Jag är inte direkt en rutinmänniska. Äter aldrig samma frukost två dagar på raken och får panik av att köra eller gå samma väg till kontoret eller barnens skola varje dag.
Ändå är ju det där med rutiner så himla bra alltså. Saker och ting blir så mycket mer på riktigt när de är en rutin. Det är så mycket trevligare med regelbundenhet i sin träning, sina matvanor, sina dagar än när allt bara är hipp som happ. Och jag får så mycket mer gjort i mitt oftast väldigt ensamma yrkesliv (när jag börjar jobba går mina kollegor i Sverige hem, även om jag överöser dem, stackarna, med massor av mail som de inte kan låta bli att svara på. Och det är jag tacksam för) när jag har en strategi för min vecka och inte bara låter dagarna rulla på som de kommer.
Och – det blir dessutom så mycket mysigare med vanor. I perioder kommer vi ihåg att göra torsdagar till våra gå ut och äta-dagar. Då går vi på lokal hela gänget och det blir liksom nästan pirrigt. Som att tjuvstarta helgen lite. Har en tur får man kanske ett glas vin också. Och då är der ju verkligen faktiskt så att fir-känslan sprids i kroppen.
Förra veckan åt vi italienskt och barnen skötte sig så exemplariskt – allihop – att jag och Per applåderade och haj fajvade i ren lycka. Idag blev det mexikanskt i en liten korvkiosk typ. Fast taco-kiosk. Inte lika skötsamma barn den här gången, men ändå: mysigt!