. Blankens sålde stickat ett tag, och jag tänkte att en sådan ju verkligen hade varit lösningen på vintrar som kräver något varmt om halsen, men kanske inte nödvändigtvis en hel tröja under. Och halsduk är ju så bökigt? Vi fick aldrig fram någon bra, de blev för små och för dyra och till slut gav jag upp. Och ungefär i samma veva började Arket sälja sina fuskpolos i olika varianter, och så är det ju, en bra ide är man sällan ensam om att ha. Härom dagen haffade jag hur som helst denna! En krage med luva att ha under jackan. Eller över. Kul detalj och varmt och skönt – perfekt kombination! Hittade den på Arket – som också har denna fantastiska sak på samma tema; En stickad krage med luva. Så underbar! (reklamlänk via Apprl)

När jag var på Höstfestival med träning, sova ute och yin yoga på schemat i oktober, läste Erika, som anordnade helgen, om vila ur en bok, och varje gång hon sa ordet vila blev jag tårögd och anstormad av plötsliga känslor. Vila. Något jag genom tidigare år med sömnbrist och ett Corona-år när jag levlat på mentalt krisläge nivå för att hålla mitt företag vid liv, genom småbarnsår, och USA-år när Per jobbade mycket och jag hade mer ansvar för barn och hem än jag egentligen kanske var rustad för – hela tiden undermedvetet längtat till men knappt vågat drömma om. Jag märkte att det var ett laddat ord för mig, vila. Det kändes så fint och så ouppnåeligt där och då. Men sedan dess har tänkt på och lärt mig att vila behöver ha en mycket större prio i mitt liv, än jag fattat. Att inte hela tiden driva framåt, utan vara still emellanåt. Så det är vad jag ägnat mig åt i julen! Jag både kunde och borde jobbat mer veckan innan jul, men gud vad jag längtade efter och behövde släppa taget lite. Så då gjorde jag det. Nöjde mig och började varva ner.

Och här kommer lite bilder från mobilen och den senaste lata, lediga veckan! Som ett söndagsinlägg på en fredag (eller är det lördag? Har helt tappat tiden)

Förra helgen åkte vi till stugan och firade Remy som fyllde 6 år. Mormor och morfar och moster, kusiner, grannar och lite övrig släkt dök upp vårt utomhuskalas och jag tänkte att Corona eller ej, utomhuskalas är ju hur bra som helst! Plats för alla och en perfekt anledning att komma ut en sväng, hänga runt en brasa, spela lite fotboll och ha det megamysigt bara.

Vi har varit hundvakter till ytterligare en vovve den här veckan, kompisar från LA som flyttat till Sverige och just precis idag faktiskt fick en efterlängtad liten bebis, sitt första barn. Det har varit så underbart att via sms få uppdateringar om värkar, fram och tillbaka till BB, alla känslor och det där att få se och hålla sin bebis den första gången. Och lilla Benji har varit hos oss under tiden! Och idag när bebisen äntligen kom singlade stora snöflingor ned utanför fönstret. Fatta vad romantiskt? Vara i ett nytt land, få sitt första barn på julen samtidigt som den första snön singlar vackert?

Hemma har vi julat på till 100 %! Ätit gröt och skinkmacka till middag, hivat i oss julmust och spelat julmusik dygnet runt. På många sätt har det på något märkligt vis varit den bäst december och jul på många år? Kanske för att allt yttre varit så skakigt; att myset hemma kännas så extra tryggt och varmt?

Nästa nedslag i mobilbilderna från den gångna veckan:

Julafton! Förra året var vi säkert 15 personer i huset som firade jul. I år var vi färre, förstås. Vår lilla familj, och Pers mamma. Och så tomten som kom förbi!

Övrig familj firade vi med så här, ungefär halva tiden gick åt till att förklara för mamma och Thomas hur man vänder på kameran. Lite klurigt att hitta rätt julkänsla när man pratar med en bordsskiva, men också classsic kul, och gullig generations-grej att det alltid ska gå åt en rejäl skiva tid åt tekniken.

Julaftonskvällen rundades av med en promenad i familjen under det första snöfallet och stora tjocka flingor som landade i barnens ansikten, och det var alldeles underbart!
På juldagen kom min syster med familj förbi, och på kvällen gav vi oss ut med pulkor och snowracers till vår närmsta och helt otroligt bra pulkabacke. Kastade oss utför och det är ju verkligen exakt lika kul för alla åldrar att leka i snön.

