Det här med babyshower är ju ett amerikanskt fenomen som jag inte direkt haft någon relation till. Men igår blev jag halv-surprajsad (halvt eftersom jag visste att det var babyshower på gång men inte så mycket mer) – och det var så fint att jag nästan blev tårögd att få skämmas bort med god mat, fina kompisar och en hel hög av babypresenter. Allra finast var – tycker jag – att kompisarna snappat upp att jag verkligen verkligen gillar ärvda saker, ting med en historia, och att många därför packat ned små filtar och någon leksak som de egna barnen haft som små. Så otroligt rörande! Tänk att min lilla babypojke ska få ligga och snosa i samma filt som Harry och Caesar låg och kände sig trygga och älskade i när de var små.
Så. Nu kan han få komma. Eller nej. Det får han verkligen inte förresten. Han måste bakas ett litet tag till innan han är redo för livet utanför magen, men mentalt börjar jag nästan känna mi redo att ses.