Jag pratade med en kompis härom dagen, som den gamla luttrade morsa jag nästan är och ibland känner mig som vid det här laget – om hur mycket konstigt man gjorde med första barnet. Som till exempel att jag var helt livrädd att gå minsta steg utanför barnmatsburks-livet. Jag trodde liksom att bara det som fanns i en barnmatsburk kunde bebisar äta. Att det var det enda som var godkänt och okej och allt annat livsfarligt. Så jag köpte de där dyra burkarna och gav Bonnie den där i ärlighetens namn rätt så äckliga sörjan. Själv skulle man ju inte precis kunna tänka sig att äta maten – men det var som att jag trodde att andra regler för smak gällde bebisar på något vis? När det egentligen borde vara tvärtom. För hur lång hållbarhet har den där maten egentligen? Åratal? Och hur många e-nummer är egentligen nerknökade i den där pastan (nu finns det ju iofs ekologiska matburkar, men det gjorde det inte när Bonnie var liten).
När Rio föddes testade jag att laga egen mat till henne – hade skaffat flera bebismatskokböcker och följde dem blint. Nej slaviskt. Vågade inte ta minsta lilla steg utanför kokboken som funkade som någon slags regelbok.
Med tredje ungen har jag släppt kokbok och lagar i stort sett bara egen mat (men det bjuds förstås på burkmat i bland också, det är ju så jäkla bra och smidigt att ta med osv, eller om man inte hunnit laga). Och faktum är att det är tusen gången enklare att laga egen mat än att komma ihåg och att kånka hem de där burkarna från affären varenda jävla dag.
Man tar helt enkelt lite vad man har hemma. Lite kycklingfärs som kokas upp med gårdagens risrester, en klutt tomatpure och lite kryddgrönt. Kokelikok. Mixelimix. Klart. Om man ser ju förstås till att göra mycket åt gången så att det räcker ett tag, att sen stackarn ibland får samma middag fyra dagar på raken tänker jag bestämma mig för att han inte bryt sig om. Köpte återanvändbara mellistuber härom dagen. Och idag kokade jag ihop torkade plommon med andra frukter och mixade sen med havregryn – så mellis är inte heller svårare att göra.
Obs! Jag har alltså ingen prestige i barnmatslagning. Hade säkert fortsatt med burkar i all evighet om jag inte råkat upptäcka hur sjukt lätt det är att göra egen barnmat och hur mycket godare den blir. Så det som ett tips bara och våga prova om ni inte redan är igång!
