Vilken maxpoängshelg vi haft! Ni vet har man ibland fantiserar om att man åker iväg med familjen, och vädret är perfekt allas humör på topp, själv känner man sig utvilad och kär, ingen bråkar och livet leker. Och så blir det oftast något helt annat. Som att till exempel alla bråkar och det regnar. Men inte den här gången – de här två dagarna i Santa Barbara blev som en liten skattkista av fantastiska dagar tillsammans och många fina minnen. Utvilad var jag i och för sig inte, men för att ha en bebis på knappa fyra månader som älskar att äta särskilt nattetid – så kände jag mig ändå hyffsat stark.
Hur som helst – bilresan dit, redan där började myset. Med bra musik i framsätet, någon podcast och små barn där bak som spelade och var nöjda. Vi åkte längs med Pacific coast highway knappa två timmar norr om Los Angeles till den lilla välmående kuststaden Santa Barbara.
Checkade in på ett fantastiskt hotell. Svindyrt – men det kände vi oss värda som knappt haft mer än några dagar semester tllsammans de senaste två åren.
Började förstås med att hoppa i plurret. Barnen vill säga. Mamman och pappan fick finvin, drink och nachos i någon slags ohelig blandning.
En generation barn som vuxit upp med att ständigt ha en kamera i fejset blir – kanske – något lättade över den här skylten. Eller så är det bara Bonnies grandiosa rättspatos som talar. Igen. Det talar rätt ofta kan jag meddela.
Supermysigt hotellrum också förstås! Första kvällen bestämde vi oss för room service middag och fri tillgång till Ipads för barnen – fri tillgång till Bloodlines för mamman och pappan. Man borde kanske ge sig ut och gå omkring och se och upptäcka – men ibland är det så sjukt skönt att helt strunta i det och isolera sig från strapatser och ungar som blir gnälliga för att de är trötta och maten kommer för sent – och bara göra det man egentligen vill göra. Det vill säga uppslukas av en riktigt bra serie. Det är väl ändå livets mening ändå? Parlivets i alla fall. Att krypa ner under ett fluffigt täcke – gärna framför en öppen brasa – och kliva in en helt annan värld.
På söndagen hoppades det trampolin. Herregud vad det hoppades. Till och med jag hoppade trampolin (men bildbeviset kommer ingen någonsin få se. Herregud så förnedrande. Jag ville liksom hjula från trampolinen ner i vattnet för att imponera på mina barn. Det såg ut som jag tänker mig att det skulle göra om en skalbagge skulle försöka hjula. Kompakt ihoptryckt med knyckiga små krumma ben i fullkomligt ovärdiga vinklar. Barnen blev inte imponerade. Inte badvakten heller som sa åt mig på skarpen att så fick jag inte göra igen. Det imponerade dock något på dem.
När jag inte ägnade mig åt förnedringsbad hängde jag och Remy i skuggan. Eller ja. Halva jag var visst inte i skuggan. Skulle det visa sig. Har nu en läckert hummerfärgad kroppshalva och en som är lite mer tja, äggskalsvit kanske?
Badfrisyr! Det är kanske därför jag inte gillar att bada? För att badfrisyren och kloret och allt vad det är ju fuckar upp håret så att det tar dagar för det att bli normalt igen.
Får jag skryta lite? Ok. Jag gör det: Det finns nog inte många fyraåringar som simmar bättre än Rio. Hon lärde sig simma när hon var 2 och verkar ha någon slags väldigt naturligt förhållande till vatten. Dyker ner på 3-4 meter utan problem, igår simmade hon 100 meter och hoppar från trampoliner utan att vara det minsta rädd.
Här kommer träd: Australiskt fikonträd på 150 år på nacken.
Och så de där underbara palmera som finns här.
Oj vilken härlig frukostbuffé hörni! Älskar tanken på att gå på en sån där och frossa loss och sitta i timmar och smaska. Men sen blir det alldeles för svårt att välja och man blir ju proppmätt på en gång och sitter man till slut där och surar över allt man inte ätit och ångrar sina val. Aja. Inget jätteproblem i livet ändå kanske.
Nu är vi hemma igen och det känns som vi varit borta i en vecka minst. Så himla härligt att strunta i att vara den där praktiska morsan ibland som tänker på vad vi ska äta och om vi inte måste handla och har vi nu köpt present till Ainsleys kalas – och istället göra feghjulningar, leka monster och ja visst får ni sitta uppe och kolla på Harry Potter till kl halv elva på kvällen.