Vad jag egentligen vill säga med denna lilla incheckning, är att det är härligt att vara lite ledig, och att jag hoppas att ni får chansen att varva ner och samma kraft också. God jul till er alla, ni är BÄST och jag uppskattar så att ni hänger här med mig!

Piper in här igen från en skön julledighet. Vi har varit i Åre en vecka, att åka dit var inte en självklart beslut ska sägas. Vi bokade resan för över ett halvår sedan, när prognoserna för hösten såg helt annorlunda ut, och när det sedan närmade sig gick vistelsen inte att boka av och efter många diskussioner blev det så. Är ju inte precis svart eller vitt som gäller nu (eller någonsin?) – men allt det här kan man ju givetvis diskutera! Något jag ärligt talat helst slipper, jag förutsätter att vi alla tar ansvar här, oftast mer ibland med något avsteg.

Hur som var jag helt skräckslagen inför tanken på att någon skulle slå sig i skidbacken; och belasta vården med onödiga benbrott – så vi tog det verkligen superlugnt. Hängde på hotellrummet och i snön, åkte lite skidor i de allra flackaste backarna. Och så var vi utomhus! Massor! Och snön var fluffig, minusgraderna bet och snöflingorna mjuka.

Så sagolikt vackert!

Det här året var också första gången vi kunde åka skidor alla tillsammans. Utan rep och att stå böjd som en banan över ett litet barn i backen, stilla och fint kunde vi susa nedför de gröna och blå backarna. Så underbart! Och i övrigt måste jag säga att man i Åre tog alla slags restriktioner på största möjliga allvar. Fyra personer vid borden-regeln gällde också för oss som familj när vi åt middag och lunch. Vi fick sitta vid olika bord (men kunde sedan gå upp och dela hotellrum enligt en lite haltande logik, men man för förstås ha full förståelse för snabba beslut utan hänsyn till alla detaljer just nu!)

Barnen är lediga en vecka till, jag börjar jobba lite smått imorgon och går på halvfart i veckan, för att växla upp och köra igång igen nästa vecka. Har varit så otroligt skönt att vara ledig, och är kanske inte helt redo att kliva ur vilan än egentligen, men energin brukar ju tack och liv ändå alltid dyka upp till slut.

Gott nytt år på er kära vänner!

Har ni tankar om vad ni vill läsa mer om, eller gillar lite extra mycket här i bloggen får ni gärna dela med er! Jag håller gärna inläggen breda och intressanta för så många som möjligt, och ibland kan det vara svårt att hitta inspirationen där. Så vill ni ge mig lite feedback och Peppe inför ett nytt och bra (bättre!) bloggår så lyssnar jag tacksamt!

Något som fått ta betydligt mer tid än vanligt under helgerna den här hösten är matlagning.

Idag har vi hängt i köket en större del av dagen. Rio gjorde en helt fantastisk grön ärtsoppa, och jag en gryta på gamla grönsaksstumpar, bönor och tomater, som jag tänker ska ner i en vegetarisk lasagne senare i kväll. Och gör man då egna lasagneplattor av hemmagjord pastadeg så har man ju slagit ihjäl ännu lite mer tid! Och fått en ännu godare lasagne på köpet.

Men poängen: att ha så stora barn att man kan laga mat i köket sida vid sida. Pirrade till av lycka i den lilla stunden nyss!

Och helt enligt min matbildstradition får ni nu en oerhört ostajlad bild på grytan.

Ni som kan detta, och kan detta bättre än mig får gärna lägga till kommentarer och utveckla doughnuten nedan. Jag tänkte bara superkort ge lite förståelse för skillnaden mellan klimat och hållbarhet. Sustainibility. När det gäller hållbarhet brukar man prata om The Doughnut. Den innehåller ett gäng tårtbitar, som jämställdhet, fred, biologisk mångfald, utbildning – och klimatet för att nämna några exempel. Helst ska balans råda samtliga, bitarna ska varken sticka innanför eller utanför doughnutens ramar som visar på underskott och överskott. Den här bilden förklarar det bra!

Därför kan hållbarhetsarbete vara så mycket och behöver inte alltid vara direkt kopplat till klimatet – för allt hänger ihop!

