Remy har fått sitt första pass. Ett amerikanskt. Eftersom han än så länge bara är amerikan och inte svensk. Det är ju förstås bara en detaljfråga (än så länge, den dagen de knackar på dörren och förväntar sig att han ska vara med i Nam eller motsvarande är det INTE en detaljfråga längre. Då tar jag honom under armen (eller förresten det gör jag kanske inte, han beräknas bli drygt två meter lång) och så gömmer vi oss i de jämtländska skogarna eller nåt) – men det känns ändå lite knepigt. Lite så där som i (ja, här kommer ytterligare en rågammal referens) Fem myror är fler än fyra elefanter när Brasse gjorde en ska bort-leken.