Packade i morse en kaosbil full med mina barn, kompisar till dem samt Remys nanny Silvia och åkte till superhärliga Kids Space museum i Pasadena. Remy hängde med Silvia och jag tog de fem stora och röjde runt.
Och det var faktiskt kul. Superkul. Men herrejävlar vad slut man blir. Färdig liksom och helt vansinnigt trött på att knyta skor, stå i glasskö, reda ut vad som hänt när två femåringar gråter så det sprutar och skriker ”SHE HURT MY FEELINGS” till varandra. En känner också att nu vill en inte diskutera ”men du beställde ju pizza. ÄT PIZZA! Och NEJ jag tänker INTE gå och köpa hamburgare istället!” helst på ett tag samt att ungar är listiga typer och tar gärna hela handen när man ger dem ett litet finger och vips springer en runt med skogsmustempo på hjärtpickandet och servar och servar och servar långt mer än en egentligen skulle behöva.
En underbar liten dag. Som ändå verkligen förtjänar den här lilla stunden på verandan med mitt andra glas Chardonnay i nypan och fantasier om egentid med min man på en sydeuropeisk strand och kanske en bok att läsa.
Här har jag just bestämt att äh fuck it – och låtit hela gänget bada med kläder och skor på i någon slags lervälling. Kul då. Mindre kul sen när vi skulle tillbaka in i bilen och de prydare amerikanbarnen fick paniiik över tanken på att sitta i bilen med bara trollor på.
Välkommen till sommaren 2016! Nu kör vi!