Igår tipsade Jennie om OPIs superlack Infinite shine – som inte bara torkar på två röda, utan också ska sitta lika länge som ett gel. Sånt där vet ni, sånt köper morsan med hull och hår och rumpade iväg som en annan dåre och köpte både underlack, färg och överlack i serien. Och förutom att det som vanligt ser ut som en 5-åring målat naglarna när jag varit i farten (åtminstone på högerhanden) så ser lacket och färgen helt otroligt proffsig ut måste jag säga. Och nu sitter jag här hemma och väntar med spänning på att se om det verkligen stämmer: en dryg vecka ska det alltså se snyggt ut enligt vittnet.
Nu är väl den stora frågan varför – varför – jag av alla färger valde att köpa tuggummirosa? Det är kanske inte precis min vanligaste kulör om man säger så. Men kanske var det just därför jag slog till på den? För övrigt är det helt sinnesjukt och extremt orimligt med den beslutsångest jag har när det gäller nagellacksfärg. Fixar jag naglarna på salong kan jag stå i 10 minuter och glo och typ ha en klump i magen när jag till slut bara roffar åt mig en färg – av en känsla som säger att nej nu valde jag nog fel ändå. SOM OM DET SPELAR NÅGON ROLL! IDIOT! Säger jag till mig själv men känner fortfarande att jo då, en liten beslutsamhetsångestklump i magen finns allt där ändå. Det hela slutar oftast med att jag inte fixar naglarna. Varken på salong eller hemma. Aja. Skam den som ger sig!