Det är söndagkväll och jag börjar äntligen känna riktigt ordentlig semesterkänsla i kroppen. Det tar alltid ett tag att landa i Sverige, och i har det varit fullt upp med jobb och fix, en speed-resa med tåg genom Europa och i helgen ordnade jag, min syster och kusin fest för pappa som fyllt 70 och hela släkten. Kärt besvär förstås, men nu är jag så otroligt redo att göra inte mycket mer än ingenting i några veckor.
Men först! Helgen!
Vi överraskade pappa med en bussresa här på Schlätta genom hans gamla trakter. Pappa är en liten skattkista av otroliga historier och anekdoter – att få lyssna på historierna från hans liv, som ju också är mitt ursprung – var otroligt gripande faktiskt. Vill skriva en roman i den här miljön. Ett säkert semestertecken: jag börjar dagdrömma om böcker jag ska skriva en dag!
Stannade till i Larv och grillade korv samt rev av gren 1 i Jonson-spelen: Hinderbana. Vi var indelade i lag hela släkten och jädrar var tävlingsandan drog igång hos somliga kusiner.
Det här är en släkt som har motorolja i blodet, gren två blev därför Go Cart. Fy farao vad kul det var! Tyckte jag körde som en drottning! Med sladdar och asmodiga gasningar ur kurvorna. Ändå blev jag varvad exakt hela tiden? Kan inte förstå hur det gick till.
Sedan landade vi hemma på Kinnekulle och rev av några ytterligare grenar, Lago E Collina kom och fixade helt otroliga goda napolitanska pizzor
Min misslyckanden på Go Cart-banan till trots vann till slut ändå mitt lag Jonson-spelen, och jag får hålla i bucklan till nästa år.
När vi spelet färdigt, ätit pizza och tårta satt vi och suddade halva natten och det är en för jäkla kul och bra släkt vi har är väl den sammantagna känslan så här dagen efter.
Dagen efter ja! Idag har vi mest hängt hemma, badat, hållit i hatten för jäklar vad det blåst. Och så har vi packat igen, för imorgon åker vi till Stockholm och skriver på papprena för vårt nya hus! Så spännande!