Jag bestämde mig förra året för att varje dag fatta ett hållbart beslut. Göra det som kanske ibland kräver lite mer, men som också tar oss framåt. Det kan vara allt från att se över sitt elbolag, att strunta i att köpa en produkt som kanske inte håller sig inom doughnutens ramar, att köpa julklappar begagnat, att cykla, att handla ekologiskt eller vad det nu kan vara, nedless possibilites! Det betyder inte att man inte andra dagar av olika skäl kanske behöver fatta ett mindre hållbart beslut också, men det betyder ändå på det stora hela att det egna livet med tiden tar små och mer hållbara kliv framåt.

Gårdagens hållbara gärning: jag och Rio länsade motorvägsunderfarten på en massa sprayflaskor som låg och läckte, och sen tog Per som ändå skulle till ÅVC med dem och sorterade som det miljöfarliga avfall det är. Det var faktiskt Rios initiativ – att barnen blir engagerade i frågan är ju en härlig bonus som de tar med sig in i framtiden tänker jag!

 

Herregud vad jag är dagvill? Det blev plötsligt måndag och jag fattar knappt vad som hänt? Drygt tre veckor sedan barnen var i skolan och det är verkligen hög tid att växla upp till normalt tempo här hemma. Även om jag faktiskt inte är helt sugen. Men idag åkte granen ut och imorgon börjar skolan, så det är väl ingenting att streta emot?

På söndagarna brukar jag posta mobilbilder från helgen som gått, en liten ned-dimp i vardagen, nu blev det visst idag det händer i stället, men vem bryr sig, som Remy brukar säga.

Vi börjar med denna! Rio gjorde en så otroligt god tomatsås med hemmagjord pasta härom dagen. Åh vad hon är duktig, tänker ni? Ja. Och nej. Hon hade en plan på att göra en Tiktokvideo på matlagningen och det var nog därifrån energin kom, men gott blev det iallafall.

Vad har vi här då? Jo! Badrummet i källaren som har en bastu och inte renoverats sen det byggdes. Det är dags nu! Och vinterns utmaning blir att försöka göra ett helt nytt badrum av bara Blocket-köpt inredning! Är faktiskt mycket peppad på det!

Huset! Det är så tacksamt över att barnen i vanliga fall och oftast är i skolan, för bitvis genom detta långa jullov har det knappt gått att ta sig fram till sängen, eller mellan rummen, eller in till badrummet. Här något slags koj-projekt i Remys rum?

Men stilla stunder av frid har vi förstås också haft. Som här när jag samlade mental kraft inför bortstädning av julsaker i helgen. Har haft sån fruktansvärd separationsångest från julen, men ju mer den försiktigt börjat avta när tiden gått, har också en ganska spännande och peppig känsla inför kommande vår börjat smyga sig på. Älskar i iallafall att sitta här vid matbordet och äta frukost, kika ut genom de stora fönstren och se snö utanför. Vackra höstlöv är heller inte fel. Eller sprittande vår. Gillar platsen och fönstren! Fönstren förresten! Att renovera dem, sätta in nya glas där det behövts, måla och fixa till karmar – istället för att byta ut fönster, är kanske den del av renoveringsprocessen här hemma jag är mest nöjd med. Det blev så otroligt bra!

Annars har vi legat väldigt väldigt mycket så här: Megaslappandes kollandes på Megalodon-klipp på youtube. Remy fick en 30 miljoner pr gammal hajtand som jag vunnit på auktion i julklapp. Den har sparkat igång något som kanske är början på ett hajintresse? Älskar när man får lära sig nya saker genom det barnen tycker är kul. Minus Tiktok. Gud vad jag är trött på att höra om Tiktok och städa upp efter diverse olika mer eller mindre geniala idéer som de inspirerats av från Tiktok. 

Kom hem från mataffären en kväll och tyckte så mycket om vårt lilla hus när det låg där i snön, att kvar kände mig nödgad att ta en bild på det. Det här är huset från ena kortsidan.

Ja, vad ville jag säga med denna? Detta är badrummet på övervåningen som redan har renoverats. Här har vi sparat massor av gamla originaldetaljer och satt tillbaka, och det är jag himla nöjd med faktiskt. Gillar väggpanelen, armaturen och de otroligt fina gamla italienska badrumsskåpen som är inbyggda i väggen.

Sen har vi gjort det här också. Åkt pulka! Och när jag säger vi, menar jag barnen. Är i vanliga fall inte den som inte kan bränna iväg på en pulka med glädje, men har väl iofs heller precis inget emot att lufta det vuxensociala behovet lite och stå och snattra vid sidan av. Så jäkla mycket kyligare att vara tråkvuxen än ledigt barn bara?

