Jag, Bonnie och några kompisar till oss – Bonnies favoritvuxna – var och såg på American Idol ikväll. Finalen. Som gick av stapeln i Dolby theatre, bara några kvarter från vårt hus på Hollywood boulevard, där Oscars-galan går av stapeln varje år. Det var faktiskt väldigt häftigt att se lokalen från insidan och fundera över vilka kända rumpor som suttit på just de stolarna vi satt. Och backstage visade Per oss rummet där alla Oscars-vinnare ses och efterminglar med sina priser, kände ett vagt behov av att kasta mig på soffan och slicka på den, och kanske kanske få i mig lite Meryl Streep-DNA eller nåt.
Så mysigt att ta sig för små äventyr med bara sin stora tjej ibland. Vet inte när det hände, men det är så fantastiskt detta att man helt plötligts kan skratta ihop. Alltså, skrattat tillsammans har man väl alltid gjort – men nu drar hon skämt, gör karaktärer och har liksom humor – så där så att man förenas i asgarv och ser det roliga i samma sak. Hennes sak oftast. För när jag försöker haka på Bonnies skämt blir det sällan lika bra. Hon himlar typ för sig själv med ögonen och jag känner mig bara strax under 200 år gammal.
En annan fin sak med en sån här kväll är värmen i att se hur stolt hon är över sin pappa. Det gör mig stolt över henne. Och över honom. Att sen få komma hem och krama mellan och den minsta – gör på det hela taget att man stannar upp och känner lite extra mycket kärlek för den här fina Lill familjen som är min.