Vi hänger i sommarstugan och jag känner lugnet och den där något mellankoliska sommarlyckan komma smygande.
Idag var vi och hälsade på min mormor på hennes boende, Remy var på sitt speciella lilla humör och gallskrek i den så tyst-att-man-kunde-höra-en-knappnål-falla-byggnaden med gamla, sjuka och tupplurande människor – om han inte fick vara naken. Han fick som han ville. Förstås. Ja vad gör man?
Nu: en GT på altanen hemma hos min syster! Livet hörni!