Nu är det bara dagar kvar innan huset vi hållit på och försökt snärja i flera månader äntligen är vårt och den minst sagt omfattande renoveringen kan börja.
Det är ett 50-talshus med mycket karaktär och färgstarka inslag. Man vill förstås behålla den unika känslan, men skicket på huset gör att mycket måste bytas ut. Köket hade vi till exempel planer på att åtminstone delvis ha kvar, men nu känns det som att det kommer ryka ändå. Som min syster påminde om när hon var här och inspekterade – såna där gammaldags lådor som liksom inte har något glid och fastnar och är opraktiska; det är sånt man kan bli galen på. Men mer om köket vid annat tillfälle. Till en början måste vi (ja, alltså ni och jag) börja diskutera hur vi ska göra med själva huvudrummet. Rummet där vi säkert kommer spendera allra mest tid. Det har högt i tak, fönster i taget och en enorm öppen spis. Sitter ihop med köket gör det också.
Ni ser de fina väggpanelerna i björk? Per har avskytt dem hela tiden, medan jag har försvarat dem och tyckt att de ska få vara kvar, orörda, medan han har velat måla dem vita. Min tanke var att måla tak, öppen spis och väggar förutom paneler vita, och ett ljus golv till det. Men så var min inredningsarkitektkompis Vanessa med till huset idag, och hon tyckte till min stora fasa som Per. Och det värsta är att nu börjar jag hålla med. För panelerna är både slitna och gulnade, och inte särskilt gedigna utan tunna liksom. Så istället tänker vi nu kanske behålla taket som det är, och måla allt utan stommarna längs med sidorna vita. Men ska man då även måla öppna spisen vit eller kanske låta den vara? Det är ju superfint med orört tegel så här, det är bara det att huset är ganska litet och den här pjäsen är verkligen enorm – och tar lätt över hela stället. Köket som ni skymtar i hörnet tänkte vi byta till Ikeas snygga Märsta, men mer om det senare som sagt. Nu fokar vi på vardagsrumssituationen. Vad säger ni?