Thanksgiving är den största och viktigaste högtiden i USA – den är obunden av religion och bakgrund och fokuserar på att dela med sig till dem som har mindre och vara tacksam för det som är bra i våra liv. Det är en fantastisk helg på det viset – så mycket positivt fokus som alla kan samlas kring. Alla märkliga mattraditioner som att äta torr kalkon med tranbär – det kan man ju hoppa över om man vill.
Det gjorde vi, och passade istället på att utnyttja de lediga dagarna och åka til San Diego där vi inte varit förr, min mamma och styvpappa som är här och hälsar på följde med också. Det är en fin resa att åka längs med Kaliforniens kust, vi stannade och åt seafood i Oceanside, laddade elbilen i någon annan liten ort, anlände ett regnigt och kallt San Diego på kvällen.
Struntade som sagt i kalkonen och åt istället Italiensk middag på ett härligt ställe mitt i stan – och pratade faktiskt en hel del om vad vi är tacksamma över.
Det är då det verkligen slår en hur mycket det finns att vara tacksam över. Familjen, mina små ungar som är så roliga att jag skrattar åt och med dem flera gånger varje dag, att vi är friska, att man får ha ett jobb – ett som är kul till och med, att vi får uppleva ett så spännande liv som det känns som att vi gör just nu, att vi får sitta här tillsammans en kväll i San Diego och dricka ett glas Chardonnay och känna oss trygga och vara tillsammans.
Igår var jag på ett Soulcycle-pass, för er som inte testat det så är det alltså spinning i mörker, med tända doftljus, bra musik, sinnesjukt krävande cardioträning och en tränare som messar livsguidanande budskap som landar väldigt träffsäkert när man är så där endorfinhög och hudlös. Det är terapi, livspepp och träning i ett skulle man kanske kunna säga.
Hur som helst: gårdagens tränare pratade förstås också om tacksamhet – och inte bara över det som är bra i våra liv, utan också över det som är krävande och utmanade, kanske till och med det som är jobbigt och svinsvårt. Det är det som är det svåra. Att se meningen också i det som känns omöjligt. För det är i det vi hittar modet att våga ta oss igenom saker, det modet som leder till utveckling och förändring – vilket är det som gör oss till levande människor. Problem och svårigheter dyker alltid upp, ta dig an dem och se med tacksamhet på vad de vill lära dig.
Så enkelt är det ju förstås inte alltid. Men ändå så väldig sant.