Eftersom ”Vem fan bryyyyyyr sig” alltid ekar i mitt huvud när jag ger mig på tanken att blogga enligt klassisk ”…och sen gjorde jag det, och sen gjorde jag det”-modell (ni vet, när man liksom redovisar sin dag så där) brukar det sällan bli så. Vilket är konstigt, eftersom jag verkligen inte tycker att det är ointressant läsning eller information i andras bloggar.
Hur som helst; en extremt vanlig torsdag ligger bakom mig och här har ni den!
Frukost: tycker att jag hittat en standardfrukost som balanserar perfekt mellan god, snabb och inte onyttig (för jesus vad man kan äta onytta frukostar i det här landet om det är det man vill). Grekisk youghurt med hackade mandlar och torkade fikon eller dadlar (eftersom jag snöat in på dadelns alla hälsosamma fördekar, inte minst som gravid – forskning visar att den som äter dadlar i slutet av sin graviditet kan få en lättare förlossning) och akacia-honung till macka med avokado på.
Torsdagar är pilates-dag! Åkte till gymmet vid 9-snåret och rev av ett pass. Är så sjukt stel nu alltså. Försökte stretcha lite på slutet (det är alltså det jag gör på bilden, ni kanske bara trodde att jag stod rakt upp och ner? Ånej. Jag böjer mig ”framåt”) och har så svårt att acceptera att kroppen inte alls beter sig som den brukar (inte för att jag är någon vig gymnast i vanliga fall alltså, men detta är extremt)
Efter denna anstränging vad jag tvungen att åka hem och vila/jobba några timmar. Varvade småjobbande med att kolla på ett nytt avsnitt av mitt nya favvoprogram ”Ska vi göra slut?” med Filip och Fredrik. Är så lycklig över all svensk tv man kan se på play-kanalerna.
Betade av Svenska Hollywood-fruar också när jag ändå var i farten (och såg Gunilla göra stort nummer av den självbiografi hon skriver och att hon minsann aldrig i livet skulle kunna tänka sig att använda en medförfattare eller spökskrivare – och tänkte då på att det inte var jättelänge sedan hon hörde av sig till mig och frågade om inte jag kunde hjälpa henne att skriva hennes bok. Jag tackade nej för er som undrar). Har verkligen varit i farten som sjutton hela den här graviditeten och nu känns det så skönt att unna sig att ibland göra… ingenting. Ligga på soffan och äta mandlar typ.
För sen brakar kaoset loss! Skolhämtning kl 3 och med två vilda ungar blir det sällan särskilt lugna kvällar. Idag märkte (intalade jag mig/dem) jag att de var nästan lika trötta som jag, så vi bestämde oss för att åka raka vägen hem och mysa med film och pretzels i var sitt hörn av soffan ett tag.
Sedan var det dags att ta tag i den där delen av kvällen som jag helt slutat orka tänka på sista tiden: middagen. Jag stekte baconbitar som de fick äta med potatis, creme fraiche, broccoli och parmesan-ost – och det gillade de som sjutton minsann. Själv blandade jag mina baconbitar med broccoli, spenat och festaost och det var sannerligen inte kattskit det heller.
Sedan ville barnen prompt spela Twister (ni vet det där spelet när man ska stå på en matta och ha sina kroppsdelar utspridda över en massa olika prickar) – jag lät dem börja och tänkte med fasa på när det skulle bli min tur och jag skulle behöva krångla in min korviga kropp i dessa omöjliga ställningar. Men! Saved by the bell! Per dök upp med sin två meter långa kropp och fick göra jobbet i stället.
Jag satt bredvid och skrattade rått åt ovärdigheten i detta.
Att avsluta kvällen med en kopp te tillsammans med den ovärdiga tvister-spelaren är ett svårt vägval därför att a) det å ena sidan är mysigt, nedvarvande och en fin anledning att liksom bara sitt en stund tillsammans och prata om ditten och datten men b) också u betyder att jag med all sannolikhet kommer att få kuta fram och tillbaka till toan – med min redan innan inmundigande av vätskedrivande dryck hysteriskt påstridiga blåsa – och kissa hela natten