Ganska många gånger och i olika sammanhang sedan vi flyttade till USA har man fått frågan vad man saknar mest från Sverige. Förutom familj och vänner förstås. Filmjölk? Lakrits? Allt det där finns i LA och Skogaholmslimpa brukar folk som hälsar på ta med sig ibland. Så jag brukar ha svårt att komma på något särskilt. Men idag när jag travade med vagnen mellan olika möten slog det mig plötsligt att jag vet precis vad jag saknar mest. Att gå. Att kunna gå över hela stan. Att röra sig så där naturligt och ta in stan från forgängarperspektiv. Så fort vi flyttar hem ska jag gå överallt. Ta igen för igådda LA-år. Så känns det nu iallafall.
↧