Efter Puerto Vallarta bilade vi mot Sayulita, vad som visade sig vara en väldigt, ska vi säga, livsutforskande liten plats? Låg medelålder, mycket party, backpackers, mycket folk! Men väldigt vänligt och mysigt: har aldrig varit i Thailand men inbillar mig att det är så här på många platser där. Lite stökigt och rörigt men tryggt och vackert och inte alls fancy men vem behöver fancy när man har havet och den otroliga mexikanska matkulturen till hands i små tacostånd på gatorna? Idag regnade det lite, och vi testade att surfa hela familjen. Remy vågade sig på vågorna en kort stund innan han övergick till att sova på stranden; jag älskade det även om jag inte var någon naturbegåvning precis (någon mer än jag som varje gång jag ska testa något nytt lite i smyg hoppas på att det är nu det ska visa sig att jag hela mitt liv haft en dold supertalang. Att jag visar mig vara en naturbegåvning och liksom bara kan och ingen fattar varför eller hur? Well så blev det iallafall inte med surfningen) Med tjejerna var det annorlunda. De är aldrig rädda för något fysiskt, ger sig i kast med det mesta och förutsätter att de är bäst redan innan de ens provat. Älskar det med dem! Och med den inställningen blir man ju bra också. De surfade som gudar och jag skvalpade runt bredvid, med halva havet i matstrupen och ben och kroppsdelar åt alla håll, och var förstås mäkta pös-stolt!
