Man skulle kanske kunna tro att vi åkte på utflykter för att se Kalifornien och USA var och varannan helg – så att vi den dagen vi flyttar hem hunnit beta av hela kontinenten. Men det gör vi inte. Man gör ogärna allt för vilda strapatser åt något håll med tre barn i släptåg. Eller med ett. På helgerna är det väldigt skönt att stanna hemma. Men! Inte varje helg. En kort weekend är ibland precis vad man behöver. För att se något nytt och för att man väldigt lätt slappnar av på ett mysigt hotell där det inte finns varken måsten eller krav. I fredags stack vi iväg till Ojai som ligger bara en dryg timma norr om LA. En liten stad inramad av vackra berg och storslagen natur. Väldigt bohemiskt och mysigt!
Checkade in på ett mysigt och – som min mamma skulle sagt – prisvärt hotell med gångavstånd till allt mitt i Ojai. Hemma har vi också pool, men så här års när temperaturen sällan är över tjugor grader är det lögn att få ner dem i vattnet. Men nu helt plötsligt var det det enda de villa göra! I fredags åt vi middag på urmysiga italienska Monte Grappa, knallade tillbaka och somnade tidigt av regn som smällde mot taket. Hela lördagen fortsatte det regna. Det kan ju låta deppigt när man är på semester – men är man svältfödd på regn så är det faktiskt urmysigt.
Började dagen med frukost på lokala dinern Bonnie Lu’s. Man måste älska ett sådant här ställe. Det är USA när det är som bäst. Så gemytligt. Trevligt. Så mycket onyttigt mat att man verkligen måste lägga band på sig för att inte fullkomligt förlora sig i grädde, smör, socker och ännu mer av nyss nämnda. En väldigt härlig sak med Ojai är att det inte finns några kedjor här. Inte som i cykelkedjor alltså, utan som om Seven 11, Macys och Jack in The Box. Det gör verkligen mycket för en stads utseende att slippa de där fula skyltarna och skräpiga utbudet. Efter frukost gick vi och köpte ett stort pussel som vi sedan gick till rummet och lade tillsammans. Sedan hade vi tänkt cykla en sväng, men eftersom det ösregnade tog jag, Peppe och de stora barnen bilen till Lake Casitas och åkte ett varv runt sjön – som på grund av vattenbristen i Kalifornien sjunkit till 42 % av sitt normala djup.
Pratade kort med en lokal tjomme som jobbade i caféet där vi drack varm choklad – han verkade håglös men svagt hoppfull – själv kan jag inte förstå hur vattnet någonsin ska kunna komma upp till det vanliga nivåer igen. Jävlar vad det ska sätta igång att regna i så fall.
Sedan hade det alls inte slutat regna, men det brydde sig förstås inte barnen om som ändå prompt skulle cykla. Så då gjorde vi det. Och det var faktiskt urmysigt att glida fram över fuktiga löv i den höga luften och det gjorde inte alls så mycket att vi blev rätt genomvåta. Cykeluthyrarna tyckte att det var fullkomlig galenskap att ge sig ut i regnet på cykel – och menade att en amerikan aldrig kommit på tanken att göra något liknande. Och det har de nog rätt i. Amerikaner är bekväma. Svenskar är härdade.
Sedan fick vi förstås värma oss med ett hett bad, innan vi gick och åt en mastig mexikansk middag. Somnade klockan 9 på kvällen och sov till sju, thank you very much!
På söndagen sken solen igen och vi knallade iväg till Bonnie Lus för frukost – den här gången var det dock proppfullt med folk så vi köpte lite färska bär från marknaden precis bredvid och motade på detta vis bort fdet värsta av fyra barn samt fyra vuxnas snabbt eskalerande panikhunger. Mycket kul folk att glo på i Ojai. Bohemer som förmodligen gjort något slags it-klippan tidigt 200o-tal och nu går runt här och bara är. Klädda i linnekläder och med barn fastknutna i sjalar på ryggarna odlar de sina egna avokados och säljer på söndagsmarknaden. Jaja, nån sån människa är jag säker på bor här. De flesta ser ut som de har en liknande bakgrund i allla fall.
Efter frukost satte vi av uppåt bergen på hike allihop.
Har nu också lokaliserat min favoritdoft i hela världen: blommorna på apelsinträden som växte i odlingar över berget där vi gick. Apelsinblommor, kan det heta så? Doftar syrén. Fast snäppet bättre nästan. Man blir vimmelkantig av doften.
Packade efter promenaden ihop oss och åkte söderut längs med kusten. Lunch på bikerhaket Neptunes net i Malibu innan vi svängde av norrut över Santa Monica Mountains och snart var hemma igen. På det hela taget en lugn, mysig och skön helg – precis vad vi behövde!