Helgen, ja den ramlar på som vanligt. Nu är det bara lite drygt två veckor kvar innan jag åker till Sverige över sommaren, och jag har egentligen precis hur mycket som helst att fixa med på alla plan innan dess. Med huset, inte minst. Men så är ju så skönt att vara ledig att man lätt sjunker in den där härliga prokrastineringsdvalan där allt kan skjutas lite på framtiden.
Fredags! Middag och pingis hemma hos våra grannar, vars dotter också är Bonnies bästa kompis. Även om jag inte precis är stresstålig och tycker det är rätt jobbigt med för mycket ljud – så kan jag älska en sån här kväll. När ungarna lever rövare, leker utomhuslekar, hoppar studsmatta och är uppe alldeles för sent. Det får mig liksom att känna att här jävlar skapas det fina små barndomsminnen, och det är ju ingen dålig bragd.
Lördagen vet i sjutton vad vi gjorde egentligen. Hängde mest hemma. Uträttade ärenden. Kollade Eurovision. Tills det var dags för eftermiddagens stora event. För tredje året i rad ordnar Per en pingisturnering för svenskar och svensk-hang-arounds i LA. Här sitter jag i taxin på väg dit. Har så mycket lila just nu! Ögonskugga, nagellack, läppstift och skor!
Och här har jag någon timma senare precis slagit Peppe i första matchen. Det visade sig dock vara nybörjartur för Peppe gick långt och vann en massa andra matcher efter mötet med mig, medan jag bara förlorade härifrån. Pingis är för övrigt en så himla bra sport att socialisera kring. Och kul att spela även för oss som inte precis är proffs.
På söndagen var det amerikanska mors dag och jag fick kaffe på sängen och små kärleksbrev av barnen. Och sånt har en ju blivit en person som grinar ihjäl sig till nu för tiden. Sedan tog tjejerna med mig till ett glasskafé och bjöd på morsdagsfika! Himla mysigt att sitta och snacka om livet en stund.
Nu ska det som vanligt på söndagkvällar bli så där enormt härligt att sova. Hej så länge hörni!