Älskar amerikaners passionerade förhållande till mat. På en meny står sällan rätt och slätt ”chokladtårta” – utan att beskrivas med en radda adjektiv som ger efterrätten liv. Som om den vore en person.
I ostdisken i dag var det samma sak, man får liksom hela smältost-upplevelsen målad på näthinnan, när allt man ville bara var att köpa en bit feta. Men jag gillar det! Det skuldbefriade matnjutet.