Är så otroligt glad för snön! Har saknat den så mycket under alla år i LA, och förra året kom det ju knappt någon. Detta njuter jag så mycket! Och ljudet av knarr under skorna? Helt klart på topplistan öve favoritljud!

Man får ju skapa sig små livbojar att hänga upp livet runt. Så är det väl i och för sig jämt, men under det senaste – ja året snart?? – har det blivit ännu tydligare hur viktigt det är att skapa stunder i det lilla, men se dem för det stora det är. Okej, här är vad som hållit mig på bra humör och glad de senaste månaderna.

Brasa. Inne. Ute. Ensam, med flera. En brasa är som att titta på havet. Meditativt och lugnt för hela själen.

Skogen. Är det inte helt otroligt vad beroendeframkallande det är med natur? Och vad bra man mår! Inget nytt med det, men vad tydligt det är att så många fler upptäckt det den senaste tiden.

Låååångsam matlagning. Och ganska mycket ätande.

Planera resor. Hänga på airbnb, leta hotell, läsa på om olika platser. Drömma om saker som ska ses och göras i en framtid.

Läsa! Kanske den bästa grejen med pandemin på ett personligt plan är hur mycket den fått mig att växla upp läsandet. Jag läser minst en timma varje kväll och det är ärligt talat så mycket bättre än det menlösa scrollandet som är så lätt at fastna i. Gud vad mycket bra böcker jag läst på sista tiden!

Sist och på tal om scrollande: Auktionssajter. Begagnatshopping. Second hand-kläder. Det. Är. Inte. Rimligt. Hur mycket tid jag lagt på att leta upp saker, och sedan ööööveerväga i timmar eller dagar för att oftast i slutändan ändå inte köpa. Oklart varför jag gör detta. Men det känns bra?

Ni då? Corona-snuttisar?

Jag är generellt en person som älskar förändring och är i ständig förändring, men ibland när jag hittar en outfit jag gillar, eller en maträtt jag älskar, kan jag snöa in totalt och vilja äta samma, ha samma på mig varje dag – i månader. Hade till exempel exakt samma kläder på mig varje dag hela 3:an i gymnasiet: Platågympaskor, smala jeans och en skalbaggsblå kort dunjacka. Ok, har hela intresseklubben nu duktigt antecknat denna lilla utläggning?

Vad jag ville komma fram till tror jag var att precis denna outfit är jag sugen på att ha på mig exakt varje dag just nu. Inget annat. Och visst är det liksom hatten som gör hela grejen? Köpte den begagnad på Vestiaire och den var inte ett fynd tyvärr. Usch vad dyr. Men så mycket glädje den ger mig nu, så var väl ändå värt kanske? Kappa i ull (blev till slut en ny från Acne, men har letat som en vettvilling begagnat och bland tusen märken hela hösten. Denna ska jag ha i en evighet och använda jämt!) och skorna som är Blankens klassiker The Camden med dragkedja – en vintrig sneaker eller sleek känga – välj själv!

Kombinationen av Pandemi och att inte ha småbarn längre har gjort mig till en bokläsare igen – och det är jag så glad för. Ni bad mig dela med mig av tips på bra böcker, och här är tre jag läst på sista tiden:

Stina Jacksons Ödemark – fantastiskt och spännande porträtt av glesbygden i norra Sverige. Spänningsroman om en familj där tiden stått stilla.

Wilhelm Moberg – snart kommer denna klassiker som film! Lika bra att läsa nu! Oerhört allmänbildande om tiden då var fjärde svensk lämnade sverige och sökte efter ett bättre liv Västerut. Borde vara obligatorisk läsning i skolan, för att ge lite perspektiv på svenskheten och flyktingfrågan.

Tove Alsterdal – Rotvälta Älskade denna så mycket! Otroligt språk, spännande historia om ett försvinnande (?) och ett mord (?) i Ångermanland. Fantastiskt bra!

Här kommer den vanliga djupdykningen i helgens ovanligt skrala utbud av mobilbilder!

Vi börjar med mitt tuffaste jag som i fredags hämtade ut den här monsterbilen. Det är Pers snuttefilt och en liten guldklimp även för mig som gillar bilar, vi tog med den till Sverige när vi flyttade från Kalifornien. En över 30 år gammal Toyota Landcruiser fj62, och nu har Autoexperten byggt om den så att den går på etanol. Att tanka den med svensk etanol och det blir ju helt plötsligt snudd på hållbar bilåkning av att dels rädda en gammal bil, och dels göra den som väldigt mycket mer utsläppsvänlig. Den har egentligen bara stått sen Per köpte den, men nu kanske vi faktiskt kan börja köra den!

