Har insett att jag fullkomligt tagit mig vatten över huvudet med jobb – Blankens och en del andra grejer som är på gång ovanpå detta – renovering, flytt, sommarstugeköp, och de tre barnen och allt vad det innebär med dem i form av olika praktiska och känslomässiga behov – den här våren. Men när man är mitt i något som man egentligen inte riktigt förstår hur det ska gå att få ihop – brukar jag visualisera mig själv som en ardennerhäst som liksom bara duktigt tuggar på tills man är färdig och framme.
Vad jag vill säga är att jag hade en präktig lista med måsten idag – men kom inte ur huset förrän klockan två, eftersom jag hade möten med byggledare, köksdesigner och målare som drog ut på tiden – och sen blev det bara en timma kvar till övrigt jobb innan barnhämtning. Ja ni fattar. Jag ligger efter med allt helt enkelt.
Hur som helst packade vi en påse med picnic när vi kom hem och gjorde något som jag längtat efter. I all sin enkelhet. Barnen hoppade upp på cyklarna och Remy stoppades i vagnen och så kvistade vi iväg ett par kvarter till parken och åt middagen där. Hur härligt det än var på berget med den otroliga utsikten där vi bodde förut, så är det så härligt att se barnen hoppa studsmatta hos grannen och cykla till lekparken utan att behöva hoppa in i bilen och transportera sig. Det känns vanligt och hemma och mysigt och rätt. Rio sa förut att hon hoppades att vi ”aldrig, aldrig, aldrig flyttar härifrån” – ett superbetyg får man ändå säga för att bara ha bott här ett par dagar.
Det finns tyvärr väldigt lite tid att göra något annat än springa efter den minsta lilla dåren när man är i parken. Att fota till blogg är till exempel något som inte riktigt kan prioriteras helt enkelt. Men här är han i allafall! Vildaste ettåringen jag träffat.
Mackor, pastasallad och frukt-middag under ett träd.
Det amerikanska förortslivet. Små hus, trädkantade gator, cykelvänliga trottoarer – idylliskt så här mitt i LA ändå på något vis.
Och det här är varför det kan vara värt att ge sig in bland villakvarteren och turista när man besöker USA. I Sverige är husen i ett område ofta lika: här blandas stilar och färger gränslöst och med stor fantasi. Det här otroliga, rosa art deco-huset ligger på granngatan. Så lekfullt och superfint på sitt sätt!