Minsta lilla fjuttiga moln på min horisont sätter sig DIREKT på sovet. Tyvärr. Resor med jetlag mycket jobb, mycket att hålla i huvudet och sedvanlig klimatångest har hållit mig gäckad de senaste månaderna. De senaste två nätterna har jag iofs sovit bättre, men ibland är det som att det är först då, när man äntligen lyckas sova lite mer, som den där nästan bedövande tröttheten slår till.
Av allt detta kände jag mig lite ynklig idag, och i behov av någon slags extra mjukhet. Jag och Per hade bestämt att äta middag på stan på kvällen, ha styrelsemöte för familjen liksom, och eftersom vi ändå hade barnvakt passade jag och mina behov på att knö in en massage innan middagen. Googlade och hittade ett suspekt ställe men med bra yelp-recensioner (4,9!) på andra sidan parken från där vi bor. En kinesisk fotmassage där en liten farbror tog emot mig, bäddade ned mig under en fleecefilt med små barnsliga bilar på, sa GODNATT!, och började massera mina händer, hårbotten och slutligen en halvtimma på bara fötterna. Det var så varmt, mjukt, mysigt, tryggt, fint och ljuvligt att det enda jag närmast kunde jämföra med var att ligga nedbäddad i en barnvagn som liten bebis. Gud vad man kan uppskatta såna där små stunder, som varken planerats eller funnits på agendan, när de plötsligt dyker upp och tar hand om själen när den som meet behöver det!