Annars hängde jag mest hemma på kontoret hela dagen, innan jag och Rio åkte till stallet. Väldigt mysigt att bara vara jag, Per, Goldie och Mona hemma. Med småfikapauser och hundpromenader mellan varven känns det som en försmak av pensionärslivet stundtals.

På fredagkvällen åt vi sushi hemma, somnade framför tv: n och tog en lång sovmorgon på lördagen. Iallafall de som kan sova. Jag vaknar alltid onödigt tidigt, men tycker i och för sig att det är mysigt att ligga där under täcket när de andra sover, fundera lite, kanske lyssna på något bra och ta det lugnt. I morse lyssnade jag till exempel på den här otroligt mysiga och spännande dokumentären om livslång kärlek – kan man älska flera personer samtidigt?

Lördagen gick enligt vanligt schema den här hösten – utomhushäng på eftermiddagen – pulka den här gången, och sen hem och göra brasa och laga en god pasta. Marängsviss till efterrätt. Finns det en godare efterrätt? Svaret kan bara vara nej.

Söndag! Idag har vi spelat Vänd-Tia, jag har piskat tjejerna i Just Dance på Nintento Switch, barnen och deras kompisar har piskat mig i pingis, jag och Bonnie har kollat på The Queens gambit, och sen hjälpte jag henne att beställa hem lite kläder för julklappspengar. Alltså. Det är SVÅRT att skriva de här inläggen på söndagarna när varje helg ser ungefär exakt likadan ut och inte mycket händer känner jag.

Men vad som ändå kan vara värt att lyfta fram är att jag trots att det känns som att varje helg sett likadan ut sen september, så tröttnar jag liksom inte. Det känns som att mitt behov av lugna, långa dagar aldrig kan bli helt mättat just nu? Men det blir det kanske, till slut. För visst börjar man ändå drömma lite lite om en vår där framme, med bara fötter i sandaler, vin med kompisar utomhus och ljusa sena kvällar? Det är fint att längta och samtidigt trivas rätt bra med nuet.

Var på kontoret idag, och där hade alla blommor vissnat så jag gick till lokala blomsteraffären i Gamla stan, Christoffers blommor, och skaffade nya. Upptäckte att det ju var ett väldigt smidigt sätt att höja sin dag till ungefär dubbla bra-nivåer. Är inte ens en person som gillar snittblommor speciellt mycket. Egentligen.

Så här ledsen var jag när det stod klart att Trump vann valet 2016. Vi bodde i LA då, och hade kanske sett oss stanna där, bli kvar där jämt liksom, och därför blev det en sådan enorm besvikelse inte bara över att Trump vann, utan också för att mina döttrar inte (just då iallafall) skulle få uppleva den första kvinnliga presidenten.

Det var en surrealistisk känsla att lämna barnen på skolan den här morgonen. Stämningen var becksvart, folk grät och kramade varandra. Föräldrar stod i hörn på skolgården och höll om varandra, lovade varandra att vi skulle klara detta. Chocken i den liberala demokrat-bubblan i LA var monumental.

Och jag tror på något sätt att det satte sig en liten tagg i hjärtat då. Det var väl inte precis så att jag sett USA i ett okritiskt rosa skimmer innan detta, men att Trump faktiskt valdes till president gjorde att luften gick ur mig lite. Visst gick det oftast rätt fint att leva på i LA och inte tänka på det, men där fanns ändå en liten skugga av hopplöshet som vägrade släppa greppet om mig.

Därför känns det så skönt idag. Att han är väck. Att Biden och inte minst Kamala Harris (Blankens gjorde by the way cashmerekläder hösten 2017 tror jag det var, eller 2018, minns inte, och en av byxmodellerna hette The Kamala, döpt efter Kamala Harris!) som står för, ja något betydligt värdigare kanske vi alla kan enas om i alla fall? – nu får en chans att styra tillbaka detta i grunden så vänliga och storslagna land. Den där lilla taggen i hjärtat har lossnat, och jag börjar känna mig så otroligt sugen på att åka tillbaka. För att hälsa på! Flytta igen vill vi inte, vi trivs himla fint i Sverige just nu, men att åka dit på semester, låta barnen träffa sina vänner och vi våra, återuppleva gamla minnen och platser. Hela barnens barndom! Åh vad pratar om LA ofta. Varje dag pratar vi om olika minnen; smaker, stunder, låtar, personer, dofter, färger. Känner så mycket hopp just nu, och det är en så skön känsla!

