Två mycket nervösa barn började ny skola idag. Med sådant är det sällan eller aldrig någon mjukstart här precis. Tjoff, tjong så där nu var du på egna ben ungefär. Och så stod jag där ivrigt stampande på minuten när det var hämtning och ville på klassiskt morsamanér naturligtvis veta allt - men fick på klassiskt barnmanér veta ungefär ingenting. Men det kommer väl. Bonnie – som började andra klass fick man åtminstone lite vettig information från. Bland annat att en kille, som precis som Bonnie var ny på skolan, redan första dagen fått varningar, som man jobbar med här. Efter den första var det lite oklart vad som hände, efter den andra hade den här stackaren fått sitta för sig själv några minuter, på tredje varningen fick han gå direkt till klassrummet istället för fri lek och när han ändå fortsatte störa blev han skickad till rektorn och så ringdes hans mamma. När han väl fick komma tillbaka till klassrummet var han fortfarande så stökig att lärarens planer för någon slags lära-känna-varandra-lek fick ställas in. Och nu tycker jag kanske allra mest synd om den här pojkens föräldrar, och om den lille killen förstås. Kan ju inte kännas kanon med en sån start precis. Som Pippi när hon var på tårtkalas hos Tommy och Annikas mamma och allt bara gick åt pipan. Och så känner jag mig också liiiiite egoistiskt orolig över hur det kommer att påverka mitt lilla barn att ha en bråkstake av denna resurskrävande dignitet i klassen. Kommer det nu gå ut över hennes skolår och inlärning? Aja. Ska kanske inte dra på för stora växlar efter bara en dag. Men. Ni fattar. Nu börjar det. En ny fas med barn som innebär problem av det lite mer komplicerade slaget.
Något helt annat: gillar vår entré mycket.