Jag har varit i Borås i veckan och fotat med Ellos, och då fick jag låna ett par beige chinos in lite grövre bomullstyg som jag gillade så mycket. Så jäkla snyggt till Blankens The Lisa boot också. Passformen på just den här brallan var inte super på mig över rumpan, så nu är jag i full färd med att leta efter något liknande som jag ha i vår. Har satt upp en bevakning på Vestiaire, annars kan den här lyxigare varianten  (reklamlänk via Apprl)  kanske vara något, eller den här på budgetnivå kanske?  (reklamlänk via Apprl)

Varning för tunt innehåll, jag ska försöka göra mitt bästa av få bilder och stillsam helg så att det blir det sedvanliga söndags inlägget till slut.

Fredagslunchen! Den var inte dum den. Pocherade ägg på rågbröd med lite spenat och aioli. Älskar när lite kylskåpsrens kan bli så bra! Efter en otroligt misslyckad dag i stallet (både jag och Rio var rejält osams med hästarna vi rider, pallade bara med någon halvtimma innan vi fegade ur och åkte hem) var det mysigt att komma hem till Gyozas och talang på tv.

Annan bra grej med fredagen var att det dök upp skoprover! Alltid kul när de första försöken till nya modeller kommer från Portugal, och man blir både nöjd och besviken. Sen är det bara att sätta igång med det digra arbetet att finjustera detaljer – och att inse vilka detaljer som behöver ändras! – för att det ska bli riktigt bra. Kan tänka så mycket och intensivt på sånt här att jag blir helt matt i skallen och måste krypa ner och jobba från under täcket ett tag som kompensation. Det är knepigt när allt man vet är att svaret finns inom en. Man vet att något saknas eller kan förbättras men kanske inte hur, så får man vända och vrida och tänka och prova tills det känns helt rätt och det är dags att beställa ett nytt prov. Stor del av vad jag gör på dagarna i perioder detta!

Lördag morgon – jag älskar att tassa ner från sovrumsdelen mot köket. Det här är nog favoritvinkeln i vårt hus!

Men vad jag inte lyckas hitta varken nytt eller begagnat är badrumsbelysning jag gillar. Spottar och en massa fin design av Bernadotte finns på tradera mm; men jag är ute efter en större lampa. Helst en plafond i någon slags organisk form. Har ni tips på detta så dela gärna med er! Nytt eller gammalt – allt av intresse!

Ovan lite belysningsinspiration – den näst nedersta bilden är lampan som sitter där nu – gillar den i och för sig mycket – men skulle vilka ha något modernare för att balansera upp helheten i badrummet.

Sist ut en bild på familjens manliga gren. Remy dyrkar verkligen sin pappa, och det är så fint att se!

På tal om badrum och lampjakt och som någon här mycket riktigt tipsade om – lampan Kolme – åh vad jag älskar den! Slog till när någon sålde 4 stycken på Blocket för ett tag sedan. Och nu sitter två i vår gillestuga, en i Bonnies rum och en på kontoret.

Älskar den här formen, och skulle vilja ja något som denna vita, platta perfektion, fast i glas helst? Till badrummet. Jakten går vidare!

Vissa skor älskar jag lite mer än andra, är så personligt engagerad i varje modell, så det känns nästan elakt att erkänna det. Men så är det. The Dionne är en sådan jag LÄNGTAT efter att ha på mig (men vi har bara haft ett ynka fotoprov och det har jag inte kunnat slita på). Jag ville göra en sneaker för alla månader när vanliga sneakers känns för kalla och för sportiga, men man ändå vill ha den sköna känslan och coola kontrasten som sneakers ger mot en dressad stil. The Dionne är resultatet! En sneakerbotten med skaft i scuba-material. En sneaker för september till april-maj – som är så sjukt SKÖNT att ha under byxor (mmm, varmt och mysigt med skaftet) och så löjligt snygg till kjol och klänning.

Så här: Till skinnkjol, polo och kappa över.

Eller med byxor och vad som helst upptill, idag blev det stickad tröja, men hade ju lika gärna kunnat vara en kavaj.